Buffy, Normal again

En av de bättre avsnitten ur den sjätte säsongen av Buffy är "Normal again" som antyder att hela Sunnydale, den lilla ort serien utspelar sig på, bara är en del av Buffys hallucination. I början av avsnittet blir hon attackerad av en demon som förgiftar henne och hon kastas över till miljön i ett mentalsjukhus där en läkare menar på att inget av vad hon upplevt de senaste sex åren är verkligt, utan Buffy lider av en svår form av schizofreni. På sjukhuset finns också hennes pappa och mamma - som avled i säsong fem.

Ljuset på avdelningen är kallt, kontrasten är hård och miljön känns mer realistisk än vad det ibland lite glättiga Sunnydale känns.
Hennes vänner beskrivs som mentala spärrar som ska hindra henne från att komma tillbaks, samt att det var dessa vänner som drog tillbaks henne in i sin fantasivärld från ett kort uppvaknande under förra sommaren. En genial förklaring av uppehållet mellan säsong fem och sex där Buffy är död, men hon återuppstår i säsong 6 då hennes vänner håller en ritual vid hennes grav som för tillbaks henne.
Systern Dawn beskrivs som en orsak till att hennes fantasivärld håller på att falla ihop, det var också för systern som Buffy offrade livet. Systern skapade Buffy för att hon behövde ha ett familjeband enligt läkarna, vid ett tillfälle sitter Buffy och yrar om att Dawn inte är verklig men till föräldrarnas besvikelse att det var munkarna som skapade henne. I serien dyker Dawn upp i säsong fems första avsnitt, och det förklaras av att Munkarna skapade henne för att hon var nyckeln till en portal och de ändrade verkligheten så att det för alla framstod som att Dawn jämt funnits med dem.

Detta leder till att Buffy starkt ifrågasätter sig själv, vid ett tillfälle erbjuds hon ett motgift men väljer att inte ta det och därefter släpar hon ner sina vänner i källaren för att låta det monster som förgiftat henne nu ska göra slut på dem.
I en parallell scen på mentalsjukhuset ber Buffys mamma henne att vara stark och kämpa och att hon ska tro på sig själv, samtidigt i hennes parallella värld håller hennes vänner på att dö. Här gör Buffy det slutgiltiga valet, hon säger att hon ska göra det hennes mamma ber henne, sedan säger hon farväl.
Tillbaks i källaren så räddar Buffy sina vänner och systern och dödar monstret, hon ber dem om ursäkt för vad hon har utsatt dem för. De ber henne att sätta sig ner och vila, men Buffy säger att det tänker hon inte göra innan hon fått motgiftet. Att hon räddar dem visar att hon väljer att bli slayer igen, men samtidigt är hon inte säker och tar inga risker.

Här hade avsnittet kunnat sluta, men istället finns en sista scen där läkaren undersöker Buffy som sitter katakoniskt tillstånd och inte är kontaktbar för omvärlden. Läkaren konstaterar att de har förlorat henne, kameran zoomar ut genom fönstret i dörren som visar att Buffy fortfarande är inlåst på mentalsjukhuset.
Vilket får åskådaren att ifrågasätta om det inte är så att allt är Buffys egen fantasivärld, vilket naturligtvis retade upp en del trogna tittare. Detta var naturligtvis avsikten och det kan säkert beskyllas för att vara effektsökeri och att det skulle vara en alltför enkel förklaringsmodell till serien. Faktum är att väldigt många liknelser och symbolik i serien, det mest uppenbara är förmodligen att kampen mot de yttre demonerna egentligen handlar om en kamp mot inre demoner.
Men samtidigt är det ett modigt avsnitt, nästan vad som helst kan ske inom fiktionen ifall du tror på de regler som är satta inom den. Du köper t.ex. att hjältarna i serietidningsactionfilmer har övernaturliga förmågor. Så länge du inte bryter mot dessa regler så fungerar illusionen, men avsnittet "Normal again" bryter mot de regler som finns i serien.

Själv gillar jag det här avsnittet och har sett det flera gånger. Det får mig att tänka på en historia som jag läste i gymnasiet om en prinsessa som regerade i sitt eget rike där alla lydde henne, men i verkligheten var hon en vanlig tjej som satt inlåst på psyket. Hon ställs inför ett liknande val, men det framgick aldrig vad hennes val egentligen var. Jag minns att jag tyckte att hon hade det mycket bättre i sin egna fantasivärld än vad hon hade i verkligheten.

Zyban - behandling vid ADHD

Jag har saknat att det finns väldigt lite skrivet om Zyban och behandling vid ADHD på svenska. Förvisso finns det en hel del publicerat i USA om medlets användningsområde, men jag saknar egna brukares perspektiv. I Sverige är användningsområdet för Zyban främst som ett medel när man slutar röka, jag har ätit det i ett par veckor nu och jag har faktiskt blivit förvånad över hur mycket lättare en del saker känns.
Men det känns väldigt ojämnt, jag vet inte fortfarande om jag skulle våga boka in ett möte kvällstid efter att ha haft möten eller föreläsningar dagtid och om jag skulle fixa det. I måndags hade det inte gått, då var jag helt utslagen efter en dags konferens men jag klarade i torsdags av att hålla dragningen på förmiddagen, åka till till Göteborg och sedan gå på ett möte på kvällen. Vilket med mina mått mätt är smått otroligt…

Läkare hotade av patienten…

I Dagens medicin läser jag i en artikel att läkare ofta blir hotade i samband med sjukskrivning. Detta enligt en undersökning där närmare 7000 läkare i Östergötland och Stockholms läns landsting. Cirka 4000 av dem arbetade bland annat med att handlägga sjukskrivningar i sitt arbete.
Resultaten visade att mer än hälften av de sjukskrivande läkarna upplevde problem med att hantera patienternas önskan om att sjukskrivas om läkaren själv inte tyckte att det, bland anställda på vårdcentralen ansåg 80 procent att detta var ett problem.
I artikeln står det:

Av allmänläkarna på vårdcentral uppgav även 10 procent att de minst en gång i månaden kände sig hotade eller rädda för att bli anmälda av patienterna i samband med sjukskrivningar.

