TV-n är död, länge leve Mobil-TV

Mobil-TV kan lyfta den alltmer svaga TV-branschen, skriver Johan Smitt i DN.
- Krisen för tv är allvarlig. Färre tittare ger färre annonsörer vilket ger lägre intäkter. Det slår mot den kreativa produktionen, säger Nokias vice chef för multimedia, Mark Selby.
Nu är han förvisso inte opartisk men han spår en dyster framtid och ljuset i tunneln är mobiltv, sänt via DVB-H som är den teknik som Nokia har presenterat och som tidigare i sommar också blev klassat som standard av EU med en rekommenderad sändningsfrekvens på 450 MhZ. (Vilket iofs är lite ironiskt då Finland inte kan sända på den frekvensen utan att krocka med den ryska militären och Nokia kan inte i hemlandet sända på den frekvens som deras egen teknik standardiseras för i resten av Europa, för den normale tittaren kommer detta ha ytterst liten betydelse.)
Undersökningar från bland annat Storbritannien och Frankrike ger dock Mark Selby rätt, tittarna sviker och ser allt mer mindre på TV.
De som främst ser mycket på TV är barnen, men när de når tonåren och upp till en bit över trettio är det andra saker än TV som står i centrum.
Inte så konstigt kanske, det är då som vi skaffar oss ett liv, skriver Johan Smitt.
Skillnaden nu mot tidigare är att tittandet sedan har ökat igen men nu viker siffrorna i stort sett världen över. Människor vill göra andra saker, de spelar, surfar eller lyssnar på musik.
Mobil-TV har enligt Selby möjligheten att påverka detta, även om det är inte hela lösningen. Mobil-TV ger andra intäktsmöjligheter med nya interaktiva tjänster liksom ett jämnare fördelning av tittandet under dygnet, vilket skapar nya prissättningar för annonsörer.
Det blir allt viktigare att kunna se på program var du vill, även om de flesta (totalt 48 procent) enligt den brittiska undersökningen såg på mobil-TV i hemmet, men det följdes upp av under resor som kom strax efter. Att kunna börja se på program när du vill blir allt viktigare, vilket är intressant då det är något som inte stöds av DVB-H. (Även om det finns sätt att komma runt det på olika sätt.)
Något som redan idag erbjuds på nätet med Joost eller Youtube, men Selby är skeptisk.
- Webb-TV är inte lösningen, den klarar inte belastningen från en masspublik utan lämpar sig bäst för en mindre publik. Upp till runt 250 000 tittare verkar fungera bra. Strömmande lösningar över 3G passar för korta klipp och video on demand men klarar inte särskilt många samtidiga tittare. Men eftersom tittandet är utspritt så har strömmande mobil-TV också en roll att spela.
Det som TV-tittare vill se är samma program som på den vanliga TV-n. Nyheter, nöje, sport, men mycket av lokala faktorer spelar in.
TV-tittandet sker på mobilen i ganska korta perioder, undersökningar visar på att det dagliga tittandet pendlar mellan fem minuter upp till en halvtimme, fördelat på fyra till fem minuter i taget.
Knappast något som erbjuder större plats för annonsintäkter.

TV-n är död, länge leve Mobil-TV - eller?

Jag borde veta, jag har ägnat över det senaste året att studera fenomenet mobil-TV och kan inte ge ett klart svar. Min egen magisteruppsats som jag skrev ihop med Daniel och Jesper visade på att det förmodligen inte skulle bli den succé som Selby och många andra hoppades på. Och intresset för mobil-TV har varit ganska dött de senaste månaderna. Fram tills ganska nyligen då ett par operatörer lanserat TV via 3G-nätet, den modell som Ericsson helst vill se då det kräver utbyggnad av kapaciteten för 3G-nätet. Det skulle inte heller sälja några nya mobiler, vilket iofs vore en nackdel för dotterbolaget SonyEricsson, men människor byter mobiler lika ofta strumpor idag och SonyEricsson skulle inte ha några DVB-H kompatibla modeller från start vilket gynnat Nokia, LG eller Samsung som skulle kunna vara med från start.

Nya regler ska motivera de med aktivitet/sjukersättning ut på arbetsmarknaden

Det är regeringens förhoppning om de nya reglerna som föreslås i höstbudgetten, enligt SVT. Förslaget går ut på att de med aktivitet/sjukersättning kunna prova att arbeta under ett år och samtidigt behålla 25 procent av sin sjukersättning medan de får ut lön.
I dagsläget har de ca: 500 000 svenskar med aktivitets- och sjukersättning bara rätt att arbeta i tre månader med bibehållen ersättning.
Enligt Fredrik Reinfeldt kan även s.k. halvtaktsjobb vara en lösning, det vill säga jobb med anpassat tempo. Målet är att få ner antalet sjukskrivna som lever på sjuk- och aktivitetersättning.

I inslaget på Rapport besöker Fredrik Reinfeldt arbetsförmedlingen i Uppsala och träffar arbetslösa och platsförmedlare för att se om långtidsarbetslösa och de med sjuk- och aktivitetersättning nås av de insatser som Regeringen har satsat på. Vilket han uppmärksammat att de inte har gjort, eftersom detta förslag presenteras nu.
Marcus Ivarsson, plattsförmedlare på Arbetsförmedlingen säger till Reinfeldt i inslaget:
- Bara för att man har ADHD betyder inte det att man jobbar sämre, men det kan vara sådant som gör det svårt att få ett jobb.
Nä, nä, svarar Reinfeldt och Rapport klipper bort det eventuella svaret.

Eller har han inget svar?

Förslaget som Regeringen har presenterat är inte dåligt, utan tvärt om är alla insatser bra för att försöka få in dessa grupper på arbetsmarknaden. Men hur man ska lösa problemet med den rådande diskrimineringen på arbetsmarknaden som sker från företagens sida kommer förslaget inte rå på. Och därmed kommer det också att bli ett slag i luften…

SJ börjar med vatten ombord?

Miljöministern Andreas Carlgren uppmanar till bojkott av vatten på flaska, som han ser som ett extremt resursslöseri, skriver Politikerbloggen. Jag har ett förslag till Carlgren för att förbättra miljön och minska på onödiga resurser. På SJ:s X2000 tåg innan de renoverades kunde du få vatten i varje vagn. Den funktionen är numer borttagen. Istället säljer SJ vatten på flaska, vilket rimmar illa med hur miljövänliga de påstår att det är att resa med dem. Samtidigt skryter de om internet ombord, snart kanske de också börjar med vatten, igen?
Som nybliven silver/grå medlem i SJ Prio undrar jag om det bara är kaffe och te som jag kommer få gratis på tåget, kommer det gå att få ett glas vatten?

