Medicinstoppet är över

Jag fick precis höra det glädjande beskedet om att HSU, Hälso- och sjukvårdsutskottet i Västra Götaland antagit vårdprogrammet för ADHD för vuxna och beslutat att skicka med 1.9 miljoner för utökad läkemedelsbehandling för resten av året, samt ett tillskott på 3.8 miljoner för 2011. Det innebär att medicinstoppet som funnits i Västra Götaland nu är över.
Patienter med ADHD och komorbiditet ska inte heller lämnas över till primärvården, har en person med ADHD samtidigt besvär med ångest eller depression gäller inte SU:s beslut, som fattades innan vårdprogrammet antogs. Personen ska då även i fortsättningen få vård inom allmänpsykiatrin och inte skickas till primärvården.
- Tjänstemännen skakade på huvudena så de höll på att lossna när jag frågade om det var meningen att ADHD-patienter med svårare problematik skulle ut i primärvården, säger Annika Tännström, regionråd för Moderaterna i Västra Götaland.

Sparåtgärder dråpslag mot patienter

I en debattartikel i Dagens Medicin publicerad under avdelningen för Psykiatri skriver samtliga representanter för NSPHiG under en gemensam protest mot de orimliga besparingar som görs mot psykiatrin.

En beslutad neddragning med 19 miljoner kronor inom specialistpsykiatrin i Göteborg innebär i flera avseenden ett dråpslag – i värsta fall bokstavligen – för ett stort antal vårdbehövande patienter. Primärvården har varken resurser eller kompetens att möta behoven hos de människor som under lång tid haft kontakt med specialistpsykiatrin. Den nya vårdvalsmodellen har dessutom försämrat möjligheterna ytterligare, vilket vi den senaste tiden kunnat följa i media. I bästa fall kan några enstaka krissamtal och därutöver endast förskrivning av psykofarmaka. På det mänskliga planet lämnas patienterna därmed åt sitt öde. Lika illa är det att principen om vårdkontinuitet frångås genom omläggningen. I psykiatrisk behandling är kontinuiteten avgörande för framgången, och en vårdkedjemodell där varje förändring i patientens tillstånd leder till byte av mottagning eller behandlare är därför direkt förkastlig.

Det tålmodiga arbetet med att bygga upp en förtroendefull behandlingsrelation spolieras, och som patient tvingas man börja om från början med en ny relation. Alternativet till denna destruktiva modell är att vårdkontakterna gradvis och försiktigt glesas ut, när patienten blir bättre. Vi brukar- och närståendeorganisationer inom nätverket NSPHiG protesterar på skarpast tänkbara sätt mot de förödande sparåtgärder som nu genomförs inom specialistpsykiatrin.

Caroline Forssbaeck, Anorexi/Bulimi-Kontakt, Gunilla Johnson, OCD-föreningen Ananke, Henrik D. Ragnevi, Attention i Göteborg, Ewa Swenelius, Fusig, Ulla Adolfsson, Autism- och aspergerföreningen, Lotta Bergström, Göteborgsfontänen, Lotta Ahlén, Gyllenkroken, Annica Engström, Inre rum, Lena Nilsson, Ibis, Karin Ohlsson, RFHL-Oberoende-Göteborg, Zara Elfvelin, RSMH-Näckrosen, Anna Gabriels, Vännerna, Ingvor Blom, Spes, Els-Marie Törnberg, Spiv, Mona Ringbrand, Åss och Hannes Qvarfordt, RSMH Livet.

