Det finns inget ont som inför för något gott med sig…

Den usla dokumentären "Fördärvet" har resulterat i att vår (d.v.s. Attentions) förbundsordförande på riksnivå Anki Sandberg tillsammans med Markus Heilig, Professor i neuropsykiatri, Martin Ingvar, Professor i neurofysiologi och Nancy Pedersen, Professor i beteendegenetik fått en debattartikel publicerad på DN Debatt.
Den enda nackdelen är att DN:s rubriksättare valt i rubriken att använda begreppet "ADHD-drabbade" men det är knappast deras fel.
I artikeln berör de bland annat vad SVT helt missat, att det finns otroligt mycket internationell forskning som stödjer Gillberggruppens slutsatser. Speciellt slutet är väldigt träffande och det är bara att hoppas att eventuella journalister på SVT tar åt sig:

Men oavsett vad man anser i denna sakfråga kvarstår ett obestridligt faktum. Medlemmarna i Gillbergg ruppen har utsatt sig själva för ett enormt personligt lidande för att värna det de ansett vara ett förtroende. Detta kan inte annat än väcka respekt. Hade de varit journalister som trots domstolsutslag vägrade röja sina källor hade journalister på SVT och annorstädes hyllat dem som hjältar.

Läs hela; artikeln.

Debattinlägg utan perspektiv för funktionshindrade

I gårdagens GP kunde man läsa en debattartikel signerad Susanne Fransson, docent i rättsvetenskap vid Göteborgs universitet och Lena Svenaeus som är chefsjurist inom Akademikerförbundet SSR där de ansåg att den nya diskrimineringslagstiftningen är ett misslyckande.
Mycket snack om jämställdhet och etnicitet samt ålder, men funktionshindrade nämns bara förbigående en gång och vidare saknas detta perspektiv helt vilket gör det svårt att ta deras debattartikel på allvar.

Det kan knappast ha undgått dessa två välutbildade kvinnor att HO inte lyckats driva ett fall till domstol när det kommer till neuropsykiatriska funktionshindrades rättigheter, eftersom det inte är ett synligt funktionshinder har det varit svårt att påvisa.
Idag är neuropsykiatriskt funktionshindrade den grupp med högst andel utanför arbetsmarknaden och därmed också dem som drabbas hårdast av diskrimineringen på arbetsmarknaden men trots detta saknar artikeln perspektivet för hur funktionshindrade berörs av den nya lagstiftningen. Dagens lagstiftning är ett misslyckande och jag har svårt att tro att det kan bli sämre.

iTalk suger…

En av anledningarna till att jag fortfarande släpar med mig min minidisc är att ipod saknar ljudinspelning, när jag läste om att Griffiths produkt iTalk numer tillåter inspelning med 16-bitars stereoljud i 44.1 kHz trodde jag hittat vad jag sökte, prislappen på 49 dollar verkade förtroendeingivande också. Men tyvärr, detta är skräp.
Ljudet blir oerhört brusigt och det låter som att sitta i ett getingbo. Jag hade främst tänkt använda den till ljudupptagningar på föreläsningar, men det förstår jag att den inte kommer fungera till.
Du kan få ner brusnivån genom att köra med lägsta gain i inställningarna men då blir volymen väldigt låg, höjer man ljudet så finns bruset kvar. Skulle man använda denna på en föreläsning där personen som talar befinner sig långt från microfonen skulle det inte gå att höra vad personen säger.

Jämför jag med MD:n så är ljudet under all kritik, inspelningen från MD:n är högre volymmässigt och innehåller mindre brus. Till testet använde jag en mic från Sony (ECM-MS907) och ett par Koss Porta Pro hörlurar, samt att jag även kopplade ipoden till förstärkaren för att lyssna på inspelningen på låg gain.

Jag har inte varit speciellt imponerad av Griffins tidigare produkter för femte generationens ipod, iTrip fm-sändaren lät förjävligt och brusade mest hela tiden och förmodligen var den bara kul för att den var olaglig. Eftersom man var tvungen att ha den i strömingången så kunde man inte heller ha den stående i dockan och sända musik.
Tunejuice 2 som var ett externt batteripack fungerade visserligen som den skulle, men krävde i sin tur att man köpte en batteriladdare och laddningsbara batterier ifall man ville ha någon glädje av den. Varför Griffin inte gjort så att man kunde använda den som laddare direkt vet förmodligen bara dem.

