Svar från Maria Larsson

Efter att jag träffade Cecilia Malmström på Globalkonferansen för ett tag sedan, så skrev jag till Maria Larsson, Äldre- och folkhälsoministern på Socialdepartementet om Neuropsykiatriskt funktionshindrades möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Idag fick jag svar, Maria Larsson skriver att det för henne är en mycket viktig fråga, inte minst eftersom hon själv sett hur samhället stängt ute personer som själva vill vara delaktiga genom aktiviteter eller jobb.
Hon vill gärna se att samhället anstränger sig mer för att finna de rutiner och strukturer som gör att alla människor når den delaktighet som de själva önskar.
Vidare skriver Maria Larsson att neuropsykiatriskt funktionshindrade är en grupp som på alla sätt har en komplicerad situation i förhållande till arbetsmarknaden. De ställs utanför en lagstiftning med rättigheter som andra funktionshindrade har. Därför har jag nu givit LSS-kommittén i uppdrag att undersöka hur personer med dessa funktionshinder ska få tillgång till meningsfull sysselsättning - som ryms i insatsen "daglig verksamhet" enligt LSS.
Den 15 juli 2004 fick LSS-kommittén i grunduppdrag att undersöka assistansreformen, förra året så utvidgade den dåvarande regeringen uppdraget att omfatta en bred översyn av LSS, där den centrala frågan är om LSS fungerar som ett redskap för de handikappolitiska målen.
LSS-kommitténs uppdrag är nu att undersöka hur personer med psykiska funktionshinder som ingår i personkrets 3 enligt LSS skall få tillgång till meningsfull sysselsättning som ryms i insatsen daglig verksamhet och bedöma eventuella konsekvenser av detta. Arbetet planeras att vara klart den 30 juni 2008. Maria Larsson är medveten om att det kommer att ta viss tid innan vi ser resultat men ser detta som ett första steg och hon skriver att hon gör allt som hon kan för att förbättra den rådande situationen.
Hon avslutar sitt brev med att poängtera att hon tror att det är oerhört viktigt att vi är många som jobbar för att det blir större uppmärksamhet och kännedom om ett av våra vanligare funktionshinder.

Det håller jag med henne om.
Jag tycker även det är bra att de med ADHD får del av daglig verksamhet, likt de med Asperger. Även om det främst handlar om att sysselsätta människor och inte om arbete. Det finns en stor grupp människor som bara sitter hemma idag och aldrig kommer utanför dörren, det är knappast bra för deras egen utveckling, habilitering eller psykiska välbefinnande.
Däremot saknar jag synpunkter i hennes svar på hur man kan anpassa arbetsmarknaden utifrån den undersökning som Attention har gjort och som jag länkade till i mitt brev till henne; ADHD-undersökning. Anser inte politikerna att vi ska finnas ute på arbetsmarknaden? Om det är så, så måste de orimligt låga ersättningsnivåerna i socialförsäkringssystemet höjas. De orsakar idag ett verkligt utanförskap när många människor faktiskt inte har råd att umgås med sina vänner och göra saker som andra ser som en del av ett vardagligt liv, och det är ju sådant påstår regeringen att de vill bryta.
Läs hela svaret i sin helhet här: 5171-07.doc.

Mitt brev till Maria Larsson

Det kan ju vara relevant att också publicera det brev som jag skickadetill Maria Larsson, äldre och hälsominister.

Hej!

I fredags förra veckan så pratade jag med Cecilia Malmström, och jag undrade vad regeringen kan göra för att hjälpa Neuropsykiatriskt funktionshindrade att komma in på arbetsmarknaden och hon nämnde att du arbetar med ett projekt att karlägga vad för stöd olika funktionshindrade kan behöva.

Jag skulle vilja tipsa om en undersökning som vårt förbund Attention har gjort på riksnivå som handlar om behov och stöd som personer med ADHD har, men som även gäller för andra inom denna gruppen:
http://www.attention-riks.se/site/51.259.0.0.1.0.phtml

Inom Attention är vi naturligtvis intresserad av en fortsatt dialog med regeringen hur vi kan hjälpa våra medlemmar ut på arbetsmarknaden. Undersökningen visade att endast tre av tio har ett arbete och många inom denna grupp har blivit förtidspensionerade. Ett stort problem tror vi är att arbetsgivare inte vill anställa oss, och att arbetsmarknaden inte är anpassad för oss idag.