Jag blir lite förvånad över att undersökningen jämställer hot (om fysiskt våld, min tolkning) med att bli anmäld till HSAN, som exempel. Om läkaren har gjort en korrekt bedömning borde det senare inte vara något de borde oroa sig över.

Själv är jag mer oroad över det maktförhållande som finns mellan läkare och patient, där den senare för sin försörjning är helt beroende av läkarens sjukintyg. Skulle den behandlande läkaren missköta sig finns det en stor risk att patienten inte kommer våga anmäla vanvården på grund av rädslan att inte få förnyat sjukintyg, eller få sjukintyg som läkaren vet inte kommer godkännas av Försäkringskassan.
Detta maktperspektiv belyses aldrig i debatten och därför diskuteras det inte. Kanske är det dags att någon för fram att det ska vara olika läkare som sköter behandling och skriver intyg?

Mitt möte med Filippa Reinfeldt

Jag hade inga problem med att ta mig med pendeltåget från Årsta och blå linjen till tunnelbanestationen Rådhuset på morgonen, trots alla pratat om kaos i trafiken inför Condoleezza Rices besök idag på Irakkonferensen. Mötet hölls i Landstingshuset, det stora vita huset som ligger bakom ett svart spetsigt staket vid Hantverkargatan.

Jag har träffat väldigt många politiker men jag måste nog säga att Filippa är en av de mest jordnära politiker som jag träffat och det framgick tydligt att hon brinner för vårdfrågan. Moderaterna har startat upp en arbetsgrupp för att inför nästa partiprogram presentera en ny plattform om hur de vill att den framtida vården ska utformas i Sverige.
Det är första gången som jag blivit inbjuden till ett parti för att de är intresserad av att få höra vad brukare själva anser om vården, annars pratar alla om brukarinflytande tyvärr brukar det stanna vid ord och inte så mycket handling.
Jag frågade om Filippa skulle träffa Condoleezza Rice efteråt, men det skulle hon inte utan istället skulle hon på ett annat möte, men hon sa:
- Min man kommer naturligtvis träffa henne under konferensen.

Varje organisation som närvarade fick fem minuter på sig att presentera sina synpunkter på vården och trots att man gärna ville höra positiva erfarenheter så framfördes mest kritik mot vården och hur olika den såg ut över hela landet. Till min stora glädje fanns både talarstol på ett podium och mikrofon, det är alltid mycket roligare att hålla ett föredrag om dessa saker finns, det känns mer på riktigt då.
Jag framförde främst kritik mot hur illa vården fungerar i Göteborg, men påpekade flera gånger att samma problematik finns över hela landet. Dock tror jag det från Moderaternas håll var mer uppskattat att det främst var den staden som kritiserades eftersom de knappast kan hållas ansvariga för vården här. Regionen styrs av Socialdemokraterna, Centern och Folkpartiet, ofta brukar detta lyftas fram som ett väl fungerande samarbete över blockgränserna. Jag vet inte vad som kännetecknar ett gott samarbete i dessa sammanhang, att man är överens om att lägga ned väldigt många avdelningar inom vården?
Jag träffade Annika Tännström som sitter som oppositionsråd för Moderaterna i Västra Götaland och som bor i Kungälv och som inte heller är helt nöjd med hur vården fungerar för personer med neuropsykiatriska funktionshinder.

Jag framförde också under diskussionen behovet av en ny psykiatrikerutbildning som ges på grundnivå, så att personen inte behöver läsa till allmänläkare först, precis som det är för tandläkare och som läkarutbildningen fungerar i USA. Jag framförde också kritik mot Apoteket och deras rigida regelverk, där de vägrar expediera recept som gått ut med bara ett par dagar, samt att de inte kan sänka dosen om läkaren råkat skriva fel styrka.
Vill ni höra mitt anförande, lyssna här.

Inför mötet...

På centralstationen i Göteborg upptäckte jag till min förfäran att min svarta kavaj var borta, eller förmodligen har jag glömt den hemma. Detta har faktiskt aldrig hänt mig tidigare, men att träffa Filippa Reinfeldt imorgon i bara skjortan är otänkbart för mig. Därför har jag impulsköpt en kostym på Åhlens City i Göteborg som var den enda affär som hade öppet 19.40. Jag tror aldrig jag köpt en kostym så snabbt, utan det brukar vara något som jag vill gå omkring och tänka på under en längre tid. Kostymen kommer från SIR, och var faktiskt bland de billigaste som Åhlens hade och gick loss på 2500:-.

