När allt går fel…

Läste precis en väldigt tänkvärd krönika i Expressen av Britta Svensson:

Alla som har adhd dödar inte (naturligtvis). Men den som dödar kan mycket väl ha adhd.
Det är inget skuldbeläggande, det betyder att det är viktigt att alla med neuropsykiatriska funktionshinder får rätt hjälp. Det finns läkemedel, kognitiv beteendeterapi, psykoterapi mot aggressivitet, anpassad skolgång.
15-åringens advokat säger att pojken levde i en misär där han inte fick sin medicin ordentligt, där han inte hade fasta rutiner, där han vanvårdades.
- Nu mår han bättre, han blir omhändertagen på ett helt annat sätt.
Pojken är på ett LVU-hem, där han är del av den majoritet som har de problem som beskrivs ovan. Först när han mördade fick han den hjälp han borde varit garanterad som ett barn med ett allvarligt funktionshinder.
Det är den sorgliga sanningen om den 15-årige mördaren i Vollsjö.

Ibland blir man bara så trött när den ena tidningen efter den andra hela tiden drar upp vilka neuropsykiatriska diagnoser som diverse gärningsmän har och får det att framstå som om diagnosen skulle vara orsaken. Men Britta Svensson belyser att det ofta finns en rad andra faktorer som spelar in och som kan ha större betydelse.

Fallet i Vollsjö borde få fungera som skrämmande fallbeskrivning hur illa det kan gå när inte tillräckliga resurser ges till unga med neuropsykiatriska funktionshinder.

Föreläste två gånger under denna veckan

Känns inte som om jag hinner med att uppdatera bloggen alls nu längre, gjorde två föreläsningar under veckan som bägge tog tid att planera. En på konferensen Samverkan - Nyckeln till framgång där jag talade om samverkan ur ett föreningsperspektiv och en föreläsning om vardagsstrategier på Studieförbundet Vuxenskolan tillsammans med Madelein. Sedan ska jag hinna med mitt jobb som samordnare på NSPHiG samt att vara ordförande för Attention i Göteborg också.

Attention Gbg medverkade på NPF-forum i Uppsala

Attention i Göteborg medverkade med ett bokbord på NPF-forum i Uppsala och distribuerade foldern "Vad är neuropsykiatriska funktionsnedsättningar" som föreningen översatt till tolv språk.
Det var jättekul att hela styrelsen kunde medverka i år sedan riksförbundet sänkt priset för föreningsaktiva, det gjorde också att vi kunde avlösa varandra från bokbordet och gå på de föreläsningar som vi tyckte var intressanta.

Jag medverkade också under lördagen vid två föreläsningar, först på förmiddagen om min roll som Attitydambassadör och på eftermiddagen som moderator i en paneldebatt med Henrik Pelling, Anna Kettner och Jenny Ström.

Den största behållningen från forumet är mötet med alla trevliga människor som var där, kul att se er allihop.

Svenskt Näringslivs ordförande: Ersättningen är för låg

På HSO:s seminarie Från kostnad till resurs deltog Signhild Arnegård Hansen ordförande i Svenskt Näringsliv, Anette Carnhede från Fackförbundet ST, Gunnar Axén från Moderaterna och Luciano Astudillo i en paneldebatt ledd av K-G Bergström som var moderator.

Under debatten berätter Signhild Arnegård Hansen om sin son som har en funktionsnedsättning och säger att hon nog är en ganska ovanlig företagare, som har anställt både sin son och flera av hans kamrater.
Tvärt om, jag tror det är väldigt vanligt att funktionshindrade får arbete hos föräldrar eller andra släktingar. Problemet uppstår när det inte finns sådana kontakter.

Men en sak som Signhild Arnegård Hansen sa under debatten och som jag tycker är märkligt inte fick större genomslag var när hon berättade att hennes son inte kan leva på vad han får i aktivitetsersättning.
- Just nu försörjer vi föräldrar honom och vi förbereder hans syskon på att de i framtiden måste ta ansvar för sin bror, sa Signhild Arnegård Hansen under debatten.

Att människor inte kan leva på de låga ersättningarna som ges inom socialförsäkringarna är knappast någon nyhet inom handikappförbunden, men att även ordförande för Svenskt Näringsliv, en organisation som annars lyfter fram att ersättningsnivåerna är för höga, uppmärksammat det borde skapat rubriker.