Pressen hänger ut människor med asperger

Idag hade jag med en debattartikel i Aftonbladet som tog upp hur människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som begått brott får sina diagnoser uthängda i media och hur det används som en förenklad förklaringsmodell till varför det har skett.

Jag fick lite kritik från bloggen Alltid Rött Alltid Rätt om att jag egentligen bara bidrar till uthängningen av grabben och hans diagnos.
Men samtidigt, hade det funnits de pressetiska regler som jag efterlyser, så hade förmodligen aldrig Aftonbladet och andra tidningar publicerat sina artiklar från första början och då hade jag inte behövt skriva debattartikeln.

En mer allmän artikel som inte berörde det aktuella fallet hade saknat nyhetsvärde och förpassats till det runda arkivet, det förstår även jag som hoppade av min journalistutbildning efter första terminen. Och att hålla tyst leder aldrig till någon reell förändring, utan jag hoppas att min artikel leder till en debatt kring hur de pressetiska reglerna ska utformas. Det är bland annat obegripligt att funktionsnedsättning inte ingår, när det bland annat enligt diskrimineringslagstiftningen ses som en av de sex diskrimineringspunkterna.

Om apotekets öppetider

Var det någon som minns diskussionerna ukring hur mycket bättre allt skulle bli med privata apotek?
Det skulle bli billigare, personalen skulle få högre lön och tillgängligheten skulle öka med bland annat längre öppettider.

Hur blev det?

Inte blev det billigare i alla fall, medierna fylls om artiklar om hur olika preparat blivit dyrare.
Om personalen fått bättre betalt vet jag inte...
Men inte har tillgängligheten ökat. Har försökt att besöka mitt lokala apotek på Guldheden, stängt. Det tillhör Kronans droghandel.
Nästa apotek på Landalatorg, som ingår i apoteksgruppen har stängt lördagar under sommaren.
Nu åker jag direkt till det stora apoteket i Nordstan, de hade i alla fall innan omregleringen alltid öppet. Så låt oss hoppas de har mina mediciner inne, för om de inte har det kan de inte se vilka apotek som har dem, om de inte ingår i samma kedja...
Tillgänglighet var det...

Published with Blogger-droid v1.4.5

Attention anordnade ett välbesökt skolseminarium

Attention anordnade idag ett välbesökt skolseminarium, 80 personer trängdes i en sal för 60 personer för att lyssna på ett föredrag under titeln "En skola för alla?". Seminariet handlade om att mobbning i grundskolan, något som jag anser är vår tids viktigaste skolfråga.
Att barn lämnar grundskolan levande tycker jag är ett lågt ställt krav på landets skolor, men det klarar de inte av att leva upp till. Det finns alltför många tragiska historier om unga som tagit sitt liv på grund av de trakasserier som de upplevt i skolan från andra elever och lärare.

Jag tror det var ett lärorikt seminarium, bland annat togs det upp att sitta runt runda bord eller i små öar i klassrummet inte passar speciellt väl för vår grupp.
Efteråt sa en student i LR stud:
- Jag har alltid tyckt att det verkat mysigt att sitta i små grupper, jag hade inte ens tänkt på att det kanske inte passar alla elever.

Björklund är mer stockkonservativ än liberal

Jan Björklund känns betydligt mer stockkonservativ än liberal och borde inte ens få använda begreppet socialliberal överhuvudtaget. Han påstår att alla partier vill vara liberala, men inte Folkpartiet om man får tro honom utifrån hans tal...
Björklunds tal var däremot retoriskt skickligt, varje episod var som en egen historia. Det retoriska knepet i inledningen om att det är kommunen och inte döden som skiljer äldre människor åt var talande.
Däremot så förstår jag inte hur han ens själv kan tro att den tjej som han menar på vill gå hans lärlingsutbildning för att hon vill studera en mer praktisk utbildning först måste få sin självkänsla knäckt genom betyg redan i mellanstadiet.
Dessutom så var det så att på de lärlingsutbildningar som infördes i bl.a. Uddevalla så var medelbetygen högst för att bli antagen till dessa, eftersom de garanterade arbete efteråt. Så ungdomar som skulle ha klarat av en vanlig gymnasieutbildning tog alltså utbildningsplatser från dem som egentligen hade behövt dem, och de skickades ändå till IV.
Någon som på allvar tror att betyg är en bra grund för antagning? Ja, förutom Björklund då.