Niklas Ekdal drömmer om alliansen…

Och ett fortsatt maktskifte. Det är underlig läsning, helt utan verklighetsförankrning. Vad har de för krav på sina politiska analytiker på Ledarsidan för DN egentligen eller är det bara en manifestation över hur illa den socialdemokratiska grundskolan har fungerat som man försöker statuera ett exempel med?
Av de 116 000 som fått arbete så är det främst på grund av den socialdemokratiska politik som förs. Under valrörelsen poängtera Socialdemokraterna att arbetstillfällena kommer och såg det som en icke-fråga. Nu försöker Alliansen sno åt sig äran för det jobb som Socialdemokraterna gjort. Och det gillar inte väljarna. Det är som alltid fult att ta åt sig äran för andras arbete.

Regeringen har också helt misslyckats med att få ut dem som står längst från arbetsmarknaden i arbete, vilket jag skrivit om tidigare. Men till skillnad från Maria Sköld på GP så uppmärksammar inte ens Ekdal denna problematik.

Kul. Idag fick jag reda på att jag ska på Gillbergs föreläsning om "Att inte passa in" på Marstrand, den 23 Oktober och på en föreläsning med MISA "Visst fungerar det" som hålls dagen innan och som handlar om neuropsykiatriskt funktionshindrades möjligheter på Arbetsmarknaden.
Det ska bli väldigt spännande.

Idag spelar jag:

Den tidiga Megadrive-succén Moonwalker från 1990 utvecklat av Sega kom ut två år efter filmen och erbjöd för den tiden otrolig grafik och ljud, läs idag skrattretande ljudsamplingar av låg kvalitet och enerverande midimusik. Dock är Michaels moves riktigt sköna och de har lyckats väldigt väl med att fånga hans rörelsestil. Spelet fick ofta promota SEGA:s Megadrive ute i butiker och fick därför ett väldigt stort genomslag, även om spelet aldrig fick några uppföljare. Och det var här som jag kom i kontakt med spelet. Fan vad avundsjuk jag var på dem med ett Megadrive som kunde spela Moonwalker. Själv fick jag stå där i leksaksbutiken, men det hände att jag stod där i timmar tills de kastade ut mig.
Sedan kan man ju idag skratta åt storyn där Michael ska rädda (hm…!!!) hemlösa barn (samma tjej varje gång, hur fan hinner hon bli kidnappad så ofta), eller när han förvandlar sig till en robot eller till en bil. Men i spelet är inte det sistnämda så framträdande, utan det är mest kul att puckla på bad guys med olika danssteg och rörelser.
Musiken gör sig bättre på skiva, men spelet är klart bättre än den tämligen usla filmen med samma namn, då spelskaparna har vgjort sitt yttersta med att plocka vad de kan från filmen eller Michael Jacksons tidigare musikvideor och lägga in det i spelet.

Nackdelen är att det är svårt att styra Michael på en mobiltelefon. Att gå upp för en trappa kräver att du trycker upp och åt sidan samtidigt, detta var svårt redan på Megadrive men fullkomligt omöjligt att genomföra på en mobiltelefon.

Jobbgarantin, statens nya arbetsläger?

Det är skrämmande när man läser vad ersättningsnivån på den såkallade jobbgarantin är tänkt att hamna på, förvisso redovisade av den inte helt opartiska sidan Den nya välfärden:

5 reformer för ett bättre Sverige
Statlig jobbgaranti

Jobbgarantin är en statlig utfästelse till samtliga medborgare mellan 18 och 65 års ålder av följande innebörd:
Staten garanterar att det varje helgfri vardag året runt finns bruk för Dina insatser under åtta timmar till en lön av 393 kronor om dagen (motsvarande två basbelopp om året delat med 200 arbetsdagar). För att garantin ska gälla måste Du acceptera det arbete staten anser att Du klarar av.

Införandet av arbetsläger är nästa steg, notera hur fint de antyder att det är staten som ska avgöra arbetsförmåga och kompetens. Kan inte staten börja skriva läkarintyg, det kan väl inte vara så svårt att fixa läkarlegitimation åt hela bunten. Fråga Littorin var man beställer.

Om staten mot förmodan inte anser att det finns något bruk just för Dina tjänster en viss dag får Du 393 kronor utan arbete den dagen.
Den som vill anlita en garantianställd betalar staten à 393 kronor om dagen plus sociala kostnader (16 procent), totalt 455 kronor eller 57 kronor i timmen (plus eventuellt ett administrationspålägg).
Jobbgarantin innebär inte att staten subventionerar arbetskraft och snedvrider konkurrensen. Kostnaden för den som anlitar en garantianställd blir inte mindre än vad den anställde själv får i ersättning.
Naturligtvis kan staten använda garantianställda även för egna projekt. Ej heller då är det fråga om konkurrenssnedvridande subventionering.

På 20 dagar om man räknar 5 arbetsdagar i veckan och fyra arbetsveckor per månad ger detta en ersättning före skatt 7860:-. Vilket är helt horibelt lågt! Observera att denna sidan inte är helt objektiv, utan det kan faktiskt vara någon låglöneivrande tokliberals runkfantasi som blivit publicerad. Och på vilket sätt handlar det inte om att snedvrida konkurrensen? Varför anställa en nyexaminerad student för? Om ett par månader så får vi samme student för en tredjedel av priset…

Jobbgarantin är en trygghetsreform i sig. Den innebär att den som vill arbeta aldrig behöver acceptera en lön under det golv som etableras av garantilönen. Jobbgarantin bör administreras av kommunerna. Olika kommuner kommer att hitta olika sätt att arbeta. Några kommuner kanske prövar förslaget om jobbörs, som innebär att arbetskraft lejs ut till högstbjudande och att lönen därefter höjs vecko- eller månadsvis till dess anställningen avbryts eller lönen passerar garantinivån varigenom den garantianställde övergår till att reguljärt anställd av arbetsgivaren.