Samtidigt skulle jag vilka tipsa om en debattartikel som jag har skrivit och som blev publicerad i söndagens GP. Den handlar om de långa väntetiderna för att få en neuropsykiatrisk utredning, samt den helt galna begränsningen att inte utreda dem som är över 35 år.
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=348833

M.v.h.

/Henrik D. Ragnevi
Ordförande, Attention Göteborg

Mygelmoderaten dömer andra efter sig själv

Idag skriver Göteborgs-posten om de förändringar som sker fr o m den 1:a juli. Bland annat varnar tidningen för att om pengarna tar slut så ska du inte försöka fuska till dig bidrag. Då införs nämligen den nya lagen, bidragsbrottslagen, som ska göra det lättare att upptäcka bidragsfusk. Straffskalorna motsvarar i stort sett de som gäller för bedrägerier, även när det inte skett med uppsåt bakom.
Vän av oordning undrar om det inte är så att när man saknar pengar som man faktiskt är kvalificerad för att få bidrag?
Hur detta kommer att slå mot landets studenter undrar jag. Ska man inte bara bli återbetalningsskyldig för bostadsbidraget, utan även polisanmäld, för att man inte kunde gissa hur mycket man skulle tjäna under det kommande året? Och de studenter som arbetar extra vid sidan av studierna och kommer över CSN:s fribeloppsnivå, ska de också klassas som bedragare?
Fast nu har ju regeringen i o f s löst problemet med bostadsbidraget, eftersom de kommer att slopa det för studenter. Och problemet med CSN har Centern en lösning på, de vill nämligen lägga ner dem och låta bankerna ta över, enligt Dagens-Nyheter.
Visserligen för att CSN:s nya studiemedelssystem är betydligt sämre än det gamla systemet och är en verklig skuldfälla för studenter. Inte mindre än 20 procent av dem som CSN skickar till kronofogden har en akademisk utbildning. Arbetsmarknaden är inte alltid så lysande för akademiker. Men jag har svårt att se vad fördelen skulle vara, annat än för bankerna. Om systemet ska fungera som Finlands där staten står som borgenär, och bankerna lånar ut, innebär inte det att staten står för alla risker och bankerna får all vinst?
Och för vem är detta ett lysande förslag? Inte för den enskilde studenten i alla fall.
Kanske är tanken att alla ska göra som Littorin och beställa sin utbildning från Fairfax? Jag är i alla fall glad över att jag inte är student längre…

På tal om Littorin, han ligger bakom det förslag som innebär att numer kräver arbetsförmedlingen att arbetssökanden ska inkomma med intyg som styrker deras erfarenhet. Mygelmoderaterna dömer andra efter sig själva.

Problem med frames…

Idag stötte jag på lite problem. Jag vill att en sida som ska innehålla ett frameset ska ladda in det varje gång. Jag hittade ett sådant script, men för att det ska fungera så måste jag skapa en ny sida med ett frameset för varje sida och det känns jobbigt. Istället borde det vara möjligt att med ett script hämta filnamnet + sökvägen och skicka det till dokumentet som innehåller framesetet i en variabel, som sedan hämtas upp och lägger in den aktuella sidan i fältet "main" i framesetet. Sedan borde sidan som man ville se visas korrekt med frames. Men mina kunskaper i programmering är ganska bristfälliga och tog slut ungefär här…
Och om detta verkade rörigt så har jag gjort en bild som illustrerar vad jag vill göra… Någon som kan hjälpa mig?

Besök i Secondhouse i Second Life

Jag besökte idag den svenska ambassaden, kallad secondhouse i Second Life, vilket var en intressant upplevelse. Det tog tid innan jag förstod hur interfacet för klienten fungerade och jag faktiskt kunde hitta dit. Byggnaden är väldigt välgjord, men förutom att se en utställning om Raoul Wallenberg så finns det inte så mycket att göra. Övervåningen bestod till exempel av tomma kontor. Roligast var att träffa på andra svenska spelare i SL och att många är lika gröna som vad jag är.
Jag vet inte riktigt om det beror på mitt sopiga grafikkort, men SL ser för jävligt ut och spelet hackar hela tiden, trots att jag stängt av allt vad effekter heter. Carl Bildt syntes inte till.

