En kvinnas bästa vän…

Är datorn och goda kunskaper i Photoshop. Det skulle ha varit reklam för Louis Vuitton, men blev istället en uppvisning i vilka underverk Photoshop kan göra.

Sverige styrs via Facebook

Som vi redan misstänkte så styrs Sverige genom Faceook…

Jag är 19 procent bög och 26 procent lesbisk

Jag gjorde testet hur hetero jag är på prides webbsida:
http://www.stockholmpride.org/hurhetero/

Testet fungerar som sådant att den analyserar din statusrad på twitter och markerar vissa ord som "homo".

Ord som Stockholm, disco, dator, Madonna och Ikea gav utslag.
Resultatet blev 81 procent hetero.

Jag gjorde om testet men fyllde denna gång i att jag är tjej.
Nu blev resultatet att jag är 74 procent hetero.
Den markerade nu ord som: Stockholm, spännande, Madonna, såg, light.

Omräknat blir det att jag är 19 procent bög och 26 procent lesbisk. Jag är alltså mer flata än bög?

Vad är era resultat på det mest vetenskapliga testet sedan att mäta längden på pek- och långfingrar?

Twiligt versus True Blood

Under det senaste året så har två populära bokserier om vampyrer filmatiserats.
De böcker som är i ropet nu är Stephanie Meyers bokserie Twilight Saga som ligger till grund för filmerna Twilight och New Moon. I TV-format kan vi se True Blood, som är baserad på bokserien om Sookie Stackhouse av Charlaine Harris.
Utan att ha läst någon av dem, så framstår de mer som ganska lättsmällt kiosklitteratur. Det finns också en form av snobbism på de svenska kultursidorna där man möjligen skriver om böckerna, men man gör inga traditionella recensioner. Förmodligen för att litteratur som vänder sig unga tjejer eller kvinnor som aldrig satt sin fot på någon kulturvetenskaplig institution inte anses tillräckligt fint av de kvinnor med rätt bakgrund som får skriva på dessa sidor. När det kommer till film eller TV-spel (kultur som oftare intresserar killar) är det en helt annan sak, där finns ingen nedre gräns för hur uselt något får vara för att det ska recenseras.
I den kanske lite mer folkliga Göteborgs-posten hittar jag två artiklar, en om Twilight och en om Chick lit med huggtänder där serien om Sookie nämns båda är skrivna av Bella Stenberg som också har intervjuat Charlaine Harris och hon verkar ha ett visst intresse för genren.

Och hypen kring dessa böcker är större än när filmatiseringen av En vampyrs bekännelse gjorde Anne Rice vampyrkrönikan (där första boken kom 1976) med Lestat, Louise och Armand till populärkultur. Filmen blev förvisso aldrig samma succé i Sverige som i USA, men blev där ändå viktig för den moderna vampyrfilmen, som gentemot den traditionella innebär att den manlige hjälten inte är den som försöker döda vampyren, utan vampyrerna får själva fungera som en sorts antihjältar.
Kvinnan är inte längre ett passivt offer, utan hon det är hon som driver handlingen framåt. Minst lika inflytelserika Buffy visade denna utveckling tydligt. Den blonda ensamma tjejen som går in i ett öde hus med vampyrer var traditionellt inom skräckfilmen ett givet offer, nu kickar hon rumpa med vampyrerna istället. Om hon inte inleder en relation med en av dem…

Det finns vissa likheter mellan serierna, de handlar om två manliga vampyrer och två vanliga kvinnor från arbetarklassen som är förälskade i dem. Ett centralt tema är tankeläsning, de utspelar sig bägge i en amerikansk småstad och även om en del killar eller män ser dem så känts det som om det är kvinnor som är den tilltänkta målgruppen.

Vår hjälte vampyren:

Edward Cullings i Twilight.