Jag måste säga att detta är den mest idiotiska reform jag sett, den kommer säkert skapa fler arbetstillfällen; på socialkontor, inkassobolag eller kronofogden. Och vem kom på idén att hyra ut arbetslösa på löner som ligger långt under hälften av vad som krävs enligt kollektivavtal?
Hur kan man tycka att detta skapar ett bättre Sverige? För vem? Inte för den som drabbats av arbetslöshet. Och varför protesterar inte fackföreningarna? Jag trodde det skulle vara slut med förtryckande reformer från AMS, som låtit Arbetsförmedlingarna arrangera vuxendagis under alltför lång tid. Jag hade svårt att tänka mig att det kunde bli ännu värre för landets arbetslösa.
Men jag hade fel…

DNV = Djävliga Nya Värld?

Idag spelar jag:

BS The legend of Zelda är en pärla som Nintendo snuvat oss på i västvärlden, som vid första anblicken först verkar skilja sig genom att grafiken har putsats upp samt att man inte kan spela med Link utan med två andra karaktärer, varav en kvinnlig sådan. Jag vet inte hur många versioner av första Zelda som jag köpt i olika utgåvor efter den första 8-bitars versionen till NES. Det har varit en till Game Boy color, en till mitt GameCube (okej, följde med konsolen) och jag har sett att de säljer den på Virtual Console för Wii.
Det rör sig alltså om den gamla 8-bitars versionen som emuleras på nyare maskiner, så BS The Legend of Zelda är egentligen den enda grafiska uppdatering som har gjorts, om man då räknar officiella uppdateringar. Jag har lirat en del hemmabyggen där entusiaster i detalj suttit och pysslat ihop Links första äventyr men då uppdaterat grafiken.
Zelda 1 remake for Java-phone är nog den mest ambitiösa, dock arbetar han ensam och verkar aldrig bli klar; http://zeldamobile.gorthwogh.net/, när han väl blir det så kommer han nog få räkna med en fet stämning från ett visst japanskt företag…

BS The Legend of Zelda är en remake av det första spelet, gjort för Nintendos Satellaview som var en add-on till Snes som gjorde att man kunde spela gentemot en satellit som Nintendo hade i omlopp och gjorde spelen mer interaktiva gentemot att de använde en inbyggd klocka som orsakade vissa särskilda händelser i spelet, som obegränsade bomber, uppgraderad bumerang, antal maxfyllda hjärtcontainers. Det fanns också en speakerröst, som sändes live av en skådespelare eftersom det inte gick att lagra så mycket information på en kassett och spelet skulle dessutom spelas på särskilda tidpunkter då det annars var omöjligt att nå vissa platser.
Men av någon anledning verkar inte Nintendo speciellt sugna på ge ut denna klassiker på nytt.
Exakt hur spelbar den rom som finns ute på nätet är vet jag inte. Jag har fastnat efter femte labyrinten och kan inte hitta den sjätte på kartan trots idogt letande. Olika versioner på spelet hittas här: http://www.bszelda.zeldalegends.net/bszelda.shtml

Spela Nintendo-klassiker på mobilen

Igår klagade jag lite över att windows mobile-telefoner var sämre på att köra javaprogram än en standard SonyEricsson-nalle. Men då glömde jag ju att det faktiskt finns något som de inte kan köra och som är bättre. Windows Mobil kan nämligen köra emulatorer som låter dig spela gamla Game Boy och Nintendo-spel. Jepp, även SEGA fixar den. Så om du vill använda din snordyra mobil som en flashigare Game Boy finns alla möjligheter.
Tanka hem Morphgear från: http://www.spicypixel.com/xwiki/bin/view/MorphGear/Download.

Detta är bland den bästa emulator som jag testat för WM. Eftersom inställningarna för skärmen är betydligt bättre än i Pocket GBA, åtminstone om du har en HTC Tytn då skärmen utfälld blir upp och ner. Den hittas annars på http://www.sunbug.net/products/emul/PocketGBA.html för dig som vill testa båda.

Jag vill folkomrösta om Sveriges grundlag…

Jag kan åtminstone inte minnas att jag varit med och röstat genom en lag som innebär att Sverige ska vara en monarki, det känns inte speciellt demokratiskt. Eller så är det helt enkelt så att en del saker röstar man inte om utan får helt enkelt finna sig i, vare man vill eller inte.
Lite så känns det fördrag som utgör vad som skulle kunna bli EU:s grundlag. Jag har faktiskt inte orkat läsa det nya fördraget, men läste det dokument som kallades för framtidskonventet med dess bilaga för ett antal år sedan. Och det är ingen kontroversiell skrift. (Nej, det finns inga förbud mot fackliga stridsåtgärder över gränserna, detta ändrades i bilagan redan tidigt, nej fördraget förespråkar inte platt skatt inom EU utan säger att detta ska vara upp till varje medlemsland att avgöra, nej det står inte att vi ska införa ett europeiskt försvar eller ens att vi ska införa gemensamma högtider som vi ska fira med lustiga hattar. Det är ett högst odramatiskt dokument, inget kontroversiellt alls.)
Något som dagens debattörer på DN debatt vill få dig att tro, inte mindre än sju centerpartister har knåpat ihop artikeln "Utlys folkomröstning om EU:s nya statsbygge". Där de förvånat nog faktiskt tar ställning i en fråga som rör EU, att centerpartister tar ställning i någon fråga är ju förvånansvärt bara det. (Att ha en önskan om att utlysa folkomröstningar betyder oftast att man själv är mot, om det inte är Cecilia Malmström som vill rösta om euron igen - då hon är för.)
Bland annat så läggs fokus på att Tyskland i ministerrådet ska få tio ggr fler platser än vad Sverige ska få. Det låter ju fruktansvärt orättvist kan man tycka. Men Tyskland har 85 miljoner människor, är det inte rimligt att de faktiskt har större inflytande? Eller ska alla länder ha en röst var? Det skulle innebär att en del länder med färre invånare än Göteborg, i EU skulle ha lika mycket att säga till om som till exempel Frankrike eller Storbritannien. Och nej, jag förstår inte hur man kan se det som mer demokratiskt.
Nästa år är det val till EU-parlamentet. Ett förslag från undertecknad är att slå ihop detta val med frågorna om fördraget och valutan. De som väljs in får på sann representativ demokratisk anda föra Sveriges ståndpunkt. Om det nu krävs ett svar, så får väl ombuden rösta sinsemellan och enas, oavsett vad man själv anser. För man får nämligen inte alltid som man själv vill, jag får inte rösta om Sveriges grundlag och därmed förblir knugen vår statschef.