Reklam tolkas i sin kulturella kontext

Läser i Resumé att det gick åt helvete för de svenska byråerna i Cannes, utom i kategorin cyber där Sverige kammade hem sju lejon totalt och Farfar fick Grand Prix. Förutom ett bronslejon i DR så gick det inget vidare, Sverige blev inte ens nominerade i de andra klasserna. Men är det egentligen konstigt att svensk reklam inte tar hem några priser i internationella tävlingar. Reklam fungerar bara i en kulturell kontext, det är kanske inte så konstigt att det går mycket bättre för bidrag som gjorts för internet, de är ju tänkta att fungera internationellt.
En klockren annons som den från Delicato som belönades med guldägg här hemma blev inte ens nominerad. Men är det så konstigt, vem vet vad dammsugare är utanför Sverige? Har man inte läst allergivarningstexterna på svenska livsmedel så gör man inte heller samma koppling och förstår inte skämtet, har man inte följt den hysteriska debatten och sett hur alla produkter plötsligt marknadsförs som garanterat fria från socker så framstår reklamannonserna bara som konstiga. Sådana här saker går inte att översätta i en enkel mening.
I ett inlägg i Resume skriver Hans Sydow som är ordförande för Reklamförbundet att det usla resultatet i Cannes måste ses som en väckarklocka och uppmanar svenska byråer att jobba hårdare, leka mer, gå längre ut på grenarna, renodla och reducera, kosta på bättre produktioner och samarbeta med stora kunder som förstår värdet av vinnare.
Jag fattar inte riktigt grejen, görs inte reklam i Sverige ofta för att sälja produkter på den inhemska marknaden? Är det inte bättre om reklamen fungerar här, än att den påverkar en jury i Cannes?
Eller så är det kanske bättre att svenska byråer slutar att skicka kampanjer som är gjorda för en inhemsk marknad, eftersom de oavsett hur bra de än är kommer att falla platt.

Reinfeldts regering faller på eget grepp

Den bästa lösningen vore att Littorin offentliggjorde sin masteruppsats, och bad om att få den prövad vid ett svenskt lärosäte. Det kan ju faktiskt ha varit så att han blivit lurad. Då är det pinsamt, men han skulle ändå kunna komma undan. Men är man någorlunda smart nu, så gör man detta till en politiskt fråga och säger att man ska satsa på att öka kvaliteten på svensk högre utbildning. Då hade inte fler svenska studenter behöva bli lurade när de söker sig utomlands istället i tron om att en utbildning från ett utländskt universitet ska ge guld och gröna skogar som många glättiga broschyrer och webbsidor för skolorna lovar. Till och med en nationalekonom och arbetsmarknadsminister blev ju lurad av den vilseledande informationen.
Littorin borde därför offentliggöra sitt examensarbete och låta ett svenskt lärosäte granska den, men Reinfeldt säger idag att han är nöjd med Littorins förklaring. Själv undrar jag vilken förklaring han syftar till, den där Littorin säger att han inte minns var skolan låg eller vad handledaren hette eller att han trodde att det var ett godkänt universitet.
Det känns dock svårt att tro att Reinfeldt är nöjd, dagens Metro talade om krismötet som hölls igår när uppgifterna avslöjats. Regeringen faller på eget grepp, kanske hade de inte räknat med att de hårdare taget mot fusket, också skulle drabba dem själva?

Idag rapporterar den liberala bloggen Friktion.se, som först kom med avslöjandena om den fejkade MBA-examen att Littorin var inskriven under sex år i Lund utan att ta ut en examen!

De som trodde att Littorin hade en fil.kand i Nationalekonomi får tänka om, Littorin har aldrig ansökt om en examen då han saknar fem poäng. Det är en statistikkurs på tio poäng som han släpar efter med, enligt han själv. Därmed så erkänner han också öppet att han ljugit om sin utbildningsnivå i sin CV på regeringens hemsida.

Littorin får allt backa på krav och uttalanden om att studenter ska arbeta vid sidan av studierna. Trots att studiemedelssystemet var bättre under slutet av 80- och början av 90-talet än dagens, så klarade uppenbarligen Littorin själv inte av studierna.

Skaffa dig en universitetsexamen, Littorin!

Idag skrev DN om att Sven-Otto Littorins MBA från universitetet Fairfax i USA ifrågasätts. För ett år sedan raljerade vi inom SACO Studentråd om fenomenet med köpta studier på distans, med ett fejkat mail på framsidan till den flyer som vi delade ut inför vårt seminarium Utbildad eller Inbillad.