Den enda positiva jag kan säga är att den är snygg, men den ger ett billigt och plastigt intryck och nästan direkt fastnade knappen som syns på fronten i intryckt läge, men gick att pilla ut igen. Sammanfattningsvis blir iTalk ytterligare ett tillbehör som kommer att hamna i en byrålåda tillsammans med ovanstående tillbehör och en massa andra produkter som jag aldrig använder, en produkt som ser bra ut på pappret men som inte fungerar i praktiken. Undvik!

Därför bojkottar jag produkter från Kina

Kraven som ställs på idrottsstjärnor är orimliga. Jag hade förstått om krav ställts på Ericsson eller andra svenska företag som begår handel med Kina, eller om svenska politiker hade uppmanats och uppmanat om att bojkotta landet för dess brott mot mänskliga rättigheter, men varför ställa krav på idrottsutövare att agera i en politisk fråga?
För att någon är skicklig på höjdhopp, bra på tresteg eller snabb på 100 meter förväntas denne också per automatik visa ett brinnande patos för att mänskliga rättigheter efterföljs, Frida Johansson Metso, ordförande för Folkpartiets ungdomsförbund LUF, tycker tydligen det och hon är inte ensam.

Att man hade kunnat ställa sådana krav på att personer som till exempel Ericssons VD Carl-Henric Svanberg hade varit logiskt, men det vänder sig Metso mot – den såkallade frihandeln (som egentligen borde kallas för tvångshandeln) med Kina får inte under några omständigheter hotas.
Det får mig att tänka lite på SVT:s serie ”August” om August Strindberg (gestaltad av Jonas Karlsson) när han kritiseras för sin alltför kritiska penna av sin chef på Dagens Nyheter (spelad av Peter Haber) med repliken:
– Vi är liberaler, vi har inga åsikter.

En omfattande handelsbojkott från västvärldens stora elektronik- och modeföretag hade snabbt kastat grus i Asiens ekonomiska motor och maskineriet hade snabbt havererat, den kinesiska regeringen hade varit tvungen att acceptera mänskliga och demokratiska rättigheter. Men när det väl gäller så fegar Metso och många andra debattörer ur. Mänskliga rättigheter väger lätt mot storföretags börsnoteringar.

För drygt två år sedan rapporterades det om att Apples ipod tillverkades under människovidriga och slavliknande förhållanden, jag hade precis lagt in en order på en ny ipod när jag läste om det och jag övervägde att avbeställa den, men jag gjorde inte det av ren lättja. Jag har köpt ett flertal mobiler från Sony Ericsson, jag sitter och skriver detta på en powerbook från Apple och åtskilliga av mina kläder och skor är producerade i Kina. Och dessutom älskar jag kinesisk mat.
Jag är verkligen inte rätt person att utropa en bojkott av produkter tillverkade i Kina men det måste börja någonstans och då måste det börja med en själv. Jag har gjort fel, men jag ska bättra mig.

Jag må vara usel på höjdhopp, tresteg och kan förmodligen inte ens springa 100 meter utan att få blodsmak i munnen, men jag vet att jag inte kan ställa högre krav på andra än på mig själv.

Idag köpte jag en rödsvart termos

Jag hittade en termos som var röd med svarta detaljer som passade perfekt in i mitt kök bland alla röda och svarta köksartiklar som jag har. Den var något dyr dock, men eftersom den var så snygg kunde jag inte låta bli.

Bilden kan vara ett montage

Men en del har hört av sig och tror inte att jag har tränat, så jag tog ett foto med mobilkameran som visar mig i min nya favoritmaskin: roddmaskinen. Mitt första träningsmål är att jag ska klara 20 minuter på den, hittills har jag kommit upp i elva minuter. Dock kan bilden vara ett fotomontage.