Sedan är det bara var vissa inbitna Miljöpartister som inte insett att kolkraft genom vatten- och luftredning kan renas till 98 procent, och att bland annat Litauen ersätter sin gamla kärnkraftverk med kolkraft. Men väldigt många verkar tro att Kolkraft inte utvecklats sedan 60-talet. Fast Björklund vill ju hellre satsa på kärnkraft, trots att det inte finns någon bra lösning för slutförvaring av radioaktivt bränsle.

Sedan berörde ju Björklund globaliseringen och tog upp ett ämne som nästan är tabu i Sverige, att länder i Asien numera också konkurrerar om yrken som kräver specialistkompetens. En ingenjör i Kina kostar under en vecka motsvarande vad en ingenjör i Sverige kostar under en timme. Exakt hur Björklund vill lösa det, säger han inte...
Men jag tror inte att det löser sig självt genom att barnen får fler läxor i skolan.

Björklunds tal får mig att tro att de vänner som jag har som ser sig som Folkpartister men som i senaste valen röstat på Miljöpartiet, förmodligen fortfarande kommer att rösta på Miljöpartiet. Allt annat skulle vara för pinsamt...

Attention kommer inte att bränna upp pengar...

Dagens snackis är naturligtvis att Fi eldade upp 100.000:- för att synliggöra skillnaden mellan män och kvinnors löner under ett år.

Attention kommer inte att elda upp några pengar för att synliggöra hur inkomsten skiljer sig mellan neuropsykiatriskt funktionshindrade och neurotypiska. Inte för att vi tycker att det är bra, utan för att det skulle handla om flera miljoner.

100.000 är mer än vad många av våra medlemmar har i inkomst per år.

Istället kan vi lova att med förd skolpolitik så kommer något barn eller ungdom med en av "våra" diagnoser istället att bränna ned sin skola.

Det skapar också rubriker.

Rehabiliterad till Socialbidrag

Förutsättningarna var väl kanske inte de bästa, det var 35 grader varmt på cafét, vi kom igång sent på grund av att ljudkillarna var sena från en annan föreläsning. Jag var inbjuden av Helene Mellstrand från Bräcke-Diakoni och temat var Rehabiliterad till socialbidrag.

Ett problem som Bräcke-Diakoni stöter på är att människor som de hjälpt i FAS-projektet och i ADHD-projektet får arbeten, men under begränsad tid. När dessa är slut så omfattas de inte längre av socialförsäkringssystemet, trots att de har livslånga funktionsnedsättningar. Försäkringskassan vill inte förstå att det var under väldigt speciella förhållanden och med mycket stöd som personen kanske klarade sitt förra jobb.

Min insats bestod av att jag berättade om min väg tillbaks till arbetslivet.
Även om förutsättningarna inte var det bästa, så gjorde saker som att vara på plats här i Visby, att det satt närmare 60 personer på fiket och lyssnande och att moderatorn Annika Dopping var så fantastisk sitt till.
För jag tyckte faktiskt att jag var riktigt bra igår. Jag har hållit detta föredrag två gånger tidigare, men igår tände det till.

Enda pinsamheten.
Helene frågade om jag verkligen skulle ha kavajen på mig när det är så varmt.
Ja, svarar jag, annars syns mina svettfläckar.
I microfonen, som var påslagen.
Men det hörde väl ingen...

Assistansbolag med för mycket pengar?

