Niklas Ekdal drömmer om alliansen…

Och ett fortsatt maktskifte. Det är underlig läsning, helt utan verklighetsförankrning. Vad har de för krav på sina politiska analytiker på Ledarsidan för DN egentligen eller är det bara en manifestation över hur illa den socialdemokratiska grundskolan har fungerat som man försöker statuera ett exempel med?
Av de 116 000 som fått arbete så är det främst på grund av den socialdemokratiska politik som förs. Under valrörelsen poängtera Socialdemokraterna att arbetstillfällena kommer och såg det som en icke-fråga. Nu försöker Alliansen sno åt sig äran för det jobb som Socialdemokraterna gjort. Och det gillar inte väljarna. Det är som alltid fult att ta åt sig äran för andras arbete.

Regeringen har också helt misslyckats med att få ut dem som står längst från arbetsmarknaden i arbete, vilket jag skrivit om tidigare. Men till skillnad från Maria Sköld på GP så uppmärksammar inte ens Ekdal denna problematik.

Kul. Idag fick jag reda på att jag ska på Gillbergs föreläsning om "Att inte passa in" på Marstrand, den 23 Oktober och på en föreläsning med MISA "Visst fungerar det" som hålls dagen innan och som handlar om neuropsykiatriskt funktionshindrades möjligheter på Arbetsmarknaden.
Det ska bli väldigt spännande.

Idag spelar jag:

Den tidiga Megadrive-succén Moonwalker från 1990 utvecklat av Sega kom ut två år efter filmen och erbjöd för den tiden otrolig grafik och ljud, läs idag skrattretande ljudsamplingar av låg kvalitet och enerverande midimusik. Dock är Michaels moves riktigt sköna och de har lyckats väldigt väl med att fånga hans rörelsestil. Spelet fick ofta promota SEGA:s Megadrive ute i butiker och fick därför ett väldigt stort genomslag, även om spelet aldrig fick några uppföljare. Och det var här som jag kom i kontakt med spelet. Fan vad avundsjuk jag var på dem med ett Megadrive som kunde spela Moonwalker. Själv fick jag stå där i leksaksbutiken, men det hände att jag stod där i timmar tills de kastade ut mig.
Sedan kan man ju idag skratta åt storyn där Michael ska rädda (hm…!!!) hemlösa barn (samma tjej varje gång, hur fan hinner hon bli kidnappad så ofta), eller när han förvandlar sig till en robot eller till en bil. Men i spelet är inte det sistnämda så framträdande, utan det är mest kul att puckla på bad guys med olika danssteg och rörelser.
Musiken gör sig bättre på skiva, men spelet är klart bättre än den tämligen usla filmen med samma namn, då spelskaparna har vgjort sitt yttersta med att plocka vad de kan från filmen eller Michael Jacksons tidigare musikvideor och lägga in det i spelet.

Nackdelen är att det är svårt att styra Michael på en mobiltelefon. Att gå upp för en trappa kräver att du trycker upp och åt sidan samtidigt, detta var svårt redan på Megadrive men fullkomligt omöjligt att genomföra på en mobiltelefon.