Edward "räddades" från spanska sjukan då han 17 år, han är androgyn, välklädd och kör en dyr bil. Han lever på djurblod, läser tankar, är övernaturligt stark och snabb. I solen glittrar huden som diamanter, vistas därför bara ute när det är molnigt. Han har en syster som kan förutse framtiden. Hans kropp är kall och hans ögon byter färg. Han och hans familj lever på djurblod och gömmer sig undan samhället, familjen har nyligen flyttat tillbaks till den lilla insomnade småstaden Fork där de har haft sitt ursprung. De har också slutit ett avtal med den lokala indianstammen "Vargarna" om att de inte ska avslöja dem. På grund av sin rädsla att förlora kontrollen vågar han knappast kyssa Bella men känner ett starkt behov av att beskydda henne.

Bill Compton i True Blood:

Bill Compton är vampyrernas alfa-hanne. Han lurades och förvandlades av en kvinnlig vampyr på vägen hem efter amerikanska inbördeskriget, vilket i sin tur innebar att han också förlorade kontakten med sin familj. Sedan en japansk forksare tagit fram syntetiskt blod som i serien fått namnet Tru blood, har vampyrerna vågat sig fram och kräver nu plötsligt medborgerliga rättigheter.
Vilket får Bill att söka sig tillbaks till sin familjs gamla gård i småstaden Bon Temps i Lousiana.
Bill är stark, snabb, överbeskyddande och känner av när Sookie är i fara. Han kan liksom de flesta vampyrer mentalt hypnotisera människor och därmed styra dem. När han blir arg eller sexuellt upphetsad fälls huggtänderna ut.

Hjältinnan

Isabella "Bella" Swan i Twilight

Bella besitter inga övernaturliga egenskaper alls, men hon särskiljer sig för att hon är den enda tjej vars tankar som Edward inte kan läsa av. Hon är tyst, tillbakadragen och vill inte dra till sig alltför mycket uppmärksamhet. Efter att hon flyttat till sin pappa i Fork så får hon snabbt nya vänner, men dessa hamnar snart i periferin när hon möter Edward. Oskuld och förblir oskuld, i alla fall under första filmen där det centrala temat är avhållsamhet. det tar Bella 45 minuter av filmens tid att klura ut att Edward är en vampyr.

Sookie Stackhouse i True Blood

Sookie känns som Bellas totala motsats, hon är öppen, spontan och kontaktsökande. Sookie kan läsa andra människors tankar, något som är en plåga för henne. När hon möter Bill är det den förste som hon inte kan läsa av och hon inser direkt att han är en vampyr, något som fascinerar henne. Sookie har aldrig kunnat dejta någon på grund av att hon läst av killarnas tankar, och det dröjer inte många avsnitt förrän hon hamnar i säng med Bill.

Andra skillnader:
I Twilight så skildras vampyrer som gåtfulla sagofigurer likt enhörningar som glittrar i solen, i True Blood blir Bill blir brännskadad och börjar att brinna om han vistas i solen.
En ny vampyr skapas av det gift som sprids i kroppen vid bettet i Twilight, och kräver att vampyren ska bita. I True Blood måste vampyren tömma människan på blod och sedan låta denne dricka vampyrens blod.
I Twilight lever vampyrerna dolda från övriga samhället, medan i True Blood så kräver de medborgerliga rättigheter och många paralleller till homorörelsen i USA görs.
I Twilight sover inte vampyrer överhuvudtaget, i True Blood sover vampyrer fortfarande i kistor eller i mörka rum under dagtid.

True Blood har så starkt grafiskt skildrade sexscener att om man slog på serien vid ett sådan tillfälle skulle kunna tro att du slagit på en bisarr mjukporrfilm. I Twilight är allt PG-rated, och karaktärerna kysser knappt varandra.
För att vara en TV-serie är våldet i True Blood ganska rått och jag reagerade över hur mycket "gore" det finns nu när jag började se seriens andra säsong. Twilight fick 15-års åldersgräns på bio, det känns väldigt märkligt för det mesta är väldigt barntillåtet i filmen.