Idag spelar jag:

Heavy Rain
Heavy Rain är mer en interaktiv film än ett traditionellt äventyrsspel, som handlar om Ethan Mars som i början av spelet får sin idylliska tillvaro krossad när Jason, en av hans två söner dör i en olycka i spelets inledning.
Det leder till en skilsmässa mellan honom och frun samt att relationen till den kvarvarande sonen Shaun blir väldigt frostig och Ethan plågas ännumer av sin förlust. När Shaun blir kidnappad av vad polisen misstänker är en seriemördare som går under beteckningen the Origami Killer, som också skickar ledtrådar till Ethan, är han besluten om att söka efter sonen och mördaren på egen hand.
Ethan är inte ensam, privatdetektiven Scott Shelby liksom FBI-agenten Norman Jayden undersöker också morden. Ethans sökande leder honom också till journalisten Madison Paige som intresserar sig för hans fall.
Samtliga karaktärer har en viktig roll att fylla i historien och du styr dem under olika episoder som berättas parallellt med varandra.

Under spelets gång ställs du inför olika val och de val du gör påverkar handlingen, det ska inte finnas mindre än 22 olika slutscenarion.
Vid ett tillfälle får Ethan i uppdrag att bege sig till sin adress för att mörda en man, jag är först övertygad om att jag inte kommer låta Ethan mörda honom. Men när dörren öppnas så tycker jag instinktivt illa om personen och scenen slutar med att jag skjuter huvudet av mannen, vilket ger mig en ny ledtråd.
Själva spelmomentet består mestadels av att du ska trycka på rätt knapp i tid eller styrspaken åt rätt håll, eller att du ska trycka olika kombinationer eller pressa knappen så snabbt som möjligt, vilket inte är så roligt. Spelets styrka består istället av karaktärerna, stämningen och det visuella som förstärker handlingen.

Är du inte nöjd med hur en scen slutar, kan du spela om den från början och välja om den ska påverka handlingen eller inte genom att välja om du ska spara eller inte. Det betyder att du kan spela vissa nyckelscener igen och se vad som skulle hända om du gjorde annorlunda. Vilket inte betyder att du måste spela om spelet från början om du vill uppleva ett annat scenario.
Heavy Rain är en mörk och deprimerande historia som vänder sig till en äldre målgrupp än vad de flesta spel brukar göra. De interaktiva inslagen gör att du som spelare också blir mycket mer emotionellt engagerad i karaktärernas utveckling.
Vid ett par tillfällen drabbades jag nästan av dåligt samvete för vad jag utsatte Ethan för, jag utförde nämligen alla uppdragen utom ett. Men min version av spelet fick ändå ett hyfsat "lyckligt slut".

Just nu överväger jag om jag ska spela om spelet på nytt för att se hur mycket jag kan påverka i historien, för att se hur mycket av vad jag i spelet upplever som fri vilja som egentligen är en illusion.

Föreläste för Arbetsförmedlingen

I fredags var jag och Mary-Anne Jakobsson från Attention i Kungsbacka, på Arbetsförmedlingen och föreläste om vilka svårigheter det innebär med att få ihop sitt vardagsliv och att etablera sig på arbetsmarknaden när man har ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Jag körde samma föreläsning som jag gjorde i Mölndal.
Både jag och Mary-Anne har ADHD och Asperger.
Även om vi har samma diagnos så ser våra liv naturligtvis väldigt olika ut, vilket jag tycker framkom på ett bra sätt.
Diskussionen efteråt med de tjugotalet Sius-konsulenter var väldigt bra, de ställde bra frågor och verkade intresserade och nyfikna. De verkar både angelägna och engagerade när det kommer till att få ut människor på bra arbetsplatser.
Naturligtvis informerade vi om NSPHiG och Hjärnkolls-kampanjen och att det finns möjlighet att hyra in fler Attitydambassadörer om man vill ha en ambassadör med egen erfarenhet av annan psykisk ohälsa.

När viljan finns men hjärnan sviker

Idag var Henrik D. Ragnevi med i Metro på Västtrafiks Plingsida, hela artikeln finns att läsa som PDF-fil här: segot_2010_06_02.pdf.

Är väldigt nöjd med artikeln och bilden och att jag fick med en länk till Attentions webbsida och Hjärnkolls dito.

Kul att de faktiskt på Pling-sidan "vågar" publicera kritik gentemot betalsystemet, Pling-sidan är annars Västtrafiks reklam (läs propaganda)-plats i Metro.