Åbäket är stort som en mindre dammsugare, jag börjar med att stryka en vanlig bomullsskjorta. Det är inga större problem, den fungerar varken bättre eller sämre än ett vanligt strykjärn och det går inte alls enklare, snabbare och definitivt inte roligare som reklamen utlovar. Dessutom är ångan skållhet att den ger lättare brännskador.
Jag testar järnet som ångstrykmaskin, enklare veck på tunna tyger är inga problem men den fixar inte områden som knappar eller kragar på en skjorta, här är ångan också direkt livsfarlig. Akta händerna, det känns inte speciellt ADHD-anpassat. speciellt tyst är den inte heller, du lär höra när det är igång för den låter som en mindre espressomaskin mellan varven, ångan drar också en del vatten som fylls på i en behållare och som pumpas till järnet.
Nu kändes det som om det var dags att pröva det som Philips säger urskiljer sitt nya järn mot konkurrenterna, att du ska kunna stryka på ömtåligare materia utan att bry dig om några inställningar, några sådana finns förövrigt inte att tala om.
Jag stryker en äldre sidenslips som varit knuten ett tag, det är inga problem att få ut vecken. Jag prövar med en japansk skjorta av blandade material som jag vet är känslig för värme och även den fixar järnet.
Jag kan inte stå mot frestelsen att gå mot Philips rekommendation och pröva att stryka en fleecetröja och likaså en billigare akrylhalsduk som inte får strykas och jodå det är inga problem att stryka dem heller.
Sammanfattningsvis, jo du behöver inte längre bry dig om några inställningar när du stryker utan det är bara att köra på, men akta händerna eftersom ångan är väldigt varm. Och det är ingen lösning för oss som tycker att stryka är något onödigt ont som du måste stå ut med så länge strykfria skjortor bara finns i enfärgade och tråkiga modeller eller du inte lyckas muta boendestödet att stryka åt dig…
