Skotsk mat ingen höjdare

Nej, maten i Skottland är ingen höjdare. Vi åt på ett par bra lite dyrare restauranger där det smakade helt okej. Men just de traditionella skotska rätterna, i synnerhet Haggis var ingen höjdare, hur fint den än serverades…


Däremot fanns det mycket god mörk öl, eller ale som sorten heter. Bland annat Caledonian 80 som hade smak av choklad och nötter.

Min tolkning av informell klädsel…

Det var väldigt mycket diskussioner innan vad alla skulle ha på sig på galamiddagen, eftersom det inte fanns någon dresscode. Tillslut fick vi veta att det var dresscode informal, som på svenska motsvarar mörk kostym.
Nej, jag slog inte upp det innan, utan jag antog att svart kavaj med vit skjorta och slips alltid går hem…

Skotskrutigt…

Jag gillar ju verkligen skotskrutiga mönster så jag besökte två butiker som bara sålde skotskrutiga produkter… Men jag tror att de flesta betraktade detta som typiska turistbutiker.
Fast en av dem hade en bottenvåning som sålde riktiga kiltar, fast de är snordyra och fullkomligt oanvändbara om du inte är skotte även om jag tycker att mönstren är snygga. De hade billigare turistvarianter, men jag vet inte riktigt vad jag skulle haft en sådan till…
Men jag köpte i alla fall två halsdukar och två nya slipsar, samt en form av tygscarf som jag först trodde var en näsduk, men jag får sy om den så den passar i bröstfickan.
Jag hittade också en svagt skotskrutig mörkgrå filtjacka i ett varuhus som är lite deras motsvarighet till Åhlens, det var kedjans eget märke så jag kommer nog vara ganska ensam om att ha den i Sverige.

Hotellrummet

Väldigt trevligt hotellrum. Dessutom så passade Glasvegas på att förhanssläppa sin andra skiva Heartbreak Euphoric på Spotify Premium, det kändes passande att ligga och lyssna på den med Glasgow utanför fönstret.

Intryck kring Glasgow

Vi bodde på Hotell Radison, det var naturligtvis väldigt fint och inte speciellt typiskt för Glasgow.
Värd för konferensen var bl.a. Christopher Gillberg, så det var otroligt många svenskar där, det har nog aldrig pratats så mycket svenska på en och samma gång i Glasgow.
Glasgow som stad ser ut lite som Polen, så det var inte så spännande dock. Det fanns på deras paradgata där alla flaggskeppsbutiker låg hus som var igenbommade och såg ut som rivningsobjekt snarare än renoveringsprojekt. Det var ungefär som om det skulle stå liknande hus på Birger Jarlsgatan i Stockholm eller på Avenyn i Göteborg och en bit utanför centrum fanns det kvarter som såg ut som om de skulle rivas.

The New School

Vi besökte en skola som låg ute på den skotska landsbygden som vände sig till barn med särskilda behov. De flesta av de här barnen hade någon form av neuropsykiatrisk inriktning. Det var en internatskola och eleverna bodde där under veckorna, just det fick jag lite dubbla känslor inför. Men samtidigt så verkade barnen väldigt harmoniska och de två killarna som visade oss runt var entusiastiska och det märktes att de trivdes på skolan och det kändes som om det var en trevlig miljö. En av killarna hade gjort väldigt avancerade tågmodeller av modellera som han stolt visade upp.
Skolan var finansierad till stor del av donationer, något som de var beroende av då staten inte går in och täcker kostnaderna.

Jag borde inte ens vara vid liv…

Jag var på en otroligt spännande konferens i Skottland under förra veckan. Men en sak som slog mig var att det presenterades så mycket negativt hela tiden.
För personerna i de olika testgrupperna hade det gått mycket sämre än för kontrollgrupperna, ju fler diagnoser du hade ju sämre gick det. Om du hade ADHD kunde du klara dig bra, om du bara hade Asperger så kunde du få ett bra men "annorlunda" liv.
Hade du däremot ADHD och Asperger eller ADHD+DCD och Asperger då var det nästan kört. Eftersom undertecknad har den sista själv så ska jag kanske ens vara glad att jag är vid liv. Många var nämligen inte det...
Och detta var personer som hade upptäckts tidigt, det kändes lite nedslåtende.