From: spam@fritidholms-universitet.se
To: xxxx.xxxx@minpost.com
Subject: Skaffa dig en universitetsexamen nu!

Skaffa dig en universitetsexamen från fritidholmsuniversitet, Universitetet där du studerar så lite du själv vill. Minimal undervisningstid utan krav på närvaro. Vi har 100% genomströmningsgaranti för att nå upp till regeringens 50-procentsmål blir alla studenter godkända.
Mot en extra avgift kan VG utföras i betygsdokumentet.
Vi utfärdar din examen på kunskaper som du förmodligen har fått ändå genom din eller kanske din grannes livserfarenhet. Vi ställer inga prestationskrav på dig och du kan inte heller ställa några krav på oss.
Fritidholms-Universitetet har tusentals nöjda studenter i varje klass som skaffat sig en universitetsexamen på bara några veckor, varför slösa bort ditt liv på att lära dig något som tar flera år.

Tanken var ju att driva med de fejkade universitet som utfärdar lika fejkade examen. Vårt mål med seminariet var att presentera ett förslag på hur man skulle kunna kvalitetssäkra universiteten, då vi menade på att kvaliteten har urholkats så gravt att man kan jämföra dem med dessa fejkuniversitets låtsasdiplom.
Uppenbarligen tyckte Littorin samma sak och sökte till en MBA-utbildning på en sådan skola, och varför vill man läsa in en examen från ett utländskt universitet på distans? Halva upplevelsen är väl att vara där på plats. Nåväl, hans linje är ju att man ska kunna arbeta samtidigt som man studerar, så då klarar han säkert av att läsa in en ny masterexamen vid något av de svenska lärosätena samtidigt som han sitter i regeringen.

Jag tror att man kan läsa in en MBA vid handelshögskolan, men bara om arbetsgivaren pröjsar. Och det skulle förmodligen se illa ut. Men om jag inte missminner mig kan man läsa en MBA vid Blekinge också gratis, likt annan högskoleutbildning i Sverige. Men den går inte på distans, men det kanske är bra med lite pendlande för Littorin. Då kommer han ut i verkligheten och får se hur riktiga studenter har det. Då kanske han slutar prata om att man ska kunna arbeta samtidigt som man studerar…

Vänd på LAS

Jag tvivlar inte på att LAS har haft en funktion i samhället tidigare, men det känns inte realistiskt att ha kvar dagens system då det snarare utestänger människor från arbetsmarknaden än ger människor tryggare arbetsförhållanden.
Varför ska personer som har haft längst anställning bli de som automatiskt får stanna kvar på en arbetsplats vid uppsägningar.
Borde det inte vara de som är nyanställda som är i störst behov av trygghet, eftersom det är bland dessa de som inte har etablerat sig på arbetsmarknaden finns. Bland annat en stor grupp unga och långtidsarbetslösa.
En person med mer arbetslivserfarenhet borde ha lättare att hitta ett nytt arbete, har i många fall en mer tryggad ekonomisk situation och borde inte ha privilegier som en mer utsatt grupp saknar och borde få ha istället eftersom deras behov är större.
Dessutom skulle ett omvänt LAS få människor att byta arbete oftare, vilket skulle resultera i en mer rörlig och dynamisk arbetsmarknad. Efter tio år på samma post så skulle du vara tvungen att söka ett nytt jobb.

Testade nya rakblad

Idag var jag inne på NK och såg att de sålde Gillette Platinum blad, så jag köpte ett paket för att testa dem, 5 st för 49:-. Och vilken skillnad, jag kan inte sluta ta på mig själv (?) för att känna hur mjuk och len huden är efter rakningen… Jag fick bättre resultat med raktvålen om jag först smörjde ansiktet med Vaseline intensive care Aloe vera, den mintgrön flaska, innan rakningen. Hyveln gled bättre och mindre irritation i huden.
Jag förstår att ni följer detta område med stor spänning.

