Voxra tillgängligt med förmån men med begränsning

Jag fick precis ett mail från en uppmärksam medlem som varit i kontakt med GlaxoKleinSmith angående att Voxra inte omfattades av läkemedelsförmånen, det vill säga att läkemedlet inte går att få inom högkostnadsskyddet. Det är ändrat sedan den 26 juni i år, enligt ett pressmedelande från Läkemedelsförmånsnämnden, LFN.
Dock råder en viss begränsning, det gäller bara för patienter som inte uppnått behandlingsmålet med SSRI eller annat läkemedel mot depression.
Fortfarande är inte den aktiva substansen Bupropion rekommenderad som behandling för ADHD, men eftersom läkare har fri förskrivningsrätt så har det väldigt liten betydelse.
Priset för behandling med Voxra 300 mg blir något billigare än med Zyban 150 mg, som ska tas två gånger dagligen, priset blir då 16.87 per dag för Voxra jämfört med 19.05 för Zyban.
Ett villkor från LFN är att all marknadsföring från GlaxoSmithKlein tydligt informera om begränsningen av subventionen, något som jag inte behöver ta någon hänsyn till. Vare sig Voxra eller Zyban brukar vara förstahandsalternativet för behandling vid ADHD, men när de läkemedel som finns inte fungerar kan det vara ett alternativ.
Det finns däremot ett undantag, för dem som står i kö för utredning och vill pröva ett medel mot sin ADHD så kan detta vara ett läkemedel att fråga efter, eftersom det kan vara svårt att få t.ex. Concerta eller Strattera utskrivet innan man fått sin diagnos och läkare har fri förskrivningsrätt för Zyban och Voxra.

Just nu har jag kvar att hämta ut tre paket med Zyban, men vi får se om jag kommer att gå över till Voxra i höst, en stor fördel är att man kan ta Voxra på morgonen medan Zyban måste tas både på morgonen och på eftermiddagen.

Byt namn på gatorna på Guldheden!

Som stolt Guldheden-bo så är det fruktansvärt irriterande att man har döpt alla gator till antingen Doktor konstigt-efternamn eller Syster förväxlingsbart-förnamn, eftersom det gör det fullt omöjligt för mig att förklara vägen för besökare. Jag vet vad min egen gata heter, Doktor Sydows Gata men sedan är det slut. Jag kommer inte ens ihåg vad de två olika busshållplatserna närmast heter (förutom att det är något med Doktor först).
När man talar om att anpassa staden för funktionshindrade så pratar man bara om att anpassa trottoarkanter, att man inte ska ställa ut reklamskyltar på gatan och tillgång till ramper eller hiss.
Jag har aldrig hört talats om att man ska anpassa staden utifrån människor som har svårt att orientera sig i staden. Bara en sådan enkel sak som att sätta ut gatunamn på fler ställen skulle underlätta, för det finns idag inte alltid.
Ja, det skulle inte hjälpa på Guldheden eftersom alla gator i stort sett heter samma sak.
Detta är kanske inte ett problem för de flesta människor som inte har ett neuropsykiatriskt funktionshinder och som bor här, men det är väldigt förvirrande för dem som inte bor här men ska hälsa på för de förväntar sig att jag ska kunna förklara hur de ska ta sig hit utifrån vilken gata de befinner sig på.
Det är inte ovanligt att gator får namn efter personer, men att man bara ger dem namn som är fruktansvärt svåra att komma ihåg och väldigt förväxlingsbara måste vara något unikt för just Guldheden. Jag kan inte komma ihåg att jag tyckt att det någonsin varit ett problem i något annat område som jag har bott på.
Det är nästan så jag överväger att anmäla detta till den kommunala avdelning som arbetar med tillgänglighetsfrågor i Göteborg.

The Dark Knight

Om jag skulle vara en seriehjälte så skulle jag svara Batman. Batman har till skillnad från de flesta andra tecknade superhjältar inga övernaturliga krafter eller förmågor som han kan använda sig av, förutom ett väldigt mörkt sinne och ständig törst efter rättvisa. Och när det kommer till serietidningsactionfilm så har Batman alltid regerat, okej nästan alltid. Åtminstone gjorde han det när jag gick i tredje klass, då svämmade affärerna över med Batman-prylar och loggan fanns till och med på en läsk som smakade ungefär som Fanta.
Tyvärr fick jag aldrig se den första filmen på bio, utan jag såg den på video - utan ljud för att mamma inte skulle höra.
Men när Batman Returns kom, såg jag den samma dag som filmen hade premiär i Sverige och jag tyckte den var fantastisk. Jag har sedan dess älskat Tim Burtons mörka, suggestiva och gotiska stil och miljöer. Han gav Batman den svärta som vår "antihjälte" behövde. Dessutom fungerar samspelet mellan Batman, Catwoman och Pingvinen oerhört bra.
Den följdes upp i enligt mig underskattade Batman forever, som är den mest psykologiska av dem och det är en skam att en directors cut aldrig får se dagens ljus, då Schumacher verkar lagt hela projektet bakom sig.
Denna dödssynd kunde varit okej om det inte var för att han sedan gjorde Batman & Robin. Det finns inget snällt man kan säga om den filmen och den dödade Batmans anseende för en lång tid. Dessa filmer finns samlade i nya utgåvor på DVD i en snygg box för den som är intresserad.

