Hur omfattande ska en neuropsykiatrisk utredning vara?

Frågan är lite av typen "Hur långt är ett snöre?"
Förr tyckte jag att det var självklart att det var den stora utredningen som skulle göras på alla, men nu känns det inte lika självklart. Det är bättre att människor som söker hjälp får genomgå en kortare utredning och får hjälp än att de väntar flera år förgäves och aldrig får någon hjälp.

Det är heller inte psykiatrin som är diagnosfixerade upplever jag, utan socialtjänsten. Det är de som skriker om att personen måste ha genomgått en utredning, som nagelfar papprena efter fel och helst av allt vill undersöka ansökningar om hjälpinsatser som boendestöd eller LSS.

Förövrigt måste ovanstående affisch som jag hittade på Sahlgrenska kännas som ett sarkastiskt skämt, eller ett slag i ansiktet för dem som söker vård, när kötiderna är mellan 3-6 år för neuropsykiatrisk utredning enligt Sahlgrenskas egen HTA-analys. Vårdgarantin måste vara den trubbigaste papperstigern sedan diskrimineringslagstiftningen…