Henriks strid mot mänskligheten

Jag blir förvånad över att filmerna som listas på punkt.se eller vad aftonbladets gratistidning heter har fått så låga betyg, i synnerhet filmer som verkar vara bra. Medan en film som pirate of the caribian som jag trodde var ytterst medioker hade fått högsta betyg, kanske var det en omvänd betygskala? Förklaringen kom när jag såg att det var läsarna själva som satt betygen på filmerna och inte någon redaktion. Är detta ens lagligt, hur kan man kvalitetssäkra betygen om man låter vem som helst sätta betyg på filmerna. Borde detta inte ses som ett allvarligt brott mot, ja jag vet faktiskt inte vad, men något i alla fall. Det är ju som om vem som helst skulle få kalla sig för läkare och genomföra operationer utan utbildning inom kirurgi. Filmrecensionen har redan reducerats till löst tyckande genom medier som nöjesguiden. Men visst är det den utveckling som samhället vill se så okej. Men då ska det fanimej gälla allt och jag är gärna min egen läkare. Så posta mig nu det där lilla gula recepthäftet, adressen till FASS på internet kan jag redan, och jag kan säkert expidera mig själv snabbare än den långsamma personal som finns på apoteket.

Idag köpte jag mitt tredje par koss porta pro lurar. Inte för att jag tycker att de är så fantastiskt bra utan att de har en tendens att gå sönder. Jag vet inte om det kan ses som normalt slitage att slita sönder ett par om året, och den såkallade livstidsgarantin är ju rena bluffen eftersom den bara gäller människor i kanada, usa och mexico. Annars så får man betala frakten dit och frakten hem, vilket gör att lurarna blir dyrare än att köpa dem nya. Dock har de sjunkit i pris, mitt första par kostade över 700 kronor och detta paret kostade 300 riksdaler. Om vi haft en sådan deflation på andra saker så skulle mitt liv vara ganska drägligt.
Men just nu framstår lurarna som en onödig kostnad, men jag skulle inte stå ut med alla andra människor på tåget om jag inte hade dem. Jag förstår inte människor som säger att de tycker om att åka tåg för att då kan de koppla av eller arbeta under tiden, jag vet inte vilka tåg som de åker med för det kan inte vara samma tåg som jag åker med. På de tågen som jag åker med så pratar folk högt, går fram och tillbaks, barn gråter och somliga skriker i sina mobiler för de tror att det ska kompensera för den dåliga täckningen som finns ombord. Kort sagt, det är helvetet. Jag hade inte klarat av de där resorna utan lurarna, därför är det bara att pynta och se glad ut.

AC - nästa mänskliga rättighet?

Sedan Moderaterna velat se balkong som en mänsklig rättighet så har jag följande förslag; AC. Med tanke på att vi kanske kommer ha den varmaste sommaren någonsin, allt snack om den globala uppvärmningen och hur äckligt det är att svettas så borde frågan flyttas högre upp på Agendan. Jag försökte föra en diskussionen med en Miljöpartist i frågan, vi kan kalla honom för Surmas Solnos, namnet kan vara fingerat och felstavat…

Miljöpartisten: god deg
Jag: hallo
Miljöpartisten: värmen tar kål på mig
Miljöpartisten: har mått jävligt dåligt i dag
Jag: Ropen skalla AC till alla
(Se vilken fin människa jag är som vill ge alla människor AC och tycker att kyld luft borde vara en mänsklig rättighet.)

Miljöpartisten: nä men kallare väder ac vill jag inte ha
Jag: Jodå.
(Miljöpartister blir tydligen aldrig nöjda)

Miljöpartisten: nej jag vill ju kunna vädra och vara utomhus också
Jag: Det finns inget lyxigare.
(Än AC, att vara utomhus är inte lyxigt.)

Miljöpartisten: därför vill jag ha kallare väder tycker inte om ac hade det när jag jobbade i labbet det var ett nödvändigt ont där
Jag: Men du kan inte styra om vädret. Däremot kan man styra en AC.
Miljöpartisten: men ställde till med besvär jaja nu lämnar vi det
Jag: Jag tycker det var SÅ idiotiskt av Hyresgästföreningen att inte strida för det.
(Ignorerar man varningsskylten tala inte om värme och väder med Henrik, för då pratar han hela natten om AC så får man skylla sig själv.)

Miljöpartisten: suck jag borde egentligen plugga inför tentan nu men värmen gör att jag inte orkar med nästan nåt
Jag: Ha, ha, ha, du har ju berört en av de viktigaste frågor som finns. (För mig) AC borde byggas in i ALLA lägenheter.
(Så gnäller Miljöpartisten över problemet med värme igen men vill inte göra något åt det, så symptomatiskt)
Miljöpartisten: NEJ
Jag: Nej, man blir korkad av värme.
(Se bara på den här diskussionen.)