Java-emulatorer för Windows mobile

Jag råkade snubbla över följande samling som någon omoralisk person lagt ut på Pirate Bay, med program och spel för Windows mobile, de flesta för version WM 2003, men de fungerar på både WM5 och WM6. Bland annat en klassiker; Sim City 2000, som trots att det har flera år på nacken är fullt spelbart och mycket underhållande.
(Om man undviker att bygga kopplingar till grannstäderna, för då krashar spelet, men det går att komma runt om man öppnar filen på sin dator, sparar och flyttar tillbaks filen.)
Självklart ska du köpa spelet från PocketGear för 29 dollar (vilket i sin tur skulle kunna betraktas som om inte olagligt utan åtminstone omoraliskt då senaste uppdateringen gjordes för fem år sedan), hoppas du på en patch för att lösa problemet med att spelet kraschar, kan du se efter en uppdatering i stjärnorna då ZIO Interactive Inc. har gått i konkurs.

Det utvecklas annars inte så mycket bra spel för Windows Mobile utan det känns som att utvecklingen har stannat av helt för denna plattform fast det ständigt kommer nya spännande modeller på marknaden. Utan istället så läggs den mesta av kraften på att göra spel för java som fungerar på fler plattformar, trots att det erbjuder betydligt fler begränsningar och det ändå måste göras massa anpassningar efter varje modell. Så det där med plattformsoberoende vet jag inte om det stämmer…
Nåväl, vill man köra javaspel så brukar HTC skicka med Midlet Manager, som är ett program där man kan köra olika javaspel inuti, nästan som en emulator. Dock har de flesta som använt den liksom jag uppmärksammat att den inte klarar av alla spel och att fram och tillbaksknapparna inte fungerar, vilket gör de flesta spel ospelbara.
Vill man förbättra prestandan för javaprogram så rekommenderas starkt att tanka hem följande filer från forumet:
xda-developers.com. Sidan kräver medlemskap, men det är snabbt ordnat.

Jbed Java är en ny emulator likt Midlet manager, men klarar av en del spel bättre och har inga problem med fram och tillbaksknapparna.

Tao java uppdaterar javamotorn i Midlet manager vilket gör att den klarar av en del spel bättre. Dock återstår problemen med fram och tillbaksknapparna.

Ingen av dem fixar dock 3D-spel. Det saknas inställningar för skärmupplösning. Styrningen varierar och jag misstänker att vilken billig mobil som helst fixar dessa spelen bättre. Men om man nu vill köra javamobilspel på sin handdator kolla in dessa.

Samtidigt kan jag rekommendera Ancient Empires II. Som du absolut inte får tanka hem här, som råkar vara samma sida som jag i början av inlägget sa att du inte skulle besöka…

Fan att ni aldrig lyssnar…

Uppsala universitet bör läggas ner?

I ett intressant och välformulerat utspel på DN debatt föreslår Professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet Bo Rothstein att Uppsala universitet är det första universitet som borde läggas ned, när man vill minska på antalet universitet i Sverige.
Då Anders Hallberg som är rektor för Uppsala universitet varit en av de mest hårdare förespråkarna för att minska antalet universitet, sedan detta föreslagits av Anders Flodström är det väl inte mer än rätt att han drar sitt strå till stacken och börjar avveckla den egna verksamheten.
När man läser de fall som Rothstein nämner så blir man också mörkrädd över den forskning som verkar bedrivas vid lärosätet. De liksom undertecknad anser att det är en skandal att Lunds universitet har flera antal oseriösa sociologer slås nog av Lundgrens egna hjärnspöken om satanistiska pedofilnätverk…
Vad är det med sociologin som vetenskap, varför lockar just det ämnet till sig dessa oseriösa forskare som för oss inom andra fält framstår som komplett galna. Och varför får de skydd av den egna ledningen.
Den andra skandalen som Rothstein nämner är ett fall med två framstående forskare vid matematiska institutionen som anklagas för ha misskött sina åligganden. Det visar sig att de inte följt Hallbergs pipa när det kommer till hur forskningen skulle bedrivas. Är man lojal gentemot sitt vetenskapliga ämne och inte mot sitt lärosätes ledning så får man gå…
Bo Rothstein avrundar sin artikel med att det arv och den etik som byggts upp sedan 1477 då Uppsala universitet inrättades har förskingrats. Om Anders Flodström skall minska antalet universitet i landet kan han lämpligen börja med Uppsala. Jag kan inte annat än att hålla med honom.

Ytterligare en debattartikel i Västerbottens-kuriren

Jag hade med en debattartikel i Västerbottens-Kuriren i fredags, skriven ihop med Anna Andersson i Attention i Skåne. Vilket jag hade missat. Det var vår replik på Elinders svar, dessvärre har VK.se problem med sin webbsida och har inte fått ut artikeln på nätet. Artikeln lyder:

Replik på Leif Elinders svar
Som det framgick av vår artikel är vi ordföranden för Attention i Göteborg respektive Skåne län och uttalar oss inte som representanter för riksorganisationen. De uttalanden som görs av andra personer, aktiva inom eller knutna till Riksförbundet Attention, får stå för deras räkning, de har uttalat sig i egenskap av psykiatriker. Som framgår av Elinders citat, har inte heller de generaliserat den beskrivna problematiken till att gälla alla med neuropsykiatriska funktionshinder.
Vi möter dagligen människor med de problem som Leif Elinder tar upp i sin replik. Därför vet vi hur viktigt det är att neuropsykiatriska diagnoser klassas som funktionshinder för att människor ska få rätt till de stöd- och hjälpinsatser de behöver. Vi förstår inte varför Elinder vill ta bort de juridiska rättigheter som finns för denna grupp, när han själv är medveten om dessa funktionshinders problematik.
Detta är speciellt tydligt hos dem som först i vuxen ålder får diagnos och som därför ofta har många misslyckanden bakom sig och mår väldigt dåligt. Diagnosen i sig är naturligtvis ingen lösning, men det är första steget. För många människor hade en tidigare diagnos, med den självkännedom det innebär och de rättigheter den ger, kanske medfört att många problem kunnat undvikas. Vi säger inte, som Elinder påstår, att diagnosen i sig är positiv eller eftersträvansvärd. Vi säger att den är nödvändig därför att den behövs som klargörande av individens problem och som grund för nödvändiga stödinsatser.
Diagnoser återfinns emellertid inom ett brett spektrum av individer och därför ska man inte generalisera på det sätt Elinder gör och bortse från att det också finns många med dessa funktionshinder som definitivt inte kan rubriceras som misslyckade. Att situationen på arbetsmarknaden för många inom denna grupp inte ser bra ut är vi fullt medvetna om. Den höga arbetslösheten för dessa har dock mer att göra med den arbetsmarknadspolitik som förs och med den rådande situationen på arbetsmarknaden. Det finns enormt mycket att göra på området för att förbättra förutsättningarna för neuropsykiatriskt funktionshindrade att komma ut i yrkeslivet. Men att inte klassa ADHD och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som funktionshinder skulle knappast underlätta sådana strävanden, utan vara ett enormt kliv tillbaka när det gäller grunderna för samhällets åtgärder för funktionshindrade.
Vi undrar också vilket av de amerikanska hälsoinstituten som enligt Elinder har avvisat diagnosen ADHD som ett funktionshinder?