Nåväl ovan ser ni mig i kostymen i min "svit" på Villa Årsta, ett lägenhetshotell, i vad jag kommer ha på mig imorgon. Jag är verkligen inte bortskämd med boende, men jag tycker att om man stänger restaurangen kl 14.00, och det inte finns en enda matbutik i närheten, än mindre restaurang, så borde man i bekräftelsen åtminstone be gästen tänka på detta.
Så det var bara att åka in till Vivo på söder och handla något att äta vid 22.00 ikväll.
Det har varit mycket strul idag.
Men en bra sak hände, jag träffade juristen Lennart Fässberg och han ska hjälpa mig i konflikten mot min styvfar, som handlar om huset som jag ärvt en del av efter min mammas bortgång. Det känns otroligt skönt att få hjälp med detta.

Slut med tramset…

Okej, det har varit mycket trams den senaste tiden på bloggen, förmodligen mitt sätt att hålla humöret uppe medan jag ställer in mig på ny medicin, Zyban, och fasar ut den gamla, Efexor. Det var absolut inte meningen att jag skulle bli en manlig ADHD-variant av Blondinbella, jag har naturligtvis anmält denna biverkning till Läkemedelsverket och de såg ytterst allvarligt på denna sidoeffekt.

Denna veckan som kommer ska jag medverka vid en konferens för Boendestödjare, jag ska på tisdag ut till Tynnered och föreläsa för TUFF, Tynnereds Ungdoms- och Förälder Förening - bra namn. På onsdag har jag möte med en jurist, innan åker jag till Stockholm för att medverka på ett möte på torsdag morgon med HSO och Filippa Reinfeldt där jag ska tala om vårdsituationen för personer med neuropsykiatriska funktionshinder.

Det står att de vill höra om både kvalitetsbrister men gärna också positiva exempel. Det sistnämnda blir svårt att hitta…

Vårens hetaste accessoar

Vårens hetaste accessoar är en läkemedelsdosett från Dosett® i de alltid lika trendiga färgerna rött och svart. Sedan jag började med Zyban måste jag komma ihåg att ta en tabletter två gånger dagligen, vilket kräver lite hjälp på vägen, i synnerhet om man lider av tillfälligt inbillad demens… "Tog jag verkligen tabletten, eller tänkte jag bara göra det och min hjärna registrerade det som gjort…" Med en dosett finns det inga tveksamheter längre, finns på ett Apotek nära dig.

H&M i sammarbete med Comme des Garçons

Vad Comme des Garçons gjort tillsammans med Fred Perry, och nej du har inte synfel - det är fult.

H&M meddelade för ett tag sedan att höstens designsamarbete kommer ske tillsammans med japanska Comme des Garçons chefdesigner Rei Kawakubo och tydligen tycker bägge parter att det är ett spännande och nyskapande arbete.
– Rei Kawakubo har länge stått högt på vår önskelista och det känns fantastiskt att hon har valt att samarbeta med oss. Vi har oerhört stor respekt för Kawakubos modefilosofi som ifrågasätter modevärldens invanda mönster och vi beundrar hennes konstnärliga inställning till mode, säger Margareta van den Bosch, kreativ rådgivare på H&M, till DV.
Okej för att Margareta van den Bosch har missat det, men märket har tidigare samarbetat med en uppsjö av kända klädmärken, bland dessa återfinner vi bland annat Fred Perry, Levis, Speedo, Nike, Moncler, Lacoste, med flera…
Hur mycket deras sammarbete kommer ifrågasätta modevärldens invanda mönster återstår att se i höst men det verkar snarare som att Comme des Garçons trampar upp redan ganska ingångna spår…
Då känns Fred Perrys sammarbete med Raf Simons betydligt intressantare…

DV Man driver med oss

I sitt stora vårnummer skriver DV Man utförligt om Hugo Boss nya designer Bruno Pieter och visar vad han gjort för linjen Hugo, de har en minst lika utförligt artikel om randsydda skor från Edward Green och Church's.
Men mitt i tidningen behagar de driva med oss, under rubriken 10 Vårens bästa köp, satsa på säkra kort i vår och dessa är enligt DV Man följande:

1. Runda glasögon…
Gäller tydligen både optiska och solglasögon. Dessa ska matchas med en avtagbar huva som ser ut som en stödkrage…
2. Skinnbyxor, gärna upprullade en bit nertill…
Jag saknar ord, 2008 - inte 1980…
3.Pyjamasbyxa…
När du vill ha den rätta looken att du rymt från psyket, accentueras gärna med en lite tajtare kavaj, enligt redaktionen, som är i gott förvar med LPT numera…
4. Transparent kavaj…
Eller varför inte gå ut i en transparent regnrock från Liseberg.
5. Kortärmad skjorta med blänkande reflexdetaljer.
Perfekt i sommarnatten, eller vänta det är ju ljust dygnet runt här…
6.Långa bermudashorts…
Men de får inte sluta för långt nedanför knät, hur ska ni ha det?
7. Vit kostym i linne…
Förvisso ett plagg som jag inte har något mot, men finns inte den med på alla listor, varje år?
8. Randig oxfordskjorta…
Förmodligen listans enda säkra kort som du alltid kommer ha användning av.
9. Sidenscarf…
Säkert modetips? Inte om man vill undvika att bli nitad av bögknackare ute på stan…
10. Parkas.
Faktiskt det bästa rådet på listan, för under den här skulle du kunna gömma många av de felköp som du aldrig kommer vilja visa dig ute i om du följer DV Mans råd och dåd. Tyvärr måste man köpa tidningen, deras webbsida visar inte artikeln.

