I Stockholm för SACO

Jag är i Stockholm för ett möte med Jämå som jag nu är delvis ansvarig för inom SACO Studentråd, frågor som rör jämlikhet och mångfald har alltid legat mig varmt om hjärtat. Vi hade en lång diskussion om alternativa antagningsformer, och det är ett område som man kan diskutera hur mycket som helst. Själv anser jag att man måste sträva efter ett så rättvist system som möjligt, men rättvist definieras olika av olika personer.
För en del är det självklart att dagens system med antagning efter betyg är det mest rättvisa, men då blundar man för de strukturella problem som det innebär. Det kan inte t.ex. vara en slump att Handelshögskolan i Stockholm har en klubb på sin studieportal för dem som gått på Lundsbergs för att nämna ett exempel, eller att invandrare är underrepresenterade på många universitetsutbildningar. Dessutom, jag som fick min ADHD och Aspergerdiagnos då jag var 24 år, varför ska jag söka på mina gymnasiebetyg för? De är ju från perioden innan jag fick min diagnos och inte hade rätt till något stöd eller hjälp. Det är knappast rättvist.
Dessutom är könsrollerna väldigt tydliga på universiteten. Kvinnor söker i större grad humanistiska utbildningar eller utbildningar inom omvårdnad, medan män söker tekniska utbildningar. Hur ska man bemöta det? Är det ett problem att män blir civilingenjörer och att kvinnor blir läkare? Bägge yrkena besitter en hög status och är välbetalda, det är ett problem om vi vill ha jämställda arbetsplatser. Kollar man på yrken inom samma område som högskoleingenjör eller sjuksköterska så syns samma strukturella uppdelning också där.
Det finns ingen enkel lösning på detta problemet, men vi ska försöka publicera våra tankar i en debattartikel längre fram. Eventuellt dyker kanske ett utkast upp på min blogg.

På kvällen var jag tillsammans med några vänner på krogen Göteborg i Hammarby sjöstad. Stadsdelen är väldigt modern och påminner lite om något från Sim City eller Second Life. Servicen lämnade en del att önska, personalen vägrade att servera oss om vi inte satt i restaurangdelen, mer än det som de hade på barmenyn i så fall, som bestod av räkor, parmaskinka med ost eller bakad potatis.
Istället begav vi oss iväg mot söder där vi hamnade på restaurangen En gul och en ful som är kända för att de serverar äkta kinamat och i den försvenskade variant som vi är vana med. Jag åt en Anka med husets egen bbq-sås. Men den smakade ungefär precis som vilken yakitori-sås som helst. Till maten serverades ris. Det var gott, men jag vet inte om jag tycker att den skiljer sig så mycket från de ankrättor som jag ätit på andra ställen.

Sedan gick vi vidare till Vampire Launge där de hade exceptionellt goda glassdrinkar, mina två favoritsaker; glass och alkohol i ett. Kan det bli bättre? Inredningen var post-gothisk och kunde varit hämtad från dekoren av Buffy. Mörkt, med röda och lila ljusinslag. Det enda som bröt av var rockabillymusiken från 50-talet. Men drinken Vlad the impailer var fantastisk. Kahlua, Baileys, vaniljglass, chockladsås och mjölk mixat ihop. Väl värt ett besök.

Sedan stannade vi till vid Mossebacke innan vi åkte hem, men det var kvällens flopp. Det var kallt på teaterterassen och rödvinet de serverade smakade inget vidare. De hade inte ens rödvinsglas utan använde vanligt dricksglas.