Högsboskolan läggs ned

Ikväll beslutade politikerna i stadsdelsnämnden Högsbo att stänga ned Högsboskolan och vad det kommer innebära för G-verksamheten är oklart. Ordförande för nämnden Fredrika Lagergren Wahlin från Miljöpartiet hoppas att man kan flytta verksamheten till en skola i centrum:
- Vi kommer inte tillåta att flytta verksamheten till en stadsdel där man kommer stänga ner eller splittra den, utan tanken är att man ska flytta den som en skokartong från en plats till en annan.

Men i det här fallet är garderoben fylld och det finns ingen plats för skokartongen, då är risken stor att man förvarar skorna på olika hyllor.
Då hjälper det inte att hon och övriga politiker tror att det går att hitta en lämplig lokal vid en annan skola i centrum, de kan inte heller nämna en sådan idag och dessutom finns inte någon sådan lokal enligt Lokalsekretariatet och kommer inte göra under överskådlig framtid.
Risken är nu att man splittrar G-verksamheten på olika skolor, eller att den hamnar i en stadsdel där man av ideologiska skäl beslutar att inte ha kvar den.
Inför beslutet sa Fredrika Lagergren Wahlin att det inte är försvarbart att använda skattepengar på att betala för tomma skollokaler. Men är det mer försvarbart att betala för de kostnader som kommer att uppstå när man flyttar på G-verksamheten.
Men då är det inte Högsbos problem och budget längre…

Jag längtar till den dag då frågor som berör funktionshindrade beslutas på nationell nivå och inte på kommunal eller stadsdelsnämndsnivå…
En del menar på att dagens system leder till ökad lokal demokrati och att makten kommer närmare medborgarna, men den massiva kritik som fanns hos de åhörare som fanns idag på nämndmöten visar att beslutsfattare skiter fullständigt i vad medborgare tycker, åtminstone när det kommer till frågor som rör funktionshindrade.

En ovation till Vladimir Jerosimic i Vänsterpartiet som reserverade sig mot beslutet att stänga Högsboskolan, med bland annat motiveringen att det drabbar G-verksamheten och att det är en skolform som lämpar sig illa för denna behandling.
Jag har tidigare kritiserat Vänsterpartiet för att visa stort ointresse för frågor som berör neuropsykiatriskt funktionshindrade, men i Högsbo finns undantaget som bekräftar regeln.

I nämnden finns förutom representanter från nämnda Miljöpartiet (1 plats) och Vänsterpartiet också politiker från Socialdemokraterna (4 platser), Folkpartiet (1 plats) och Moderaterna (4 platser). Bland de närvarande röstade samtliga ledamöter för nedläggningen med undantag för representanten från Vänsterpartiet.
Förhoppningsvis så kommer föräldrarna till barn på Högsboskolan ihåg det när det är dags att rösta.

För dem som ändå är anhängare av lokal demokrati måste det varit glädjande att så många åhörare var samlade att stolarna i salen inte räckte till. När beslutet om nedläggningen var fattat reste sig dock alla upp och gick…

Bloggen stardust gör ett vettigt inlägg i debatten

Björn Johnsson, statsvetare och med viss insyn i vad som skett bakom kulisserna bland de personer som uttalade sig i SVT:s program Fördärvet, gör ett vettigt inlägg på sin blogg Stardust.

Han tar upp en del sakfel i programmet som att hans gamla chef Björn Söderfeldt kallas för "professor i forskningsmetodik" när han är professor i samhällsodontologi, men mer intressant att Söderfeldt påstås vara neutral i konflikten när han tiidgare propagerat för att Eva Kärfve skulle anställas på ALI i början av 2000-talet. Vidare nämner han sakfel om att Gillberggruppen anklagats för att ha begärt att Kärfve skulle avskedas, när det var Sten Levander som gjorde det och han är inte medlem i någon Gillberggrupp.

Förövrigt skrev jag i höstas en artikel om Gillberg, där han pratade om vikten av förståelse och bemötande när man har dessa funktionshinder och i den säger han:
– Bemötandet är nog viktigare än medicinen.

