Grattis Michael Phelps

Jag satt i ett rus på Nozinan som jag råkat ta av misstag då jag trodde det var Voltaren och såg finalen på 100 meter fjärilsim. Det är en ganska trevlig sport, för den är över på ca: 50 sekunder så man hinner inte direkt bli rastlös.
Anledningen till att jag kollade var för att Michael Phelps deltog, den amerikanske simmaren som också blivit posterboy för att ADHD faktiskt kan vara en tillgång.
Det såg först inte ut att gå något vidare för Phelps som hamnade efter i starten, men de sista 20 meter av loppet tar han igen försprånget och det ser riktigt jämnt ut när de går i mål. För ett par sekunder är det osäkert vem som vunnit innan det framgår att Phelps inte bara tagit hem segern utan också satt nytt världsrekord på 100 meter fjärilsim på 49.82.

Jag bryr mig inte ett dugg för hur det går för de svenska deltagarna i VM, jag minns inte ens vad de heter fast kommentatorerna har rabblat deras namn gång på gång. Neuropsykiatriska funktionshinder känns viktigare än nationalitet och även om jag förutom diagnosen ADHD förmodligen inte har något mer gemensamt med Michael Phelps så gläds jag åt hans resultat på ett sätt som känns svårt att beskriva.

Gunnar Axen vill inte ha några kommentarer?

Jag försökte skriva en kommentar på Gunnar Axéns blogginlägg om att människor oroar sig i onödan, men han har en funktion som kräver att den ska förhandsgranskas.
Detta var flera timmar sedan och det ser ut som om Gunnar Axén dessutom postat ett inlägg efter det.

Nåväl, det jag kommenterade var att om man inte ville oroa personer i onödan, så hade det varit bättre om regeringen och Socialförsäkringsutskottet hade presenterat ett nytt förslag innan de nya reglerna infördes förra året.
Vad man istället har lyckats med är att göra redan sjuka personer ännu sjukare eftersom de oroar sig över sin försörjning efter januari nästa år på grund av den ångest som denna osäkerhet har medfört.
Det enda vettiga som regeringen kan göra nu är att erkänna sitt misstag, backa och återinföra den tillfälliga sjukersättningen igen. Kanske skulle också en ursäkt till de tiotusentals människor som man oroat vara på sin plats?
Sedan kunde man ta och studera det danska systemet med flexjobb (fleksjob).

I dagens ledare i DN kan man läsa bland annat följande:

"Gemensamt för dem som utförsäkras är att de alla varit borta från arbetsmarknaden under en mycket lång tid. En del betydligt längre än två och ett halvt år. De har uppenbarligen haft bekymmer både med rehabilitering och jobbsökande.

Därför är det rimligt att de får Arbetsförmedlingens hjälp att hitta en sysselsättning. Den medicinskt erkänt nedsatta arbetsförmågan innebär inte nödvändigtvis att jobb är uteslutet. Att som tidigare fortsätta att gå med en passiv inkomstersättning, utan tidsbegränsning, är skadligt för både individen och försäkringssystemet."

Okej, det är fel att reta ledarskribenter för att de inte har någon verklighetsförankring, men jag trodde faktiskt att tiden var förbi då någon överhuvudtaget trodde att Arbetsförmedlingen hade insatser som fungerande att hjälpa långtidssjukskrivna tillbaks ut på arbetsmarknaden.
Så om tanken inte var att personerna skulle börja arbeta på arbetsförmedlingen så har deras inblandning ingen betydelse överhuvudtaget.
Den verkliga knäckfrågan är var arbetsgivare finns som är beredda att anställa personer som har varit långtidssjukskrivna och det har inte DN:s ledarskribenter något svar på.