Nu kommer jag förmodligen att få en hel del skit för det här, men jag tycker faktiskt inte att privata assistansbolag ska bedriva intessepolitiskt arbete där de utger sig för att vara brukare, sedan får de påstå att de är brukarkoperativ eller föreningar, men de är fortfarande privata vårdaktörer.
JAG verkar ha mer pengar än vad hela handikapprörelsen har tillsammans, åtminstone om man ska tro antalet deltagare som de skickat hit, för de är överallt på Almedalen. De har också tryckt upp nya skyltar för varje dag med ett budskap som är anpassat för dagens talare på Almedalen. Det går lite stick i stäv med deras budskap om att man inte ska spara på den personliga assistansen, om man har råd att skicka en hel armé till Gotland kan knappast ersättningen vara för låg.

Det är nämligen inte gratis att vara i Visby, Attention i Göteborg hade inte haft råd att åka om det inte var för att jag fick min resa betald av Bräcke-Diakoni. I seminariet var det dock tydligt att jag var ordförande för Attention i Göteborg och samordnare för NSPHiG.
Maten betalar jag för själv och jag uppbär inget traktamente för denna tid. Min chef tyckte till och med att jag skulle räkna denna veckan till min semester.
Om privata vårdaktörer vill bedriva intressepolitik så är det naturligtvis helt okej, men var då tydliga med det och påstå inte gå någon annans intressen.

Allra bäst vore ju om dessa bolag gav pengar till handikapprörelsen direkt, istället för att driva dessa frågor. Det är äkta brukarmakt och företagssponsring ställer jag mig väldigt positiv till. Men så som JAG agerar skulle vara som om jag blev representerad av min boendestödjares arbetsgivare och att denne skulle påstå sig tala i mitt intresse.

Personligen har jag aldrig sett JAG i något annat sammanhang än just under Almdedalen och då tycker jag ändå att jag springer på möten och konferenser stup i kvarten. Jag har heller aldrig sett GIL annat än under marschen för tillgänglighet. En del andra bolag ser man ibland skriva insändare och debattartiklar.

Jag är faktiskt oroad över att handikapprörelsen håller på att kapas av privata vårdbolag.

Vänsterpartiet i Almedalen

Inom Vänsterpartiet så finns otroligt många färgstarka kvinnor, en av mina favoriter är bland annat Josefin Brink. Ett nytt sjärnskott är deras ungdomsordförande Ida Gustafsson. Hon lyckas med det som Ohly misslyckas med, att vara både underhållande och privat. Hennes exempel om hur hon växte upp med föräldrar som bråkade om avbetalningar på en husvagn berör, sedan gör hon en koppling till att det är många fler barn som växer upp under svårare förhållande.
För att kunna kompensera alla färgstarka kvinnor har Vänsterpartiet valt att ha en grå och intetsägande man som partiledare, och som dessutom verkar trött på sitt jobb.
Fast han påstår att när han är trött och inte vill gå ur sängen så tänker han på Reinfeldt och då hoppar han upp ur sängen på ett par sekunder.
Lars Ohly känns vid två tillfällen engagerad, det är när han får prata om hemtjänsten och om funktionsnedsättningar. Då slutar han att läsa ur manus, hans engagemang känns äkta och det finns en glöd.
Annars kändes det bara trött och förutsägbart. En vanlig dag på jobbet för Ohly.

Generaliserad ångest i inredningsbutik

Jag tror inte att de förstår själva vilket otroligt ironiskt namn är det är att döpa en inredningsbutik till GAD, generaliserat ångestsyndrom.

Utförsäkrade har fått gemenskap, på arbetsförmedlingen...

... Då förmodar jag. För speciellt många som kunde arbeta igen var det faktiskt inte, men uppenbarligen lever en del Alliansförespråkare i en annan verkligget och har på sig gröna tröjor med ett nummer som visar på hur många som lämnat sjukförsäkringen.