Jag har också skrivit en artikel om Kärfve, men den är kanske inte lika smickrande för hennes del.

Inget nytt under solen

SVT:s dokumentär Fördärvet visades ikväll, det är en dokumentär som, igen, belyser konflikten mellan Gillberg och Kärfve samt Elinder, men där enbart de två sistnämnda får komma till tals.
I dokumentären framkommer inget nytt som inte hörts tidigare och den känns fem år gammalt.

De enda nya inslagen är en mamma med en son där skolan misstänkte ADHD och jag undrar varför det fick så stort utrymme. Det gick ju till på ett helt korrekt sätt, skolan uppmärksammade att det fanns problem och han fick göra en utredning som visade att han INTE hade ADHD.
Det skulle man ju kunna visa upp som exempel på att det inte sker någon överdiagnostisering och att utredning inte per default leder till en diagnos.
Men inte, då känner sig den "stackars" kvinnan kränkt över att lärare har misstänkt att hennes son har haft en diagnos.
Om man tycker det är kränkande att tillskrivas ett funktionshinder så speglar det den egna uppfattningen och synen som man har om funktionshinder, men trots sin människosyn möts hon inte av en enda kritisk fråga.
Och om nu hennes son nu inte hade några problem, varför sattes detta batteri av stödinsatser in för att hjälpa honom?
För att samhället har enorma resurser som de frikostigt sölar med på personer som inte behöver stöd och hjälp?
Knappast…

Förutom detta förekom också en vag antydan om att allt material kanske inte har förstörts då SVT:s personal tydligen försökt att göra om förstörelsen av dokumenten, de har till och med varit så utförliga att de intervjuat en "expert" på dokumentförstörare om hur pappersförstöring går till. Eller expert är kanske att ta i, det stod att han var säljare av dokumentförstörare. Kanske säljer han också kopiatorer och skrivare?

Det enda upplyftande med programmet var att höra att Kärfve säger att hon inte får några nya forskningsanslag. Skönt, då finns det åtminstone lite rättvisa i den här världen…

Cloverfield - the medium is the message…

Cloverfield har jämförts med Blair Witch Project då den också är gjord med en skakig handkamera och det är det upphittade mediet som får återberätta vad som skett. I Blair witch project skedde det via kvarglömda band men här är det den upphittade kameran som får skildra vad som hände efter att Manhattan attackerats av ett enormt monster.
Medan Blair Witch Project var ett filmskolsprojekt med nästan obefintlig budget som till vissa delar improviserades är Cloverfield en påkostad historia av bland annat producenterna som ligger bakom TV-succen Lost. Det märks på att tempot är mycket mer uppskruvat och det är mycket mer actionfyllt.

Filmen inleds med ett filmklipp med Beth (Odette Yustman) och filmens huvudperson Rob (Michael Stahl-David) på morgonen i hennes lägenhet efter vad som framstår varit en romantisk natt. Sedan flyttas vi över till förberedelserna inför Robs avskedsfest där hans bror Jason (Mike Vogel) av flickvännen Lily (Jessica Lucas) har fått i uppdrag att dokumentera kvällen och använder samma kamera, ett uppdrag han snart delegerar till sin brors bäste vän Hudson (T.J. Miller) som tar sin uppgift på största allvar. Rob har fått ett jobb i japan, vilket har lett till att han inte inledde något seriöst med Beth och när hon kommer till festen med en annan kille blir han väldigt svartsjuk. De börjar snart bråka och Beth lämnar festen.
Under festens gång utbryter ett jordskalv och festens deltagare tar sig upp på taket för att se vad som hänt, där utbryter en explosion och de bestämmer sig snabbt för att bege sig ner och ut på gatan för att söka skydd, fler explosioner sker och i tumultet som uppstår tappar de flesta av dem kontakten med varandra och vi följer en liten grupp på fem unga som försöker ta sig ut ur staden, fram tills Rob får ett telefonsamtal från Beth om att hon är instängd i sin lägenhet.