Miljöpartisten: lägg av nu för fan vi skulle inte kunna leva i lägenheterna då
Jag: Jodå.
Miljöpartisten: de måste vara 100% tillslutna vi skulle bli så sjuka
Jag: Äh, hotellrum fungerar bra.
Miljöpartisten: ok, nu loggar jag ur orkar inte med en sån här idiotdiskussion.
(Tydligen har Miljöpartisten ingen humor.)

Miljöpartisten blev uppenbarligen sur, det måste vara orsakat av värmen.

Andra dagen på kommunikationsdagarna

Ihop med Peter och Jenny som jag träffat då habiliteringen på Amerikaskjulet tillfrågat oss om vi vill föreläsa om Asperger och datorkommunikation höll vi idag vår paneldebatt. Jag tyckte att det gick riktigt bra, det är mycket enklare att hålla ett föredrag om något då det inte finns ett manus som jag måste följa utan får prata på.
Jag tror inte att någon direkt märkte hur bakfull jag var eller uppmärksammade att jag hade på mig samma kläder som föregående kväll, och hur kommer det sig att det alltid blir så här? Man skulle kunna tro efter den här tiden med SACO så borde jag lära mig, men vad fan jag för samma misstag varje gång, däremot har jag blivit väldigt bra på att hantera det.

Igår efter seminariet så var det bråttom hem för att hinna byta om inför kvällens middag som skulle vara på Trädgårdsföreningen. Självklart så var tian hem försenad, den slips jag tänkte ha var inte färdigknyten. Ja jag fuskar och knyter aldrig upp dem om jag fått dem bra en gång.
När jag väl kommer till middagen så är det buffe, ett hett tips till trädgårdsföreningen, servera inte buffé till ett sällskap på 200 personer. Ett tips till; ha tillräckligt med mat. Och ytterligare ett tips; förbered i baren genom att hälla upp ett antal glas i förväg som människor kan ta istället för att servera varje person. Åtminstone om man inte vill ha köbildning. Och då jag ville fram till baren många gånger då jag fått Peters drinkbiljetter då han inte kunde komma så var detta lite irriterande.

Jag hade under middagen sällskap av Jenny och hennes syster, vad vi har gemensamt är att vi har asperger och ADHD, Peter har bara asperger. Efter middagen så satt vi ute och pratade och drack kaffe. Då träffar vi Niklas som har ADHD och LDP (helt nytt begrepp för mig, som handlar om att man har svårt att följa instruktioner och förklaringar i flera steg) och som berättar att han ska uppträda under morgondagen.
Jag och Niklas festar vidare efter middagen. På hans hotellrum så tömmer vi minibaren. Det låter kanske värre än vad det är, det fanns inte så mycket att tömma, två öl och två små vinflaskor. Vi röker hemrullade cigg och sedan går vi ner till baren på hotellet innan den ska stänga och får oss varsin öl till.

Då Niklas hade ett dubbelrum så tog jag den ena sängen och slapp åka hem, utan kunde direkt på morgonen glida ned i min svarta kostym och välknytna Burberry-slips för att delta i paneldebatten.

Niklas uppträdande på eftermiddagen var väldigt bra och jag gillade verkligen sången En liten pojke om hans uppväxt och konflikterna mot grundskolan, som inte förstod hans problematik alls. Sången varvas med teater och är ett bra exempel på hur man kan föreläsa om sig och sitt liv och vända det till något positivt. Tyvärr kan man inte ladda hem de sånger han framförde i Göteborg, men man kan lyssna på två andra spår som han har gjort här: http://www.myspace.com/nickelurigs.

Gunilla Gerland i Göteborg

Jag har faktiskt aldrig sett Gunilla Gerland föreläsa tidigare, trots det intryck som hennes bok "En riktig människa" gjorde på mig då jag läste den för flera år sedan. Under inledningen så berättar hon vad de flesta med diagnos redan vet, att diagnosen blir en förklaring och ett första steg i att skriva om sin egen självbild.
- Men alla är olika personer, med olika bakgrund och olika intressen och det är viktigt att se oss som individer och inte som en homogen grupp.

När Gunilla Gerland var liten så trodde föräldrarna att det var fel på hennes hörsel, men då hon hörde andra saker så hette det snart att hon hörde bara det som hon ville höra. Det var först i 20-års åldern som hon förstod att hennes sätt att inte svara på tilltal kunde uppfattas som mycket provocerande. Sin diagnos fick Gunilla först när hon var 29 år efter att själv kontaktat Christopher Gillberg.

