Svar från Maria Larsson

Efter att jag träffade Cecilia Malmström på Globalkonferansen för ett tag sedan, så skrev jag till Maria Larsson, Äldre- och folkhälsoministern på Socialdepartementet om Neuropsykiatriskt funktionshindrades möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Idag fick jag svar, Maria Larsson skriver att det för henne är en mycket viktig fråga, inte minst eftersom hon själv sett hur samhället stängt ute personer som själva vill vara delaktiga genom aktiviteter eller jobb.
Hon vill gärna se att samhället anstränger sig mer för att finna de rutiner och strukturer som gör att alla människor når den delaktighet som de själva önskar.
Vidare skriver Maria Larsson att neuropsykiatriskt funktionshindrade är en grupp som på alla sätt har en komplicerad situation i förhållande till arbetsmarknaden. De ställs utanför en lagstiftning med rättigheter som andra funktionshindrade har. Därför har jag nu givit LSS-kommittén i uppdrag att undersöka hur personer med dessa funktionshinder ska få tillgång till meningsfull sysselsättning - som ryms i insatsen "daglig verksamhet" enligt LSS.
Den 15 juli 2004 fick LSS-kommittén i grunduppdrag att undersöka assistansreformen, förra året så utvidgade den dåvarande regeringen uppdraget att omfatta en bred översyn av LSS, där den centrala frågan är om LSS fungerar som ett redskap för de handikappolitiska målen.
LSS-kommitténs uppdrag är nu att undersöka hur personer med psykiska funktionshinder som ingår i personkrets 3 enligt LSS skall få tillgång till meningsfull sysselsättning som ryms i insatsen daglig verksamhet och bedöma eventuella konsekvenser av detta. Arbetet planeras att vara klart den 30 juni 2008. Maria Larsson är medveten om att det kommer att ta viss tid innan vi ser resultat men ser detta som ett första steg och hon skriver att hon gör allt som hon kan för att förbättra den rådande situationen.
Hon avslutar sitt brev med att poängtera att hon tror att det är oerhört viktigt att vi är många som jobbar för att det blir större uppmärksamhet och kännedom om ett av våra vanligare funktionshinder.

Det håller jag med henne om.
Jag tycker även det är bra att de med ADHD får del av daglig verksamhet, likt de med Asperger. Även om det främst handlar om att sysselsätta människor och inte om arbete. Det finns en stor grupp människor som bara sitter hemma idag och aldrig kommer utanför dörren, det är knappast bra för deras egen utveckling, habilitering eller psykiska välbefinnande.
Däremot saknar jag synpunkter i hennes svar på hur man kan anpassa arbetsmarknaden utifrån den undersökning som Attention har gjort och som jag länkade till i mitt brev till henne; ADHD-undersökning. Anser inte politikerna att vi ska finnas ute på arbetsmarknaden? Om det är så, så måste de orimligt låga ersättningsnivåerna i socialförsäkringssystemet höjas. De orsakar idag ett verkligt utanförskap när många människor faktiskt inte har råd att umgås med sina vänner och göra saker som andra ser som en del av ett vardagligt liv, och det är ju sådant påstår regeringen att de vill bryta.
Läs hela svaret i sin helhet här: 5171-07.doc.

Mitt brev till Maria Larsson

Det kan ju vara relevant att också publicera det brev som jag skickadetill Maria Larsson, äldre och hälsominister.

Hej!

I fredags förra veckan så pratade jag med Cecilia Malmström, och jag undrade vad regeringen kan göra för att hjälpa Neuropsykiatriskt funktionshindrade att komma in på arbetsmarknaden och hon nämnde att du arbetar med ett projekt att karlägga vad för stöd olika funktionshindrade kan behöva.

Jag skulle vilja tipsa om en undersökning som vårt förbund Attention har gjort på riksnivå som handlar om behov och stöd som personer med ADHD har, men som även gäller för andra inom denna gruppen:
http://www.attention-riks.se/site/51.259.0.0.1.0.phtml

Inom Attention är vi naturligtvis intresserad av en fortsatt dialog med regeringen hur vi kan hjälpa våra medlemmar ut på arbetsmarknaden. Undersökningen visade att endast tre av tio har ett arbete och många inom denna grupp har blivit förtidspensionerade. Ett stort problem tror vi är att arbetsgivare inte vill anställa oss, och att arbetsmarknaden inte är anpassad för oss idag.

Samtidigt skulle jag vilka tipsa om en debattartikel som jag har skrivit och som blev publicerad i söndagens GP. Den handlar om de långa väntetiderna för att få en neuropsykiatrisk utredning, samt den helt galna begränsningen att inte utreda dem som är över 35 år.
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=348833

M.v.h.

/Henrik D. Ragnevi
Ordförande, Attention Göteborg