Sidokaraktärerna i True Blood har egna liv, familjer och problem. De har ett karaktärsdjup som fullkomligt saknas hos de stereotypa karaktärer som finns i Twilight. Nu är det kanske inte rättvis jämförelse. Bara första säsongen av Tue Blood hade 12 timmar på sig att utveckla sin historia gentemot de drygt 2 timmar som Twilight har tillgodo.
Fotot i Twilight är påkostat och avancerat och det imponerar stort, kameran sveper över stora ytor och in genom rum. I True Blood är det betydligt enklare lösningar, även om det är bra för att vara TV.
Scenografin i Twilight är dyster småstad som alltid tycks ligga dold i en dunkel dimma, Edwards hem är öppet, ljust och imponerande. som plockat från en skandinavisk inredningstidning. I True Blood har man mer inspirerats av söderns starka färger och kontraster, hemtrevligt på amerikanskt vis medans Bills hem är ödsligt, övergivet och dystert.

Regissören till Twilight är Catherine Hardwicke som fick ett genombrott med filmen Tretton, hon borde därför vara van vid att skildra unga på film, Kristen Stewart är ett fynd för rollen som Bella, synd bara att karaktären är så intetsägande och platt i jämförelse med vad Anna Paquin får arbeta med som karaktären Sookie. Men Hardwicke gör ett bra jobb med det material hon har att utgå från.
Upphovsman för TV-serien True Blood är Allan Ball som också ligger bakom den morbida TV-serien Six Feet Under. Ett oväntat drag förmodar jag för de flesta, men han lyckas på samma maner skapa både surrealistiska och suggestiva stämningar i sin serie. Och ja självklart finns en viss morbiditet med.

Nåväl, det är väl inte så svårt för er som orkat läst genom denna artikel att jag föredrar True Blood framför Twilight. Speciellt uppskattar jag hur realistiskt man valt att skildra karaktärernas relationer och låta det förbli ett drama där man väver in de övernaturliga inslagen. True Blood lyckas med att kännas trovärdigt inom fiktionen och varje avsnitt med sitt cliff-hangerslut får mig att sitta klistrad framför datorn varje vecka i väntan på ett nytt avsnitt.
I Twilight är den andra delen New Moon snart aktuell, och slutet i den första filmen vittnade också om att det skulle bli en självklar uppföljare. Miljontals tonårsflickor jublar säkert, men själv är jag helt ointresserad.

Betyg:
Twilight:

True Blood:


Västra Götaland kunde lika gärna bränt pengarna

Strattera visade sig i en studie inte alls vara speciellt effektivt för behandling av vuxna. Preparatet är idag andrahandsalternativet efter centralstimulerand och är ett etablerat läkemedel för att behandla barn med ADHD. I en studie av bland annat Christopher Gillberg har man studerat effekten på hur vuxna responderat på behandlingen. I undersökningen deltog 20 personer mellan 19-47 år, hälften av deltagarna upplevde att de fick effekt av läkemedlet de första tio veckorna. Sex av patienterna slutade innan tio veckor och tretton av deltagarna efter tio veckor, endast en deltagare genomgick hela studien.
De som avbröt sin medverkan gjorde det på grund av biverkningar (bland dessa listas: (aggression, depression, förhöjda nivåer av ensymer i levern, sköldkörtelhormoner och högre blodtryck), att de kände sig mindre fungerande med preparatet eller att de inte följde ordinationen.
Majoriteten av deltagarna fick inte några biverkningar, utan upplevde att de fick motsatt effekt av medicinen. Detta kan bero på att dosen var felaktig, skriver man i studien.
Slutsatsen är att Strattera inte är så effektivt för att behandla vuxna.

Något som också stämmer ganska väl överens med mina egna erfarenheter bland de vuxna som jag mött som prövat Strattera, jag kan nog räkna på ena handen dem som tycker att det har fungerat bra. Strattera verkar främst vara effektivt på barn.

Under de restrektioner för uppstart av medicinering med Ritalin eller Concerta inom Västra Götaland har väldigt många påbörjat medicinering med Strattera istället, eftersom läkare ansett att det är bättre än ingenting, trots att de upplevt att det har haft en sämre effekt.

