Förkyld, inte kul.

Idag skulle jag varit med på Liseberg med Chalmers Event, lite som ett avtack för arbetet under den här terminen. Något som jag verkligen sett fram mot, men jag är jätteförkyld, plus att pollen i luften inte gör saken bättre.
Förkylningen har satt sig på rösten så jag har svårt att prata, ögonen rinner och jag är snuvig. Känner mig inte speciellt sexig idag med andra ord. Ligger hemma och kollar på slutet av andra säsongen av Twin Peaks, och är chockad över hur dåligt det bitvis är. För att vara en serie som jag verkligen älskade och som skrämde mig då jag var 13 år och som jag inte sett på kanske tio år, då vill jag minnas att jag tyckte att det var väldigt bra. Sett med den erfarenhet och den kunskap som jag besitter idag så måste jag nog reservera mig mot att det är världens bästa TV-serie. Bitvis är det otroligt, men mycket är pinsamt.
Men beror detta enbart på grund av mina kunskaper om film är större idag och jag har utvecklats och ställer högre krav idag, eller är det så att standarden på TV har utvecklats och TV-serier som går veckovis håller samma kvalitet som film gör idag.
Fr.o.m. när mordet på Laura klaras upp och framåt känns det som att Twin Peaks befinner sig i ett limbo. Den där mystiken som jag uppfattade fanns tidigare finns inte kvar. Det är lite jobbigt varje gång man upptäcker att något som man verkligen har tyckt varit bra inte är så bra längre. Ibland så borde man låta saker vara ifred och inte se om dem, så man kunde minnas dem som de var då.
Fast å andra sidan har jag sett om filmen Fire Walk With Me flera gånger med förhoppningen om att jag ska få något bra i den som jag bara missat, utan att det aldrig hänt. Det kanske bara kan gå åt ett håll…