Varning för JCVD

Förmodligen så måste jag drabbats av en mindre hjärnblödning som sabbat mitt omdöme när jag trodde att JCVD kunde vara sevärd. Filmens titel är Jean-Claude Van Dammes initialer och han har också huvudrollen i filmen och spelar en karraktär som är mycket löst baserad på honom själv. Filmen hakar på trenden med att väva in verkliga element i berättelsen, som i övrigt är ren fiktion.
Att hans namn på affischen annars är en varningsklocka för B-film vet nog alla med minnen från 90-talet. Men efter att ha sett trailern och läst om filmen så fick jag intrycket att detta var en intressant metafilm med parodiska inslag som tyder på att Jean-Claude himself har lite självdistans.

Handlingen är att Jean-Claude förlorar vårdnaden om sin dotter i en dyr och utdragen vårdnadstvist som i det närmaste barskrapat honom. Hans karriär har gått i stöpet och han får inga nya roller och hans agent vill inte hjälpa honom.
Han återvänder till Belgien för att vila upp sig, hans VISA-kort fungerar inte och han behöver ta ut pengar. Inne på banken blir han indragen i ett rånförsök och filmen utvecklar sig till ett gisslandrama.
Och ett riktigt uselt sådant.
JCVD är en film som vill framstå som lite smartare än vad den är, därför berättar filmskaparna samma historia ur flera olika vinklar i diverse episoder, att stilgrepp som känns minst lika daterat som Jean Claude Van Damme själv.
JCVD beskrivs som Jean Claude Van Dammes bästa rollprestation, konkurrensen är dock inte mördande, mannen har medverkat i filmer som Streetfighter.

Ska jag säga något positivt om filmen så är fotot väldigt snyggt. Det finns en kul scen i hela filmen, det är i början i rättsalen när hans lilla dotter blir utfrågad om vad hon anser om sin pappas yrke:
- Varje gång hans filmer visas på TV så driver mina vänner med mig.
Om Jean-Claude Van Damme har barn i verkligheten, är inte detta filmen som kommer förhindra dem från att bli potentiella mobbningsoffer.