Stöd från oväntat håll för Vårdförbundet

Jag tror att ganska många blev förvånade, jag blev det i alla fall, när jag läste dagens debattartikel i GP. Det är förmodligen första och enda gången man ser Niklas Wykman (Muf), Jytte Guteland (SSU) och Magnus Andersson (Cuf) skriva en gemensam debattartikel. Jag är dessutom lite förvånad över att de ställer sig bakom strejken av flera olika ideologiska orsaker som skiljer sig från förbund till förbund.
För SSU:s räkning är inte Vårdförbundet ett LO-förbund, Cuf har tidigare protesterat mot strejkrätten och Muf brukar knappt ens göra annat än att kritisera allt som har med offentlig vård att göra. Men deras engagemang för att papperslösa flyktingar ska få vård är värt att uppmärksamma.
Bland Riksdagspartierna är det också bara Vänsterpartiet som uttalat sitt stöd för Vårdförbundets strejk, övriga partier är väldigt tysta. Att det är tyst i frågan från de fackliga organisationerna LO och Saco är kanske inte så märkligt, även om de brukar tycka till om allt möjligt annars, men desto märkligare är att TCO inte ens berör konflikten på sin webbsida! Vårdförbundet tillhör den fackliga organisationen TCO, med ett sådant "stöd" ska man nog inte hoppas för mycket på en framgång i denna konflikt.

Jag vill bara göra dig uppmärksam på att FASS finns i mobilen…

De här behöver du aldrig mer…

Har du varit på språng och plötsligt känt att du måste slå upp biverkningslistan på Lyrica, vad den generiska kopian av Voltaren heter eller vad prisskillnaden mellan Zoloft och Zolpidem är?
Har du också irriterat dig över svårigheten att använda FASS.se i en mobil webbläsare eller hur otympligt det är att gå omkring med FASS i väskan? Inte ens patient-FASS kommer i en smidig pocketupplaga…

Då kommer du säkert liksom undertecknad att uppskatta att man kan få FASS till mobiltelefonen, det fungerar till Windows Mobile och till Palm. Programmet hämtar du här. Den riktiga fanatikern beställer ett online-abonnemang hos Pharmtech för 295:- per månad, men då uppdateras FASS automatiskt och du erbjuds Interaktionskontroll, Patientmodul, Praktiskmedicin, Dynamiska tester m.fl övriga funktioner…
Jag vet inte ens vad hälften av vad de där funktionerna ens innebär, men vem kan motstå en interaktionskontroll i mobiltelefonen, nästa heta grej efter GPS.

Ingen vinner med den felprocenten

I TV-krönikan i dagens GP skriver om programmet Sanningens ögonblick under rubriken "Ingen vinner med den felprocenten" därför att felmarginalen på lögndetektortestet helt enkelt är för hög. Kanal 5 påstår att maskinen visar korrekt resultat på 97 procent, men när det är 21 frågor som ställs efter varandra så krymper chansen att ta hem spelet till 53 procent.
I krönikan nämner Johan Rylander att en man erkänt att han legat med en prostituerad utan kondom i sydostasien, att kvinnan visade sig vara en man och att han tagit droger. Sedan torskar han på frågan om han varit ett bra stöd för sin bror när de växte upp…
I USA har tydligen ingen vunnit pengarna som lottas ut, de enda vinnarna i det här spelet är Pontus Gårdinger och Kanal 5.
Om människor fått sparken för att de inte haft tillräckligt städat hemma och deltagit i TV4:s program, så undrar jag vad som händer med de människor som deltagit i Sanningens ögonblick, förmodligen kommer de få leva på socialbidrag resten av livet…

Hjärnan befinner sig fortfarande i ett stand-by läge, jag bestämde mig för att gå ner till gymmet och göra några enklare övningar som inte kräver någon tankeverksamhet. Med Placebo i lurarna blundade jag och gjorde de monotona rörelserna och för tillfället så kändes det faktiskt lite bättre.
Jag funderar på att se Eastern Promises, där kan man ladda hem den ryska DVD-utgåvan med svenska undertexter. Ska ta och äta lite glass och se på den filmen.

Pooz.com är fake

På facebook fick jag upp ovanstående annons, jag kunde inte låta bli att klicka på den. Men det visade sig ganska snabbt att det mesta som de sålde var kopior. Ett säkert tecken är när de säljer Pradas skor av modellen America's cup, de är hundra år gamla och har inte tillverkats de senaste åren men på piratsidor så dyker de upp titt som tätt.
Synd för de hade faktiskt ett par schysta skor som jag gillade, men jag betalar inte 200 dollar för ett par kopior, så de går bort:Jag har faktiskt aldrig sett dessa skor i någon av de butiker som säljer Prada, även om jag sällan har råd att köpa något så brukar jag tycka det är kul att kolla i de butikerna.

Att sluta med efexor venlafaxin - ett helvete!

Efexor eller Venlafaxin som det numera kallas är oavsett vad FASS påstår en av de mest beroendeframkallande antidepressiva tabletter som du kan ta, att läsa deras långa varningstext om utsättningssymptomen (som är ett finare ord för abstinens), och trots allt vad denna problematik innebär, står det inte att du är beroende av Efexor. Vilket känns som ett stort hån!
Beroende är per definition när du inte kan sluta med ett medel eller kan bryta ett beteendemönster. Den abstinens som uppstår när du inte tar Efexor tyder på att du är beroende av preparatet och googlar man på "sluta med efexor" så läser man den ena skräckliknande historien efter den andra om hur svårt det är att sluta med just detta medlet.