Henrik D. Ragnevi
Ordförande
Attention Göteborg

Anna Andersson
Ordförande
Attention Skåne län

Efter denna artikel satte VK.se streck i debatten. Det är alltid kul när man får sista ordet… Något säger mig dock att det bara är en tidsfråga innan Leif Elinder dyker upp igen i ett annat forum.

Borg! Tala klarspråk!

Idag publicerade Aftonbladet min debattartikel: http://www.aftonbladet.se/debatt/article573872.ab. Jag blev väldigt positivt överraskad över att jag fått ett uppslag i tidningen och inte bara en spalt som jag hade trott att jag eventuellt skulle få. Artikeln lyder:

• Att alla som vill och kan ska bidra till sin egen försörjning är förstås ett bra påstående, men vad ska staten och Anders Borg göra för personer med funktionshinder, som inte ses som önskvärda på arbetsmarknaden?

• Den frågan ställer sig Henrik D. Ragnevi, ordförande för Attention, Göteborg.

Henrik D. Ragnevi:
Varför ska vi egentligen jobba ännu längre dagar?
(I dagstidningen står det istället:)
Vad händer med dem som ingen vill anställa?

Vad är det för låtsaslöner och subventioner som Anders Borg vill se försvinna? Är det lönebidrag för funktionshindrade som han vill minska, varför inte tala klarspråk om det?

Om han nu vänder sig så starkt mot subventioner, vad kallar han då det stöd som ges till hushållsnära tjänster eller de skattesubventioner nystartsjobb innebär?

Andra frågor som hans uttalanden väcker är varför vi i Sverige ska arbeta mer. Sverige har redan Nordens längsta arbetstider och ligger också över många andra länder i Europa. Många klarar ej eller orkar inte arbeta längre tider.

Statistik är kanske inte Borgs främsta sida, han tror fortfarande att 1,5 miljoner människor står utanför arbetsmarknaden. Är det inte då ganska pinsamt att skryta om att nystartsjobb gett 10 000 personer arbete, borde det inte ses som ett misslyckande i så fall. Hur många med funktionshinder har fått arbete genom denna reform? Inte så många skulle jag tro…

Det låter naturligtvis bra att påstå att alla som vill och kan ska bidra till sin egen försörjning, men vad ska staten göra med dem som inte ses som önskvärda på arbetsmarknaden?

Anders Borg vill pröva varje åtgärd för att få ut fler människor i arbete, så varför görs inget för att hjälpa funktionshindrade att kunna komma ut på arbetsmarknaden?

2005 var 49 procent av dem med psykiska funktionshinder utan arbete, 2006 hade siffran stigit till 51 procent. I år är den rekordhög och hela 70 procent av dem med ADHD saknade ett arbete att gå till. Den allt hårdare arbetsmarknaden har slagit ut denna grupp och det är här problemet finns, Borg. Vill du få ut fler i arbete så måste du förändra arbetsmarknaden.

Trots att det påstås att vi lever i ett mer individualiserat samhälle i dag är den kollektiva normen för hur du ska vara mycket smalare och sociala avvikelser accepteras i mindre grad.

Du får vara precis hur du vill, bara du är som vi andra.

Detta gör att många människor som kan uppfattas som lite udda slås ut och det drabbar i högsta grad neuropsykiatriskt funktionshindrade. Moderaternas politik har lett till att utanförskapet bland dessa har cementerats.

Många människor sitter i dag bara hemma och har inget att göra, och det är varken bra för individen eller samhället.

När du talar om frihet, vems frihet är det du talar om då? Är det din egen frihet eller dina välavlönade vänners frihet? Inte är det den funktionshindrades med små, för att inte säga obefintliga, möjligheter att ta sig in på den hårda arbetsmarknaden.

Snart finns det inga med våra diagnoser kvar på arbetsplatserna runt omkring i landet och då kommer diskrimineringen att öka något enormt, när den enda kunskap om dessa funktionshinder som människor kommer att få är från ”dokumentärer” på TV3 och Kanal 5 och inte från människor i sin egen närhet.

Varför hyckla och påstå att ni i regeringen vill se fler i arbete? Det är ju ganska uppenbart att så inte är fallet – ni vill bara inte vara med och betala för vårt uppehälle.

Diskriminering ska tydligen vara gratis, fast du tror kanske inte ens att den finns.
Det ska bli spännande att se vilka kommentarer den genererar.

