Hur obildad är Jan Guillou?

Bilden är stulen från norska VG och kommer snart att återlämnas.

Jan Guillou, vanligtvis en man med huvudet på skaft, har gått ut och kritiserat fildelning. I hans artikel så tar han upp Piratebay som exempel. Det är en sida som förmedlar .torrent-filer, dessa filer innehåller ingen film, musik eller litteratur. Det som filen används till är för att ladda hem data från andra som samtidigt laddar hem och från dem som fortsätter att dela ut.
Det är alltså ingen skillnad på nedladdare och uppladdare, för du laddar upp automatiskt medan du tankar hem. Det är det som gör bittorrent så överlägset, när jag såg tekniken första gången och förstod hur det fungerade så minns jag att jag tänkte; shit, detta är framtidens distribution för TV, det är fullkomligt genialt. Varför är det genialt? Jo därför att det inte kräver att materialet behöver lagras på en server som belastas, utan detta delas upp bland flera olika användare.
DC++ var för avancerat, Emule för långsamt och Limewire och liknande program drunknade i skit. Idag har också bittorrent blivit det mest vanligt förekommande tekniken för fildelning, mycket tack vare Piratebay som gått i bräschen för denna tekniska utveckling.
Det finns dock alltid bakåtsträvare som beklagar sig över att gamla affärsmodeller inte fungerar, bland annat Sonys chef som bara har en miljard i årslön. Hade människor fortfarande köpt CD-skivor eller kanske ännu hellre Minidisc så hade han haft två miljarder istället.
Till skillnad från andra författare som Björn Ranelid, som ingen vill läsa eller ens lyssna på, riskerar Guillou åtminstone att delas ut och tankas hem, då han läses av en del yngre människor.
Ett betydligt större hot mot honom är att han låter Aftonbladet sälja hans böcker som bilagor till kvällstidningen, det ger dem ungefär samma värde som leksaken som följer med hamburgaren på McDonalds.
Det enda som jag läser i av Guillou är hans krönikor, och dem kan man läsa gratis på webben helt utan fildelning.

New drama - same zipcode

Igår kväll visades första episoden av nya Beverly Hills, eller bara 90210 som serien heter, i TV400. I marknadsföringen av serien har den framstått som om det ska vara mer naket och vågat än det barnvänliga originalet.
Det stämmer inte riktigt, det är fortfarande PG-rated kan jag slå fast efter att sett ungefär hälften av första säsongen även om första avsnittet antyder något helt annat.
Anna Hellsten har skrivit en bra TV-krönika om den nya serien, där hon frågar sig vad syftet med serien ens är.

"Publiken den riktar sig till är sannolikt för ung för att ha någon djupare relation till originalet, och vi som tittade på originalet är troligtvis för gamla för att ha något större utbyte av gymnasieintrigerna i uppföljaren, och är dessutom mest intresserade av de scener som innehåller de gamla rollfigurerna."

I fokus står Annie Wilson (Shenae Grimes) och hennes adoptivbror Dixon (Tristan Wilds), de har nyligen flyttat till Beverly Hills från Kansas. Deras far Harry (Rob Estes) har blivit rektor på West Beverly High vilket är anledning till att han och hans fru Debbie (Lori Loughlin) flyttat dit. De bor hos Harrys mamma ( Jessica Walter) i Beverly Hills, som är en tidigare känd skådespelerska som numer är alkoholiserad. Anna Hellsten ser henne som den främsta bibehållningen av serien, själv håller jag inte med alls utan ser henne som ett irritationsmoment.
Rob Estes är sedan tidigare känd från Melrose Place, som var en spin-off på originalserien Beverly Hills 90210, men den karaktären som han spelade där har inget med denna att göra.

Bland de gamla karaktärerna dyker Kelly (Jennifer Garth) och Brenda (Shannen Doherty) upp. Kelly arbetar som studievägledare på West Beverly, medan Brenda är skådespelare med roller i mindre teateruppsättningar.
Det käns smått magiskt att se dem mötas efter så här många år, det är främst dessa scener som är värda att se, där instämmer jag med Hellsten. Att få veta att Kelly har en son tillsammans med Dylan, det är sådant som får ett gammalt bevvans-fans hjärta att slå. Dylan är dock inte med och kommer inte att vara det då Luke Perry tackat nej till att reprisera sin roll.
Jag har zappat förbi otaliga repriser på TV av bevvan, jag har undrat hur något som jag nu tycker känns så fånigt och banalt kunde vara så viktigt för mig då det begav sig. Under en period av mitt liv var karaktärernas drama i Beverly Hills lika viktigt som det som utspelade sig i mitt eget liv.
Men att se dessa nyinspelade korta scener i vuxen ålder gör intryck, som påminner mig om att även om jag skrattar åt de gamla avsnitten idag, så har jag ändå någonstans förmodligen undrat vad som hände med de fiktiva karraktärerna Brandon, Brenda, Dylan, Kelly, Donna, David och Steve, med flera…
Det kommer inte den nya serien ge svar på, de gamla karaktärerna försvinner snabbt ut i periferin.

De nya karaktärerna är också riktigt trista, den främsta bibehållningen är seriens bitch Naomi Clark, spelad av Anna-Lynne McCord. Hon var med i femte säsongen av Nip/Tuck där hon spelade Eden, som var lite samma typ av karaktär, men Naomi är mentalt stabilare, men med samma förkärlek för intriger.
Det känns som om manusförfattarna såg henne i Nip/Tuck och skrev rollen som Naomi med henne i åtanke. Hennes roll blir mindre i serien, men hon förblir den stora bibehållningen. Annie känns bara präktig, tråkig och är mer en ny Kelly än en ny Brenda. Präktig, tråkig och kan bete sig som en bitch men kommer ändå alltid undan med det, precis som Kelly alltid gjorde i originalserien också.