Att sluta med Efexor är ett rent helvete. Jag gjorde ett försök i höstas där jag gick från 150 mg till 75 mg och tog dem varannan dag under en veckas tid, men det gick inte. Efter en vecka utan och med kraftig abstinens, bland annat satt jag och skakade en hel dag och grät okontrollerat. Men det kunde jag stå ut med, yrsel, illamående och små blixtar i huvudet fixade jag också. Men det var när hjärnan helt lade av och bestämde sig för att gå ner i viloläge efter en vecka utan som jag inte orkade längre.
För tillfället så byter jag medicin och ska gå från Efexor till Zyban som också går under namnet Voxra. I bland annat England och USA så används Zyban som behandling för ADHD och min läkare hade hoppats på att medlen skulle ersätta varandra.

Jag påbörjade min behandling i måndags, och hade då inte tagit någon efexor. På tisdagkväll kände jag inte av några biverkningar och tänkte att min läkare kanske hade haft rätt, att Zyban tog över direkt och att jag det senaste halvåret ätit en väldigt låg dos Efexor på 75 mg så kanske skulle utsättningen inte bli så svår. Därför trodde jag inte att det skulle bli ett problem att åka till Stockholm på tisdagen och vara borta till torsdagen, tyvärr hade min läkare och jag själv väldigt fel…

Under onsdagen kände jag av utsättningssymptomen, de blev värre under dagen men jag bet ihop men när jag höll på att få en panikångestattack i tunnelbanan så orkade jag inte längre, utan tog en tablett på kvällen när jag kom hem till Jennifer. Dagen därpå tog jag en halv tablett som jag skruvade isär och fördelade pulvret i kapseln på hälften.
Det var en jobbig tågresa hem, trots att jag satt på den tysta avdelningen så hade jag fått stolsitsen närmast gången, med toalettdörren bakom, samt att varje gång dörren till kupén öppnades så hördes ett tjutande ljud, jag var enormt ljudkänslig under hela resan. Och tåget var fullbokat så jag kunde inte sitta någon annanstans heller.

Idag har jag varit väldigt trött och seg, jag har inte orkat göra något vettigt, det känns som om hjärnan har satt sig i viloläge och varje mental funktion tröttar ut mig helt. Jag upplever precis samma symtom som sist, får se hur länge detta håller i sig. Eller om jag ens orkar…
Hade jag känt till detta innan jag började med Efexor så skulle jag aldrig ha tagit dem från första början. Jag har ätit dem i tre år, jag tycker att de har varit bättre än både zoloft och remmeron, eftersom jag känt mig väldigt normal rent emotionellt på Efexor och inte så känslomässigt avtrubbad som är vanligt med andra antidepressiva medel. Dessa tabletter var inte heller lätta att sluta med, men de innebar inte alls samma helvete som det innebär att sluta med Efexor.
Det värsta är att jag har rekommenderat flera människor Efexor under tiden som jag har ätit medlet och som förmodligen kommer uppleva samma saker när de slutar med det i framtiden, er är jag skyldiga en stor ursäkt - förlåt.

Idag spelar jag:

Sword of Mana
En remake på första delen i Secret of Mana, som släpptes i USA under titeln Final Fantasy Adventure och med titeln Final Fantasy Mystiq quest i Europa, utvecklat för Game Boy Advance. Det är längesen jag spelade det spelet på Game Boy men det finns inga uppenbara likelser, utan det har hänt en hel del. Grafiken påminner starkt om Secret of Mana på SNES, liksom spelupplägget men det känns inte alls lika bra som Densetsu 3.
I inledningen väljer du om du vill spela med den manliga eller kvinnliga karaktären. Den som du väljer blir din huvudkaraktär, i mitt fall valde jag den manlige karaktären som vill hämnas sina föräldrar som dödats av the Dark Lord. Den andra karaktären blir din sidekick och dyker upp med jämna mellanrum, den kvinnlige karaktären är dotter till the Mana Godness och därför är the Dark Lord ute efter henne. Det finns en uppsjö av olika vapen och olika yrkesinriktningar man kan välja, men det förändrar inte utseendet på karaktärerna eller hur de beter sig nämnvärt som i t.ex. Final Fantasy 3.
Gränssnittet känns något omständigt och framförallt fult och plottrigt med hemska opassande ikoner, vilket är konstigt då övrig grafik är fantastisk japansk RPG av bästa klassiska sort, vilken klåpare ligger bakom detta?

Vaccin orsakar ond bråd död…

Under Tynneredsdagen så kom det fram en man som pekade på Attentions skylt där det står; "kunskap gör skillnad" och frågade om vad vi ansåg om vaccin, jag svarade att vi arbetar inte med den frågan. Men tydligen var han övertygad om att Vaccin orsakade både ADHD och Autism, ja det slutade inte bara där. Även Hiv, cancer och alla sjukdomar orsakades av vaccinering av barn, som källa hänvisade han till en förening i Karlstad, samt att han skrivit två böcker. Den ena handlade om skapelseberättelsen, och hur djävulen låg bakom vaccin.
Hans trovärdighet minskades dock kraftigt i det faktum att han luktade sprit och hade på sig en fejkad Burberry-tröja från Thailand, varför söker sig alltid sådana här människor till mig ute…
Har jag en för mig osynlig skylt i pannan där det står:
"Är du komplett galen? Prata gärna med mig…"

Det här med vaccination var dock nytt för mig. Men på nätet upptäcker jag att både Jim Carrey och Jenny McCarthy driver en kampanj där främst hon hävdar att hennes son fått autism på grund av en vaccination, men det hela känns som om hon letar efter en enkel och yttre förklaring till just varför hennes son fått denna funktionsnedsättning.