Religiös galenskap blir pseudovetenskap

Janne Larsson eller Janne-Olov Larsson som han ibland också kallar sig för, ibland titulerad som lärare eller som skribent. Väldigt sällan skriver han under med sin rätta titel scientolog eller den organisation han gömmer sig bakom: Kommittén för Mänskliga Rättigheter. En organisation som sekten ligger bakom och som drivs av ett djupt hat mot allt vad psykiatri och medicinering innebär och som trots namnet inte har något med mänskliga rättigheter att göra.
Idag fick denne debatör mothugg på sin debattartikel av läkaren Christer Forsell i Västerbottens-kuriren.
Det är beklämmande att en del seriösa tidningar publicerar hans och organisationens befängda påståenden, men deras sätt att argumentera är väldigt raffinerat. De blandar ett korn sanning med en stor portion lögn och bakar in ett par lösryckta citat tagna ur sitt sammanhang och som sätts in i påhittade scenarion.
På så vis kan man bygga upp till synes trovärdiga resonemang som lurar även den mest kritiske läsare, eftersom de är svåra att motbevisa.
Att den statlige utredaren och läkaren Anders Milton skulle ha varit mutad av läkemedelsbolaget Pfizer är gripet ur luften. Här gör de dock misstaget att ange datum där de påstår att Milton skulle ha börjat arbeta för Pfizer som rådgivare. När detta skedde så hade hans slutbetänkande Ambition och ansvar varit ute på remiss i flera månader. Efter ytterligare undersökningar så visar det sig att det enda som organisationen har som bevis är att Milton deltog som moderator under ett seminarium bolaget anordnade i Almedalen.
Verklig lobotomi och hjärntvätt är det lyckligtvis få som sysslar med idag, Janne Larsson företräder dock en av dem.

Vilket bevisas bland annat här:
http://www.kmr.nu/artikel_norrt.htm
En debattartikel som han skrivit under.
http://www.kmr.nu/artikel_socialst.htm
Ett pressmeddelande som han har skrivit under.

Janne Larsson har ett långt förflutet inom scientologirörelsen och alla tidning med självaktning borde förpassa hans artiklar till det runda arkivet.

Leijonborgs examenspremie premierar de redan privilegierade

Igår på SVT så var det tydligen en debatt mellan Lars Leijonborg och en representant från SFS som kritiserade Leijonborgs förslag om en utbildningspremie för dem som genomgår sin utbildning på utsatt tid och nämner att SACO Studentråd är positiva till detta. Tyvärr har jag inte kunnat se inslaget då jag inte kunnat hitta det på SVT:s webbsida. Tidigare har bland annat SvD skrivit en artikel förslaget.
Naturligtvis så har jag fått frågor om detta från olika håll, då jag sitter med som styrelseledamot i SACO Studentråd och är ordförande för Attention i Göteborg hur jag kan vara med och stödja ett sådant förslag som uppenbart kommer att diskriminera personer med neuropsykiatriska funktionshinder eller andra inlärningsproblem som till exempel dyslexi kan utgöra. Eller studenter från arbetarklass som inte har det ekonomiska stöd hemifrån som studenter från mer välbärgade hem har.
Ur ett rättviseperspektiv är det kanske de studenter som klarar sin utbildning på utsatt tid som inte borde få någon premie, men det blir ju naturligtvis helt galet.
I vårat visionsprogram för SACO Studentråd säger vi att:

Ett premiesystem ska införas för den som tar ut sin examen. Detta bland annat för att öka genomströmningen i högre utbildning.

Däremot så talar vi inte något om tid, det kan vara en mycket större arbete och prestation för en person med dyslexi att genomföra en treårig utbildning på fyra år, än för redan väl privilegierade studenter utan denna problematik att ta sig genom sin utbildning. Att då indirekt straffa den första studenten känns inte rättvist och därför bör inte någon tidsaspekt finnas.
Sedan är det många som aldrig ansöker om en examen, den utgår inte automatiskt när man är klar med en C eller D-kurs.
Dessutom känns förslaget också som att man bortser från att det som faktiskt gör att många studenter tar längre tid på sig är att studielånet och bidragsdelen är så låga att många studenter måste arbeta extra. Då hjälper det ju inte att man får pengar efter studierna, då är det liksom försent.
Dessutom ser inte samhället ut som tidigare att man genomgår en gymnasieutbildning, börjar studera på högskola och sedan går ut i yrkeslivet. För en del så ser det säkert ut så, men studenter är inte en sådan homogen grupp längre, utan studier blandas med yrkesliv, utlandspraktik och man är mer beredd att byta studieort och utbildning. Att Sverige har de äldsta studenterna är ett problem, i resten av världen. Ska vi ha ett livslångt lärande är det klart att vi får en högre medelålder på studenterna.
Det är dock inte något fel med en examenspremie, men först en ordentlig höjning av studiemedlet och införandet av en A-kassa som man kan leva på som nyexaminerad. Sedan kan en utbildningspremie införas.

Klockrent!

Agatha har skrivit en klockren kommentar till Arbetsförmedlingen på sin blogg.

ADHD är inte ett intellektuellt funktionshinder. Att löda kretskort i Samhalls regi är knappast lämplig rehabilitering för någon som befinner sig två terminer från läkarexamen.

Med vänlig hälsning,
Agatha

Klockrent inlägg.

Fildelningsförespråkare ber Reinfeldt hålla vallöfte…

… Och inte jaga en hel ungdomsgeneration, skriver den moderate riksdagsledamoten Karl Sigfrid på DN Debatt. Ett uttalande som Reinfeldt inte vill kännas vid idag, förmodligen.
Istället har regeringen skyllt över allt ansvar på EU och hävdat i enlighet med en utredning som gjorts att för att anpassa svensk lag till EU:s så måste internetleverantörer lämna ut personuppgifter till upphovsrättsinnehavarna. Observera nu ordet innehavarna, inte upphovsmannen - som sällan äger sitt verk längre…
Men enligt ett yttrande från EU:s generaladvokat är inte leverantörerna skyldiga att uppge sina kunders identitet och utan krav från EU måste regering och riksdag själva ta ställning till om Sverige vill starta krig mot sina invånare som fildelar, vilket är en ganska stor grupp.
Att upphovsrätten i sin nuvarande form blivit frånsprungen både den tekniska utvecklingen och marknaden är ingen nyhet.
Till sitt stöd har Sigfrid hittat två Nobelpristagare som uttalar sig om upphovsrättens tillkortakommande:

En vanlig missuppfattning är att upphovsrätt är detsamma som konventionell äganderätt, och att nedladdning därmed är stöld. Så är det inte. Ekonomen och Nobelpristagaren FA Hayek har förklarat skillnaden mellan konventionell äganderätt och upphovsrätt. Medan tillgången på materiella resurser till sin natur är begränsad är tillgången till immateriella verk obegränsad, såvida politiker inte lagstiftar fram en begränsning genom kopieringsförbud. Enligt Hayek har erfarenheten inte visat att sådana begränsningar medför ökad innovation. En senare Nobelpristagare, Milton Friedman, beskriver upphovsrätten som ett monopol som minskar utbudet till en nivå under den optimala. Upphovsrätten och de förbud som följer därav bör enligt Friedman främst beskrivas som en inskränkning av yttrandefriheten.