En ny Batman
Fram tills att den nyskapande regissören Christopher Nolan tog över och gjorde en helt ny film om den maskerade hjälten med filmen Batman begins. Det var en mörkare historia som berättades i ett långsammare tempo och som tog fäste vid den psykologiska aspekten som finns i Batman.
Jag har sett samtliga av dessa filmer på bio och det fanns ingen tvekan om att jag inte skulle se The Dark Knight. Recensionerna har varit smått lysande, filmen har i Göteborg varit utsåld varje kväll och jag har därför inte kommit iväg förrän nu.
Jag var lite orolig när jag hörde att man skulle göra en ny film med Jokern i huvudrollen, då jag egentligen tycker att det är en av de tråkigare skurkarna i Batmans värld.
I Heath Ledgers tolkning var det onödigt, för han är fullkomligt lysande som den mer oberäkneliga kaostörstande och anarkistiske Jokern.

Analys av filmen
Det finns däremot en sak som alltid varit genomgående i Batman och det är att individerna är aldrig själva ansvariga för de incidenter som tidigare drabbat dem och vad de reagerar mot beror oftast på detta. Det är väldigt intressant ur både ett psykologiskt och socialt plan, och det gäller både vår hjälte och dennes antagonister. Däremot är det val de gör och hur de hanterar sina känslor efteråt deras eget beslut. Där de väljer om de ska kämpa för ett bättre samhälle eller istället bekämpa ett sådant som hämnd.
Där skiljer sig Batman Begins och Dark Knight sig något åt, mycket fokus lades på att förklara Batmans psykologiska utveckling i förra filmen, medan Scarecrow hamnade i bakgrunden och framstod som en ganska platt karaktär. Förklaringen i serien är visserligen inte så spännande (han blev mobbad som barn och ville sedan hämnas).
Dark knight är rent visuellt lik sin föregångare, men där en del fokus flyttats från Bruce Wayne (i båda filmerna gestaltade av Christian Bale) till Aaron Eckharts karaktär Harvey Dent, Gotham citys distriktsadvokat och lagens riddare som kämpar för att juridisk väg spränga maffian - medan spränga för Batman har en mindre metaforisk betydelse.
Nu uppstår en viss konkurrens mellan dem då Harvey dejtar Bruces föredetta flickvän Rachel (i denna film spelad av Maggie Gyllenhaal). Men den försvinner (nästan) då Harvey ger uttryck för sin beundran inför Batmans mer handgripliga metoder och Bruce bestämmer sig genast för att stötta Harveys kommande politiska kampanj. Om Rachel kändes malplacerad i förra filmen, så har hon större betydelse här, men fortfarande är Bruce Waynes ego viktigare än henne även om han gärna vill tro något annat. Vilket leder till att hon också väljer Harvey framför Bruce, men det låter betjänten Alfred Bruce slippa att få reda på.

En fallen hjälte
Under filmens gång så ställs också Harvey inför ett liknande öde som så vanligt i denna series värld. Jokern har arrangerat en fälla med hjälp av en delvis korrumperad poliskår där antingen Harvey eller Rachel dör, inför detta dilemma bestämmer sig Batman för att försöka rädda Rachel själv och skickar polisen till Harveys undsättning. Men Jokern har gett honom fel adress och istället möts han av Harley och Batman gör ett försök att rädda honom, men han får svåra brännskador i ansiktet efter explosionen. Polisen når inte fram i tid och Rachel dör, vilket får Harvey att anta karaktären som Two Face i en mer plågad och realistisk tolkning än det överspel vi såg från Tommy Lee Jones i "Batman Forever".
Det finns inget som är tydligt gott eller ont i Batman, möjligen den äldre polischefen Gordon i så fall som tyvärr blir Two Face måltavla.
Däremot finns det ingen förklaring till Jokerns agerande, i början av filmen säger han: "Whatever doesn’t kill you will only make you stranger…"
Han lämnar två olika förklaringar till sina ärr i ansiktet, men något svar till vad som drivit honom till den psykotiska galning som han är idag finns inte.
Det som är intressant är att både Harvey (i början av filmen) och Jokern fungerar som en ljus och en mörkare spegelbild av Bruce Wayne. Där Harvey är den man som Bruce Wayne skulle kunna (och kanske vill) vara som är accepterad i samhället, medan Jokern får fungera som det avskräckande exemplet som helt förlorat kontrollen och låtit sitt alterego helt tagit över.
I serietidningarna har det angetts två olika förklaringar till Jokerns bakgrund, inga av dem presenteras i den här filmen vilket det gör i Batman från 1989. Det finns helt enkelt ingen anledning och därför kan det inte heller finnas en förklaring till vad som driver Jokern, förutom att han kan och gillar vad han gör.
Kanske är det också vad som är det mest skrämmande.