Problem med den motoriska automatiseringen ser Gunilla Gerland som något mycket vanligt, något som hon beskriver som färdigheter som sitter i ryggmärgen. Tidigare var det vanligt att hon fick tänka på allt som hon gjorde, och så är det fortfarande inför nya saker. Men från början var inte talet automatiserat. Sådana saker tar också mycket energi. Men detta blev bättre med åren, vilket hon tror beror på att nervsystemet mognar senare.

Gunilla Gerland är kritisk mot den uppdelning som görs mellan Högfungerande Autism och Asperger då den enda skillnaden är att personer med Högfungerande Autism hade annorlunda språkutveckling. Själv hade hon tidigt ett stort ordförråd och en fascination för äldre ord som inte användes längre.
Det är också vanligt med vad Gerland kallar för ekotal, men detta dyker oftast upp vid ett senare tillfälle i form av lånade fraser som personen härmar därför att denne har lärt sig att det är så man ska göra och det är något som hon tycker återkommer hos många med Asperger som kopierar sociala beteenden för att de saknar ett eget.
Många har också likt politiker som medietränats utvecklat ett maktens ekotal, du svarar utan att säga något alls. Många verkar ha en bättre verbal förmåga än språkförståelse, vilket är ovanligt. Själv har Gerland alltid haft lätt för att lära sig språk och uttal.

Många har blivit väldigt kränkta tidigare och tolkar därför saker som väldigt negativt. Gerland ger själv ett exempel där en vän sa att hon kunda ringa henne på jobbet. Det tolkade Gerland som att hon inte fick störa henne hemma i fortsättningen. Idag har hon lärt sig vad hon kallar för sociala uttryck och beteenden och tolkar om dem.

Personer med Asperger är oftast väldigt raka och ärliga, ofta kanske för ärliga för sitt eget bästa. Ett stort genombrott för henne själv var upptäckten att hon kunde säga som det inte var. Vilket underlättade när personer frågade vad hon tyckte om deras nya tröja till exempel.
Många tolkar saker väldigt bokstavligt innan de börjar leta efter undertexter. Eftersom det kan vara svårare att uppfatta tonfall, röstläge och kroppspråk på rätt sätt.

Ju mer okvalificerat ett yrke är desto mer sociala krav finns det. Desto mer kvalificerat arbete ju mer okej är det att vara nördig och att bara prata om till exempel jobbet med sina kollegor. Många med asperger har sociala behov, men de kan ha svårt att få dem tillgodosedda.

Gunilla Gerland frågar publiken nästan retoriskt hur många som känner till hur viktigt det är med struktur för personer med asperger och nästan alla räcker upp handen.
- Efter att ha varit ute och gjort mina observationer så är det inte personer med asperger som behöver struktur, det är personalen som bemöter dem.
Det måste finnas en öppen kommunikation där personalen kan fråga sig själva och varandra om varför de betedde sig så som de gjorde i en situation.

SJ Prio, kanske det sämsta bonussystem jag sett

SJ lanserar ett nytt bonussystem som jag varit med och testat, SJ Prio. Den främsta fördelen är att du slipper hämta ut dina biljetter, det är faktiskt väldigt Damp-anpassat. När du kommit upp i 6000 poäng så får du gratis kaffe ombord, alltså när du åkt tåg för 6000:- så bjuder SJ på kaffe. Med tanke på hur hutlöst dyra biljetterna är på tåget så borde det visserligen gå ganska snabbt.
Men det är först när du kommer upp i 35 000 poäng som du får vänta i deras väntrum på stationen. Tack för kaffet, men detta var ju betydligt sämre än ert gamla system. Där räckte det med att ha köpt resor för 15000:- för att få vänta i deras väntrum.
Man kan också byta in sina poäng mot mat eller resor. När du åkt tåg för 12 000:- så får du en resa mellan Göteborg och Stockholm, en väg, så du får betala hemresan själv. Om du åkt tåg för 2500:- så bjuder SJ på en microvärmd lassagne. Har du åkt tåg för 3000:- så kan du få surfa en timme på internet… Det är vad mitt bredband kostar per år.
Vad ska man säga, detta är kanske det sämsta bonussystem jag har sett. Det är uppenbart att SJ inte prioriterar sina kunder.