Vidare skriver Sigfrid att äganderätten hjälper oss att avgöra vem som har rätt till resurser när utbudet är begränsat men en digital fil kan till skillnad från fysiska föremål kopieras oändligt utan att någon förlorar originalfilen. Rätten som står på spel är alltså inte äganderätten utan ensamrätten att styra hur ett digitaliserat verk får användas menar Sigfrid.
Sveriges justitieminister Beatrice Ask har tidigare ställt sig kallsinnig gentemot fildelare och valt skivbolagens sida i debatten. Det ska bli mycket intressant att se hur hon och Reinfeldt reagerar på detta utspel. Det går inte heller att tiga bort en artikel från DN debatt och låtsas som den inte har publicerats. Eller?
Nu ska jag tanka hem senaste episoden av Big Love.

Ingen vet om förtidspensionerade fått arbete

Tittar man på siffrorna för andelen som blir förtidspensionerade så ökar siffrorna, skriver Maria Sköld i en analys i GP, angående att Alliansens satsning på Nystartsjobb inte gjort att fler . Handläggningstiderna för ett ärende är uppemot ett halvår på Försäkringskassan i Göteborg vilket tyder på att pressen är stor på tjänstemännen om att behandla alla inkommande ansökningar.
Hittills har Nystartsjobben fungerat ungefär som de gamla anställningsstöden, som var den arbetsmarknadsåtgärd som Moderaterna menade på var kontraproduktiv. Skillnaden mellan dessa är främst ersättningsnivån på arbetsgivaravgiften som arbetsgivaren slipper betala. Socialdemokraternas modell innebar att arbetsgivaren slapp betala 80 procent, Moderaternas att arbetsgivaren helt slipper dessa avgifter. Sedan finns några mindre detaljer om att Nystartsjobb omfattar dem som är sjukskrivna och förtidspensionerade men gäller inte inom offentlig sektor.
Nu visar dock undersökningar att det är få som är sjukskrivna som kommit tillbaks, minskade ersättningsnivåer och den hetsjakt som pågått i media har inte haft någon effekt. Om det finns någon förtidspensionerad som fått jobb så återfinns de inom den brokiga skaran övriga som är på 8.5 procent som innehåller flera grupper som av olika skäl är kvalificerade.
Den analys som AMS har gjort visar att 13 procent av Nystartsjobben har gått till funktionshindrade, skriver Maria Sköld i sin artikel i GP. Det är oklart om några förtidspensionerade alls fått del av Nystartsjobben.
En miljon människor befinner sig i utanförskap, enligt alliansens valmanifest. Moderaterna drog till med 1,5 miljoner. Av alliansens miljon utgörs mer än hälften av personer med sjuk- eller aktivitetsersättning. Efter valet har inte de borgerliga partierna inte ens en definition av av ”utanförskap”, än mindre något mål eller preciserade metoder för dess bekämpande.
Att inte fler s.k. förtidspensionerade har fått arbete kanske beror kanske på att de faktiskt är sjuka? Dessutom har ingenting gjorts för att anpassa arbetsmarknaden för fler grupper genom att till exempel korta arbetstiden till sex timmar. Inte ens den minsta lilla kampanj om fördelen med att anställa människor som fungerar annorlunda än normen har genomförts. Hur tror de då att de ska kunna bryta något utanförskap – om man inte ens vet vad det innebär?

Ny klassning av ADHD stjälper - hjälper inte

Idag såg jag att mitt debattinlägg som jag skrivit ihop med Anna Andersson, ordförande i Attention i Skåne län, blivit publicerat i Västerbottens-Kuriren. I den artikeln bemöter vi Leif Elinders befängda påståenden om att ADHD inte skulle vara ett funktionshinder. Jag vet inte vad Leif Elinder vinner på att försöka misskreditera diagnosen ADHD och indirekt oss som fått denna, men han verkar gjort det till sin livsuppgift. Tja, jag ger inte upp utan motstånd! ADHD är och ska klassas som ett funktionshinder.

Ny klassning av ADHD stjälper - hjälper inte
För den som följt debatten kring neuropsykiatriska funktionshinder ett tag, och som själv möter människor dagligen med denna problematik, ter sig barnläkaren Leif Elinders utspel (28/7) i det närmaste obegripligt. Att inte klassa ADHD som ett funktionshinder skulle knappast öka hjälp- och stödinsatserna för denna grupp, tvärtom skulle de minska i takt med att denna grupps juridiska rättigheter urholkas.
Elinder framför argument som inte har mycket med fakta eller verkligheten att göra. Det blir ytterst tydligt då han inte alls tycks vara insatt i hur en neuropsykiatrisk utredning går till och hans beskrivning har ingenting med det faktiska förfarandet att göra. Om han tror att en diagnos kan ställas på telefon, varför är i så fall kötiderna flera år runt om i landet för att få göra en utredning?

ADHD har inte sitt ursprung i en relationsproblematik, däremot så kan de svårigheter som finns vid denna funktionsnedsättning resultera i bland annat relationssvårigheter.
Detta är inte unikt för ADHD utan förekommer bland annat hos personer med diagnoser som Aspergers syndrom, Tourette syndrom, eller OCD. Dessa svårigheter finns för övrigt gentemot alla i omgivningen och inte bara gentemot föräldrarna som Elinder påstår.
Orsaken till de synliga konsekvenserna av de relationsproblem som uppstår, är ofta att personen ifråga har låg stress- och frustrationstolerans och därför inte kan hantera olika stressmoment på ett för sin ålder adekvat sätt. En annan orsak kan vara avsaknad av tillräcklig förmåga att hantera förändringar som man inte är beredd på eller att acceptera andra perspektiv än det egna.
De allvarligaste konsekvenserna av ADHD är emellertid inte relationsproblem utan de problem med arbetsminne och koncentration som påverkar individens förmåga att fungera i sin vardag. Många vuxna med ADHD kan berätta om sina vardagssvårigheter och det handlar sällan om relationsproblem utan om helt andra saker.
Vad Elinder dock har rätt i är att samhället inte har skapat nödvändiga resurser för att ge adekvat stöd till människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, av vilka barn med ADHD bara är en av många grupper. För andra grupper med andra typer av funktionsnedsättningar har man kommit mycket längre.
Att inte klassa ADHD som ett funktionshinder skulle stjälpa snarare än hjälpa denna grupp. Elinder har bytt retorik, men syftet är fortfarande att misskreditera ADHD som diagnos. Denna gång med det genomskinliga argumentet att det skulle gagna dem med denna funktionsnedsättning att istället bli betraktade som relationsstörda. Då skulle de också i högre grad riskera att bli de misslyckade individer som Elinder nämner i sin artikel, vilket är ett påstående som är grovt generaliserande.
Det finns många exempel på personer med olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, såsom ADHD eller Aspergers syndrom, som avlagt universitetsexamina på olika nivåer. Bland dem finns internationellt erkända forskare på olika områden. Andra är författare, föreläsare, konsulter, konstnärer och egna företagare, för att bara nämna några av de yrkesområden som finns representerade.