Annars var det en helt fantastisk dag ute i Tynnered där stämning var på topp. Vi lottade ut biobiljetter, men det var inte så många som klarade av våra frågor. De med flest rätt (styrelsen räknas inte) hade 8 rätt av 10, vilket gav en biljett. Att man hade kunnat hitta alla svar i foldrarna slog dock ingen.

Socialdemokraternas främsta valarbetare…

Blondinbella intervjuas i Värnpliktsnytt och får frågan om hon kan nämna MUF:s fyra främsta ställningstaganden:
- Fniss... ja, frihet för individen tror jag. Gud, jag är så här... individens frihet och sedan är det... Jag tänker efter här. För mig är allt så självklart att det är svårt att vända upp det i fyra tydliga saker. Och sedan är det att man ska klara sig själv utan att Sverige ska göra något för en... näe, Jag har tappat bort mig här.
Med sådana förmågor inom MUF och Moderaterna behöver aldrig Socialdemokraterna känna sig hotade inför valet 2010.
I blaskan Nöjesguiden beklagade sig brudens farsa över att hon inte kritiserar det egna partiet. Det är väl för sjutton uppenbart att hon inte har den intellektuella förmågan.
Jag tror att det kommer bli ett större problem för henne om hon vill försöka sig på en politisk karriär, snarare än om hon äger en lila Porsche som hon nämner i intervjun.

Oanade funktioner i Microsoft Office

Gemet kan av en del uppfattas som för hjälpsamt ibland, de flesta stängde av office-assistenterna fortare än kvickt. I senare versioner har Microsoft skippat dem helt, det kan ha räddat liv…
Nu är det bara resten av deras produktserie som behöver rättas till, Windows bland annat. Är det bara jag som blir galen på att trots att man är inloggad som administratör får frågor om man verkligen vill göra det som man håller på med, och att skärmen blinkar till varje gång. Min mac behandlar mig åtminstone inte som om jag är ett barn.

Läkemedelssubventioner

Jag förstår mig inte riktigt på vilka läkemedel som blir subventionerade. Min läkare vill nu att jag ska börja med Voxra, men då det är inte subventionerat, enligt FASS.
Istället så har man subventionerat Zyban, från samma tillverkare och jag får det utskrivet. Det aktiva ämnet är Bupropion och är detsamma men där priset är ungefär 75 procent högre och det används mot rökavvänjning enligt bipacksedeln.
Skillnaden för min del är att jag måste komma ihåg att ta två 150 mg tabletter varje dag, en morgon och en kväll. Medan Voxra hade funnits i en depåtablett på 300 mg.
Rent ekonomiskt för min del innebär det att jag max behöver betala 1800:- per år (istället för närmare 6000:-), Glaxo Smith Kline som gör läkemedlet drar in lite extra kulor, men rent samhällsekonomiskt är det idioti…
Det går också tvärs emot apotekets regler om att man ska få en billigare generisk kopia på läkemedlet, regler som just nu gör att ett flertal människor felmedicinerar eftersom de inte känner igen sina läkemedel.
Enligt min uppfattning är det i detta fallet samma läkemedel med bara lite annorlunda sammansättning men med samma aktiva substans. Jag fattar inte riktigt hur LFN har resonerat i det här fallet, kanske har någon av ledamöterna aktier i ovan nämnda bolag…
Beslutet går att läsa här.

"Arbetsnarkomanen Sanna Bråding har ett finger med i det mesta just nu."

När Björn af Kleen i Cafe nr 12/2006 skrev ovanstående tror jag inte att han visste hur rätt han träffade, eller gjorde han?
Musik och kulturjournalisten Fredrik Strage fälldes tidigare i år för narkotikabrott, så det verkar inte helt främmande bland journalister som bevakar underhållningsbranschen och enligt rykten har spekulationer kring Bråding pågått tidigare.
Fredrik Strage ville dock inte kännas vid anklagelserna i Hovrätten och han har bland annat i domstolen visat upp artiklar och utdrag ur böcker med svensk och utländsk forskning relaterad till frågan om kokainets farlighet, vilket inte imponerade på rätten som kom fram till att kokain är ett av de mest beroendeframkallande narkotiska preparaten som finns.
Det resulterade i en månads fängelse, med böter och advokatkostnader slutade notan på 50.000:- för Fredrik Strage, enligt Realtid.
Sanna Bråding riskerar dock ett hårdare straff eftersom hon också erkänt att hon langat.
På frågan om straff säger Åklagaren Marie Lind Thomsen till Realtid att för narkotikabrott är det fängelse som gäller i straffskalan, men tillägger att om det finns ett vårdbehov kan en annan påföljd vara aktuellt.