Om man ska dra några slutsatser utifrån denna studie så har Västra Götaland i så fall igen slängt pengar i sjön, då man lagt pengar på ett icke effektivt läkemedel istället för på något som faktiskt hade kunnat fungera.
Det är en besparingsåtgärd som bara kan fattas i Asterix dårhus, det vill säga regionen Västra Götaland.

Nya ADHD-tröjor

Så nu har vi fixat egna ADHD-tröjor i vitt och rött mot svart botten och Attention.vgl.se-logga på armen.

Varning: Mobilporr!

Årets förmodligen hetaste mobiltelefoner:
Samsung Omnia HD
Samsung spottar ur sig telefoner just nu, men coolast är nog Samsung Omnia HD med 8 megapixel kamera, möjligheten att spela in video i HD plus att du kan på den 3.7" stora skärmen i stort sett spela upp vilket videoformat du vill. Kör operativsystemet Symbian, samma som återfinns i Nokia 5800 och N97. Fast Samsung har tydligen gjort ett bättre jobb än Nokia själva. Nackdel: Skärmens upplösning på 360x640 pixlar matchar inte prislappen på 7500:-.

Samsung Galaxy
Samsung satsar på alla operativsystem på samma gång, också på stekheta Android från Google. Mobilen ska också vara ett strå vassare än de modeller som HTC gjort. Skärmen är på bara 320x480 pixlar men med 16,7 miljoner färger. Här kunde Samsung satsat lite mer och inte hållit tillbaks.
Samsung Omnia II
Detta är uppföljaren till Samsung Omnia. Betydligt bättre skärm och i mitt tycke snyggare. Denna uppföljare är fortfarande en Windows mobile lur och kör version 6.5. Processorn är på 800 MhZ vilket borde förhindra att Windows Mobile blir slött. Hög upplösning på skärmen på 800x480 pixlar men bara 65.000 färger.

Sony Ericsson Satio
Sony Ericsson satsar också på Symbian med en ny multimediamobil, gick tidigare under namnet Idou. Känns inte lika het som Omnia HD men har en 12 megapixel kamera som på pappret verkar imponerande. Samma skärmspecifikationer som Omnia HD och N97.
Iphone 3GS
Minimala uppdateringar på Apples storsäljare, tyvärr känns den här mobilen väldigt 2008 redan nu. Gränssnittet och programbutiken lockar och förmodligen marknadens bästa musikspelare. Upplösning på 320x480 pixlar och har inte förändrats sedan föregående modell. Fortfarande ikonstatus.
Samsung Jet
Nackdelen med Samsung Jet är att den kör Samsungs egna operativsystem, som inte är öppet för utvecklare. Det gör en i grunden smart telefon ganska korkad, men potentialen finns där om Samsung ändrar inställning. Den skärm med högst upplösning på 480x800 pixlar och bäst färgåtergivning i denna listan, med 16,7 miljoner färger på displayen.
Nokia N97
Svagt av Nokia att inte fixa svenska knappar på tangentbordet. Verkar tråkig och kommer ett halvår för sent för att kännas intressant. Nokia är sist som vanligt, tangentbord var trenden 2008, i år är det stora pekskärmar som gäller. Riktigt pinsamt med demoversioner på Office-programmen i telefonen som ändå kostar 7000:-. 360x640 pixlars upplösning på skärmen med 16,7 miljoner färger.

Svårt att få medicin för ADHD i Göteborg

Enligt läkemedelsenheten råder det inget medicinstopp, men i praktiken är det i det närmaste omöjligt att få läkemedel utskrivet i Göteborg.
Problemen att få ADHD-medicin i Västra Götaland kvarstår och bland annat Sahlgrenska bryter mot regionens riktlinjer och Hälso- och sjukvårdslagen när de hänvisar till bristande finansiering för medicinsk behandling.
- Det är oacceptabelt att vuxna som nydiagnosticerats med ADHD inte ens får möjlighet att pröva läkemedel. Det finns idag inget annat sätt att bedöma om medicinering är effektivt, något annat vore en ren spekulation, säger Henrik D. Ragnevi, ordförande för Attention i Göteborg.
Attention i Göteborg tillsammans med Riksförbundet Attention fortsätter dock att arbeta för en förändring och har idag skickat en skrivelse till Socialstyrelsen.