Hur kan Elinder kalla dessa människor för misslyckade? Misslyckandet handlar väl snarare om att vi lever i ett samhälle där vi inte tar till vara människors fulla potential och begåvning, med eller utan funktionsnedsättning, eftersom vi är så hårt styrda av de normer som finns om hur en människa skall vara.
Misslyckandet handlar också om att vi fortfarande använder oss av förklaringsteorier som uppstod under en tid då kunskaperna om hjärnans funktion fortfarande var mycket små. Idag har vi kommit längre men mycket återstår att lära och upptäcka. Det bara cirka 20 år sedan som Läkartidningen hade en artikelserie med rubriken "Receptorforskningens nya dimensioner".

Mycket mer har hänt sedan dess och våra kunskaper om hur hjärnan fungerar på cell- och receptornivå har ökat, men det finns mycket kvar att upptäcka. Med de nya avbildningstekniker som finns idag kan man studera vad som händer i hjärnan då den utför olika aktiviteter.
Denna forskning kan med åren kanske leda till att vi får möjligheter att diagnostisera förändringar i hjärnans funktion på ett annat sätt än idag, då vi i huvudsak bara har beteendekriterier att gå efter. Dockfinns ett antal test som används i neuropsykiatriska utredningar och som är specifika för koncentrations- och uppmärksamhetsproblem.
Om det är någon som framstår som misslyckad i detta sammanhang är det Elinder själv som far med direkta osanningar.

Henrik D. Ragnevi
ordförande, Attention Göteborg
Anna Andersson
ordförande, Attention Skåne län

Artikeln finns publicerad på: http://www.vk.se/Article.jsp?article=132114

Brott och straff

Skaka galler är rubriken på den artikelserie om fängelser i senaste numret av Tromb, som är mycket intressant läsning både för dem som vill låsa in kriminella och kasta bort nyckeln och för dem som tycker att det är ett stort misslyckande för samhället att vi fortfarande måste låsa in personer.
Hårdare straff, 20 000 nya poliser och tusentals nya fängelseplatser. Den svenska kriminalpolitiken hårdnar. Men är det rätt väg att gå? Skräckexemplet hittar vi på andra sidan Atlanten där tuffare tag lett till överfulla fängelser och brist på rehabilitering.
Sedan 1970 har antalet fångar i USA sexdubblats Två miljoner amerikaner sitter i fängelse. Det sitter fler svarta amerikanska män i fängelse än vad som går på college. Dessutom våldtas dubbelt så många män som kvinnor varje år i USA. Också det i fängelserna, vilket lett till att AIDS är den näst vanligaste dödsorsaken i de amerikanska fängelserna.
Debatten om brott och straff har spårat ur menar Mattias Hagberg, författare till boken Släpp fångarna loss.
- Det finns inget ökat kriminellt hot som står i proportion till de ökade kraven på hårdare tag. Hårdare tag minskar inte brottsligheten. Vill man bekämpa brottsligheten måste man angripa orsakerna, menar Hagberg.
I artikelserien framgår också att de senaste 15 åren har inte karaktären eller antalet brott ökat tillnärmelsevis så mycket som man kan få intryck av i den allmänna debatten. Den största ökningen skedde under sjuttiotalet och åttiotalet.
Idag verkar dock alla gilla fängelser, fängelser är på modet. Över hela den politiska skalan pratar makthavare och opinionsbildare om behovet av längre och hårdare straff. Fler och säkrare fängelser beskrivs som den bästa reaktionen på grov brottslighet.
För att klara det ökade trycket på landets fängelser så vill Kriminalvården ha ytterligare två miljarder kronor i budget varje år, en ökning på 30 procent.
Frågan är dock om nya fängelser är den bästa lösningen?
Det enda som man vet med säkerhet är att fängelsesystemet inte minskar brottsligheten. En majoritet av alla som döms till fängelse i Sverige återfaller. Dessutom finns det tecken på att fängelse snarare ökar än minskar brottsligheten, ett påstående som fått stöd av forskningen som visar att att fängelse göder hat och bitterhet och ökar de intagnas utanförskap.
- Debatten är ytlig och delvis naiv. Alltför många lyfter fram fängelset som det bästa svaret på kriminalitet, trots att fakta visar något helt annat. Fängelset är en problematisk institution som skapar mer problem än det löser, säger Perka Björkgren som är Programinspektör inom kriminalvården i Göteborg.

Referat ur Tromb nr 3, 2007. s 34 - 47.

Vilken inkompetens Lahne besitter

Vi vet att ni på Pride arbetar ideellt (trots att omsättningen är flera miljoner) men är det en ursäkt att välja den mest inkompetenta personen för uppgiften som PR och sponsoransvarig.
Hur smart är det att kalla företag som IKEA, Volvo och H&M för homofoba? Tror hon på allvar att det kommer få företagen att sponsra Pride nästa år.
Och sponsrade inte IKEA pride förra året? Det måste vara okej att tacka nej till sammarbeten ibland.
Bara för att hon själv har gjort ett uselt arbete med att få tag på sponsorer så behöver hon väl inte gå ut i Resumé och yttra sin missriktade projicerade besvikelse mot många av de företag som ställt upp tidigare.
Är ett företag eller en organisation homofoba om man nobbar Pride? De kanske vill stödja andra grupper som har större problem.

”Ingen tar mig på snoppen”

säger Glenn Hysén till Aftonbladet, och underförstått är meningen att ingen tar machomannen Hysén på snoppen ostraffat. Nej, det är ingen som tar mig på snoppen heller - tyvärr, suckar jag i det närmaste desperat…