Idag spelar jag:

Castlevania - Dawn of Sorrow
Jag kunde inte hålla mig, efter att spelat genom Portrait of a Ruin så kollade jag upp Dawn of Sorrow - som är föregångaren. Den största skillnaden är att spelet utspelar sig i framtiden, vilket märks på huvudkaraktärerna som stilistiskt mer påminner om Animé än om gotik. Det var ett korrekt beslut av Konami att gå tillbaks till den gotiska stilen i uppföljaren och lämna karaktären Soma Cruz, som tidigare medverkade i Aria of Sorrow på Game Boy Advance.

Det som skiljer ut detta spelet från andra i Castlevania-serien är att Soma kan använda sig av fiendens själar efter att han har besegrat dem, vilket ger ett par nya rörelser, attacker eller förmågor. Själarna kan också användas till att uppgradera de vapen som finns i spelet.
Den främsta nackdelen är att man efter att ha besegrat varje boss måste rita ett pentagram på den nedre skärmen och väldigt ofta ansåg spelet att jag dragit strecken fel, fast jag ritat dem rätt…

Jag tycker nog att detta är sämre än Portrait of a Ruin men det kan bero på att jag har spelat dem i fel ordning. De flesta har hyllat Dawn of Sorrow medan man har varit mer ljummen i omdömmena om Portrait of a ruin. I grund och botten är det samma spel, de använder sig av samma kontroll och grafikmotor, men man har åtgärdat de största missarna från det här spelet i uppföljaren, men dessa är inte tillräckligt stora för att inte spela genom Dawn of Sorrow åtminstone en gång.

Jämfört med Josef Fritzl så verkar Anders Eklund ganska hygglig

Någonstans tror jag att det retar Englas uppmärksamhetstörstande familj något enormt att vad som skett i Österrike fått sådan uppmärksamhet, i dagens Aftonbladet kan man läsa ett till offentligt brev, denna gång från mormodern. Saknar den här familjen allt vad integritet heter, agerar de fortfarande i chocktillstånd? Inser de inte ens att det finns ett liv som ska fortsätta efter denna mediekarusell?

I Österrike verkar myndigheterna ändå väldigt noga med att bevara de inblandades integritet, okej, bortsett från Fritzl själv då… Inga bilder får publiceras och familjen bevakas av landets insatsstyrka.
Nu när ondskan fått ett nytt ansikte och intresset kring fallet med Engla avtagit så kände förmodligen föräldrarna inget annat val än att kräva att SVT sände deras dotters begravning.
Jag vet inte vilken medierådgivare dessa kändiskåta föräldrar har, för det slog helt fel. Den sympati som fanns för föräldrarna tycks ha omvandlats till en aversion mot dem. Sedan blir det inte bättre att de startat en insamling där pengarna ska gå till att driva den kursgård som mamman har. Hur många fötter kan man skjuta sig i…

Undrar hur många veckor det tar innan det kommer en bok. Kanske kan de publicera alla offentliga brev de skrivit och ge ut på nytt, Engla-breven. Går det kanske att släppa en skiva - Englas mamma tolkar änglapsalmer. Hur mycket kan de profitera på sin dotters död?
Jag är övertygade om att Englas föräldrar sitter och är förbannade över vad som skett i Österrike och att det har tagit så mycket uppmärksamhet från dem. Och om ingen förstått det, jag kommer inte titta på Englas begravning i morgon…

Kvällens pyssel…

Efter att ha legat i sängen i två dagar i rad och firat vårens ankomst med min allergi, men idag är jag på benen igen. Det är tydligen något träd jag är allergisk mot, det blommar dock väldigt snabbt och jag är sällan dålig mer än ett par dagar varje år. Men under denna tid hann jag bekanta mig med min Nintendo DS desto bättre, även om vi redan känner varandra väldigt bra.

Till min nyvunna sängkamrat, livspartner och bäste vän har jag som present köpt vita knappar, för att matcha de i övrigt vita tillbehören som jag införskaffat. Knapparna kostade 3 dollar på Ebay, men den snikne amerikanen ville ha 23 dollar för att skicka dem! Det slutade med att jag fick ned frakten till 10 dollar, vilket är ett överpris. Jag har fått böcker skickade till mig för hälften och de här knapparna väger i stort sett ingenting.

Sen kom nästa projekt, att öppna konsolen. Detta krävde en specialskruvmejsel, samt att jag införskaffade ett nytt skruvsett med riktiga finlir mejslar för att kunna få upp alla miniatyrskruvar. Otroligt nog fick jag upp den, ännu mer mirakulöst fick jag ihop den efter att jag bytt ut knapparna. Det var väldigt pilligt, i synnerhet att få dit L- och R-knapparna på plats.

Nåväl, nu har jag en hyffsat unik Nintendo DS - Crimson, Black & White…

Pensionärsbågar?

Jag var efter dagens möte hos Synoptik, jag har haft huvudvärk länge och tänkte att det var dags att göra ett nytt syntest hos optiker. När jag gjorde mitt syntest förra gången för mer än två år sedan så hade jag på höger öga Sf -0.75, Cyl -0.75, Ax 95 och på vänster öga Sf -1,0, Cyl -0.50, Ax 85.

Idag var resultatet på höger öga Sf -1.0, Cyl 0.50, Ax 95 och på vänster öga Sf -1.0, Cyl -0.50, Ax 90. Vilket tydligen inte var tillräckligt stor skillnad för att motivera nya glasögon just nu. Jag hittade ett par i stålgrått med oranga detaljer annars som jag tyckte var schyssta, men med tanke på hur dyra glasögon är så känns det som att man kör på väldigt säkra kort. Hur kul är färgen orange efter ett par månader?