Jag träffade en chef under veckan på Arbetsförmedlingen i Göteborg, han berättade att den första tiden så går mötena ut på att diskutera personens ekonomi. Det hade varit betydligt mer konstruktivt om de fått behålla sin ersättning under tiden som de genomgick exempelvis arbetsprövning.
Istället så oroar mån människor i onödan och gör många med psykisk ohälsa ännu sjukare, det kommer inte leda till arbete utan att de kommer skickas tillbaks till Försäkringskassan där de förmodligen blir "förtidspensionerade" eller blir helt utförsäkrade.

Stugan

Stuga för sex personer på Visby innebär i praktiken att du kan sova sex personer i två våningssängar på 12 kvadrat meter, visserligen så är det ett gammalt fängelse som vi bor på men inte mycket verkar hänt med komforten sedan det lades ned. Varmt som i en bastu... Jag delar stugan med tre andra män med någon form av koppling till SKL.

Fredrik Reinfeldts tal

Jag kom lagom fram för att höra Fredrik Reinfeldts tal, han var segerviss och väldigt kaxig.
Jag har sett Fredrik Reinfeldt två gånger tidigare, bägge gångerna på Almedalsveckan. Detta var nog ett av de bättre, han var underhållande och bjöd på sig själv och det finns något väldigt statsmannaaktigt hos Fredrik Reinfeldt som de andra partiledarna får svårt att toppa.
Jag har trott på en röd-grön seger i höst, men detta tal fick mig faktiskt lite att tvivla.

Men vad är det för särskild kvinnoskatt som Fredrik menar på att de röd-gröna ska införa? När de talar om ungdomsskatt är det inte svårt att förstå att det är arbetsgivaravgiften för unga som han menar, men detta kändes inte alls lika tydligt.

Dags att packa inför Almedalsveckan

Jag kommer att vara med i följande seminarium på måndag: Rehabilitering till socialbidrag?
Under tisdagen kommer jag vara med på eftersnack efter följande seminarium: Den onde psykiatern.

Jag stannar till och med på torsdag, finns det någon som vill ses under veckan så hör av er.

Comhems enda nöjda kund - missnöjd?

Jag brukar säga att jag är Comhems enda nöjda kund. På Facebook så finns det hur många medlemmar som helst i klubbarna som kritiserar allt som Comhem gör, men jag har faktiskt aldrig haft något problem med Comhem. Visst de är lite dyrare än andra leverantörer, men de har fantastisk service.
De har skickat mig ett antal nya modem genom åren utan att tjafsa, en gång fick jag en trådlös router utan kostnad för att jag nämnde att jag tyckte det var dåligt av dem att de inte börjat med trådlösa modem som exempelvis Bredbandsbolaget haft i flera år.

Jag har inte mycket erfarenhet av dem som leverantör av telefon eller TV, men som bredbandsleverantör anser jag att om du inte kan få fast lina, så är Comhem avsevärt bättre än ADSL.

Jag skaffade nyligen 100 Mbit uppkoppling från Comhem, kallas för XXL. Tidigare hade jag 25 Mbit, som faktiskt gav mig 26 Mbit ner enligt Bredbandskollen. Det kan jag knappast klaga över…

Nu säljer ju Comhem visserligen tjänsten som 50-100 Mbit om du läser det finstilta, men några 100 Mbit har jag inte kommit i närheten av. Som bäst har jag vid ett tillfälle kommit upp i 70 Mbit, när jag hade en kortare ethernet-kabel och datorn i samma rum. Annars är hastigheter mellan 25-50 Mbit vanligast.

Den största skillnaden är att upphastigheten höjts från ganska mediokra 1 Mbit till närmare 9-10 Mbit. Det märks när jag skickar upp filer till servern, men det gör jag inte så ofta visserligen. Men personer som tankar hem TV-serier från mig via bittorrent blir förmodligen desto gladare.

Modemet som jag fick med, ett Netgear CG3100 är stort som en telefonsvarare från tidigt 90-tal. Jag hade förväntat mig att täcka halva Guldheden med det här modemet. Men jag får inte ens full täckning i rummet bredvid. Trots att jag höjt frekvensen från 20 Mhz till 40 Mhz, som jag fick tips om att göra.