Under ett seminarium under föregående vecka i Almedalen konstaterades att de län som skriver ut minst Metylfenidat har högst kriminalitet, och de som skriver ut mest har betydligt lägre kriminalitet. Offentlig statistik saknas men detta är det sakkunnigas bild. Under seminariet medverkar både Olle Hollertz; psykiater, chefläkare inom psykiatrin i Kalmar län samt överläkare vid psykiatriska öppenvårdsmottagningen i Oskarshamn samt Lars-Håkan Nilsson; psykiater och medicinsk rådgivare inom Kriminalvården.

Förskrivningen av metylfenidat varierar stort i hela landet:

Låg förskrivning
Kronoberg
Jämtland
Gävleborg
Jönköping
Örebro

Medelnivå
Skåne
Dalarna
Sörmland
Västra Götaland
Blekinge
Stockholm
Västernorrland
Halland
Norrbotten

Högre nivå
Västmanland
Östergötland
Värmland
Kalmar
Uppsala
Västerbotten
Gotland

Läs också:
Brev till socialstyrelsen

Asperger-logotype

Satt och lekte lite med illustrator CS4 idag. Slängde ihop en logotype för Asperger i Nintendo-stuk.
Har inte sett någon annan gjort denna tidigare...

Höginkomsttagare blir oftare sjukskrivna med sjukpenning

I en nyligen publicerad undersökning som Riksrevisionen har gjort visar att höginkomsttagare oftare får sjukpenning beviljad i jämförelse med låginkomsttagare som inte får sin sjukpenning beviljad och står utan ersättning.
Riksrevissionens granskning gick ut på att undersöka om Försäkringskassan hade tillgång till underlag av tillräckligt hög kvalitet vid beslut om sjukpenning. Det hade kassan inte, konstaterades det i utredningen.
Riksrevisionen uppmanar nu Försäkringskassan att själva undersöka varför det är lättare för höginkomsttagare att få sin sjukpenning beviljad, något som inte framkommer i utredningen.

Detta låter motsägelsefullt eftersom tidigare undersökningar visat på att låginkomsttagare oftare är sjukare, får sämre vård och har kortare livslängd.
Kan vi också anta att de läkare som bemöter denna grupp slarvar med intygen och skriver sämre intyg också för dem?
När de inte heller får sin sjukskrivning godkänd av Försäkringskassan och får då ingen ekonomisk ersättning. Du behöver inte vara psykolog för att förstå vilken stress det skapar hos dessa människor, som i sin tur gör dem ännu sjukare…

Sverige brukar beskrivas som det mest jämställda landet i världen, men när det kommer till jämlikhet verkar vårt mål vara att flytta vår position tillbaks till 1930-talet…

Brev från Göran Hägglund

Tidigare i år så har jag vid två dillfällen försökt diskutera med Äldre- och folkhälsoministern Maria Larsson (KD) den nuvarande situationen i Göteborg angående svårigheterna att få medicinsk behandling för dem som nydiagnosticerats med ADHD. Efter senaste mötet skickade jag ett mail till henne, det var ett tag sedan, men hon bollade över min fråga till Göran Hägglund:

S2009/3938/Sr
Henrik D. Rangevi


Bäste Henrik!

Tack för Ditt brev. Du skrev ursprungligen till min kollega äldre- och folkhälsominister Maria Larsson, men eftersom den fråga Du tar upp närmast hör till mitt ansvarsområde inom regeringen är det jag som svarar. Det är en viktigt fråga Du tar upp och jag tackar för Dina synpunkter.