(Och nej, jag har inte skrivit ned detta för att jag tror någon är intresserad av att veta mina styrkor, utan för att jag med all sannolikhet kommer tappa bort lappen från optikern och jag måste lämna dessa siffror till min läkare.)

Däremot har jag övervägt att köpa ett par solglasögon med styrka. Jag har instinktivt skrikt; NEJ, nej, nej, till allt vad clipp-on heter till glasögon och hellre gått och kisat ute. Det sista jag behöver i mitt liv är något mer som signalerar premeturapensionär, det räcker redan med kläderna…
Döm därför om min förvåning då Polaroid faktiskt tagit fram en modell som ser riktigt bra ut och som man klämmer fast ovanpå glasögonen och där det knappt ens märktes överhuvudtaget. De hade flera olika modeller, storlekar och färger att välja bland och 400 spänn kändes som dagens fynd…

Besök på Samhall

När jag medverkade i Eftersnack för ett par månader sedan blev jag inbjuden av Anette Lindgren att besöka Samhall. Idag var jag, Hans, Walle och Lotte på ett möte på Samhall där de fick informera om sin verksamhet och vi fick berätta lite om vad vi arbetar med och om vad neuropsykiatriska funktionshinder innebär. Besöker avslutades med en gemensam lunch.
Walle föreslog att Samhall kanske skulle byta namn om man inte vill förknippas med den bild som många har av verksamheten, vilket jag själv också tror kan vara en bra idé, även för de som arbetar där. Det kan vara tillräckligt jobbigt för personer med funktionshinder att hela tiden kämpa mot fördomar om att man skulle vara korkad (det finns förövrigt väldigt många korkade människor som inte har något funktionshinder) och ska man samtidigt behöva försvara sig mot rykten som finns mot ens arbetsgivare så skulle det kännas övermäktigt…

Ta en genväg…

Idag kom mitt nya tangentbord, jag beställde med olika färgade knappar för snabbkommandona för programmet After Effects, som jag använder ibland. Fast den egentliga anledningen till att jag köpte det var för att jag behövde ett nytt tangentbord och det nya slimmade tangentbordet som Apple har lanserat i aluminium, men detta är jäkligt skönt att skriva på. Tangentbordet har tyvärr engelsk tangentuppsättning men jag kan den svenska uppsättningen i huvudet.
Det ser väldigt spännande ut med alla olika färgerna på tangenterna. Flera av tangenterna används dessutom i andra av Adobes program så jag får säkert användning av det i Photoshop bland annat.

Sanna Bråding i knarkhärva

Det går inget vidare för tjejerna från TV4:s gamla succé Tre Kronor. Johanna Sällström begick självmord och nu uppdagas det att Sanna Bråding är TV-kändisen som försett Stockholms kändiselit runt stureplan med kokain. Sanna med sin oskyldiga och folkliga framtoning kändes som ett helt otippat kort. Ifall det hade varit Carolina Gynning eller någon avdankad dokusåpaskådis hade det varit mer väntat.
Eller kanske inte. I Bret Easton Ellis roman Glamourama agerar fotomodeller terrorister, ingen misstänker dem och på grund av sitt kändisskap glider de omkring i ett overkligt jetsetliv mellan de olika attentaten och ingen förstår vad de egentligen sysslar med.
Möjligen förklarar detta Sannas medverkan i spekulativa Ett hål i mitt hjärta, men det är svårt att förklara hennes inblandning i detta. Sanna är flitigt anlitad till skillnad från många andra så pengar kan knappast varit det enda motivet, men trodde hon att hon kunde gömma sig bakom sin helylleprofil hur länge som helst?
Efter förhör där Sanna Bråding medgivit sin inblandning släpptes hon i fredags ur häktet, och åtal kommer förmodligen att väckas inom det närmaste. Hon riskerar därmed att dömas till ett par års fängelsestraff för langning och innehav.
Det blir förmodligen ingen mer ICA-reklam eller TV4-jobb för Bråding, det verkliga straffet blir förmodligen att hon i framtiden är hänvisad att jobba som programledare i ringprogram på TV3.

Bra sida om Castlevania

Jag hittade en bra webbsida om spelserien Castlevania, ifall någon skulle vara intresserad. Den hittas här: http://castlevania.classicgaming.gamespy.com.

Idag spelar jag:

Castlevania - Portrait of a Ruin
Spelet är det andra i serien till Nintendo DS, men har inget med tidigare Dawn of Sorrow att göra, förutom att spelet använder sig av samma spelmotor, återanvänder en del grafiska element och har samma kontroll. Annars är spelet det första som jag orkat spela genom sedan Castlevania IV till SNES, då det begav sig, i en spelserie som sedan Konami försökt att mjölka ut så mycket som möjligt ur.
Spelet bygger vidare på handlingen från Castlevania Bloodlines, som gavs ut till Sega Megadrive, men spinner även vidare på mytomspunna Dracula X, som släpptes till PSP förra året. Det finns också ett upplåsningsbart spelläge där man får spela med Richmond och Maria från Dracula i X i Portrait of a Ruin.
Det som utmärker denna del i serien är annars den utmärkta kontrollen, vi kan tala om pixelperfektion. Det finns även en uppsjö av olika vapen som man kan använda sig av, där det tunga svärdet Holy Claymore krossar allt.

Noterat:

Det är svårt att vara brats utanför Stockholms innerstad…