Vanliga receptbelagda läkemedel ingår i de läkemedelsförmåner som stadgas i lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. Detta innebär att de ingår i det högkostnadsskydd som sätter ett tak för patientens självkostnad för läkemedel och subventionerar läkemedelspriserna. Reglerna för läkemedelsförmåner gäller nationellt och innebär att staten redan idag ersätter landstingens läkemedelskostnader i denna del genom ett avtal med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Genom avtalets konstruktion ersätter staten dessutom en del av landstingens kostnader för läkemedel inom den slutna vården.

Hälso- och sjukvården i Sverige är uppbyggd enligt modellen att det är landstingen som ansvarar för att organisera och finansiera vården inom sitt område. Jag skulle av den anledningen närmast föreslå att Du vänder Dig till beslutsfattarna i Västra Götalandsregionen om Du har ytterligare tankar och synpunkter angående den fråga Du tar upp.

Om man anser att det finns brister i vården kan man, som Maria Larsson har framhållit, vända sig till Socialstyrelsen, som utövar tillsyn över hälso- och sjukvårdens personal, verksamheter och behandlingsmetoder.

Avslutningsvis vill jag än en gång tacka för att Du har tagit Dig tid att skriva, och jag önskar Er lycka till i Er fortsatta verksamhet!


Stockholm i juni 2009

Med varma hälsningar

Göran Hägglund

Vad jag inte förstår är varför man går omvägen via landstingen överhuvudtaget, även om Hälso- och sjukvårdslagen i Sverige är uppbyggd så idag, säger väl inte den att det är det bästa alternativet för all framtid? Vad jag vill är att ansvaret för läkemedelskostnaderna direkt direkt på statlig nivå och att landstingen inte blir inblandade, det skulle dessutom leda till mer lika vård i landet.

Har haft en tuff vecka…

Jag gjorde en grov missbedömning, jag åkte iväg till Attentions sommarläger i egenskap av funktionär och trodde att jag skulle få något som liknade semester under en veckas tid. Istället så hamnade jag något som kan liknas mellan en dokusåpa och ett behandlingshem. Det var inget som jag inte kan hantera, men jag hade velat vara förberedd på vad som kunde ha skett.
Nu tror jag långt från alla deltagare på lägret upplevde vad som hände och jag ska inte gå in på några detaljer, men som funktionär så blev man involverad i så gott som allt som skedde under veckan.
Jag hade planer på att stanna kvar under den kommande veckan i Stockholm, men mitt sociala batteri var fullkomligt dränerat igår och jag kände bara för att åka hem igen.
På bilden med stugorna ser det nästan idylliskt ut. Gräsmattorna är för övrigt livsfarliga, jag undvek dem i största möjliga mån men råkade ändå ut för två fästingar i Sveriges mest TBE-drabbade område.

Gjorde något riktigt bögigt idag…

… och bokade en biljett till Madonna och blev 1200 spänn fattigare. En bekant som jag inte snackat med på länge hörde av sig och berättade att han skulle se Madonna den nionde augusti på Ullevi i Göteborg. Jag hade funderingar på att gå tidigare, men ingen jag känner har velat gå med mig och gå själv kändes lagom kul. Att Michael Jackson gått ur tiden spelar en viss roll också, inte ens superstjärnor varar för evigt.

Recensionerna efter gårddagens premiär tyder på att showen har blivit bättre efter omladdningen. Mest positiv är Anders Nunstedt som ger den 4 getingar i följande recension. Aftonbladet är inte lika positiva i sin recension och betyget slutar på tre plus, även GP ger showen tre fyrar.

Efter alla skriverier om att du kan bli blåst via Blocket eller Tradera med fejkade biljetter eller biljetter som inte ens existerat, men även risken att trots att säljaren kanske är en hederlig typ riskerar du att arrangören inte kommer vilja släppa in dig eftersom biljetten anses vara personlig.
Därför kollade jag på Ticnet idag, och jag trodde inte att de skulle ha några biljetter kvar, men det var inga problem alls. Jag tycker till och med att jag fick en ganska hygglig plats med tanke på att jag inte ens ansträngt mig. Kanske något dyrt, med de priserna känns ju inte ett konsertbesök så spontant.