Cloverfield innehåller inte något som du inte sett tidigare, det är hur den berättas som särskiljer den. Det är en film som är väldigt mycket "nu". Blair Witch Project var tvungen att gömma sig bakom att det var en film som de skulle spela in, i Cloverfield är det helt naturligt att allt måste dokumenteras. Vi har idag en helt annan kultur med bloggar, podcasting, facebook och ett otal fotoalbum på nätet. I en scen när Frihetsgudinnans huvud slungats iväg rusar inte människor för sina liv, de tar upp mobiltelefonerna för att dokumentera vad som händer. Det för tankarna till vad som skedde i tunnelbanan i London efter attentaten där mycket av nyhetsrapportering bestod av amatörfilmer tagna just med mobiltelefonen. Därför ifrågasätter man inte det ologiska i Cloverfield varför Hudson hela tiden fortsätter att filma vad som sker, det är i vår kultur numer helt naturligt att allt måste dokumenteras, även vår egen undergång.

Det är dock inte en helt genom perfekt film, till exempel så saknas flera passager där filmskaparna gjort det lite väl enkelt för sig. Hur sjutton tog de sig ner för bron som rasade? Det får åskådaren inte se, för Hudson stängde här av kameran - som jag förövrigt faktiskt reagerade på verkar ha haft ungefär ett halvt dygns batteritid…

Lili Marleen släpps på DVD i Sverige!

Lili Marleen är den första av Fassbinders verk som släpps på DVD i Sverige, flera av hans filmer finns utgivna i andra länder. I Sverige blir detta den första filmen som utkommer och den kommer naturligtvis med svensk text.
Filmen finns tidigare släppt i Tyskland men den utgåvan saknar engelsk text, vilket inte har gjort den så intressant.
Bolaget som släpper filmen är Atlantic och skriver:

Tredje Rikets uppgång och fall utgör kuliss till Lili Marleen – filmrebellen Fassbinders storslagna passionsdrama. Mötet ­mellan en judisk motståndsman och en tysk sångerska, vars karriär står och faller med Nazi-Tysklands framgångar, får ödesdigra konsekvenser när de inleder en förbjuden kärleksaffär.
Rainer Werner Fassbinder var det ilsket bultande hjärtat i den nya tyska filmvågen. Kompromisslös filmskapare, odiskutabelt geni, en man som lyckades provocera även provokatörerna. Men han har också kallats filmhistoriens stora kärleksskildrare. Lili Marleen blev hans sista stora mästerverk.

Möjligen håller jag inte med om att det skulle vara Fassbinders sista mästerverk utan filmen brukar beskrivas som ett beställningsverk, det är däremot hans sista film med Hanna Shygulla. Förhoppningsvis kommer detta betyda att fler av Fassbinders filmer kommer ut på DVD i Sverige.

Henrik i Eftersnack

En del har hört av sig om att programmet som låg uppe på SVT:s webbserver inte har fungerat för dem, så jag prövar att lägga ut det själv. Se filmen ovan eller tanka hem.

Träning för personer med social fobi

Bilden föreställer Henrik på väg till gymmet.

Idag besökte jag det lokala gym som Poseidon öppnat i fastigheten där jag bor, det visade sig vara riktigt bra. Min första reaktion var dock:
"Vilka onda människor har hittat på det här, nu har jag ju inga giltiga ursäkter kvar…"
Gymmet öppnade igår, så idag passade jag på att gå dit. Det var ganska schysst, det fanns en maskin som som simulerar skidor som ersatt trappmaskiner på de flesta gym, samt en roddmaskin som jag förmodligen gillade bäst, samt en allt-i-allo maskin där jag knappt förstod hälften av hur rörelserna skulle utföras till de inställningar som gick att göra. Motionscykeln hoppade jag över, de andra sakerna var roligare. Bäst av allt var att jag var själv i lokalen och kunde därför lyssna på P3 istället för den enerverande gymmusiken.
Den fanns dock på brända CD-skivor för den som ev. skulle sakna den.
Mitt största problem med gym är dock människorna som brukar gå dit, alla är vältränade och det är uppenbart att de inte skulle behöva gå dit, sedan är alla solbrända året runt och jag känner mig som marsmallowsmannen från Ghostbusters.
Detta slipper jag dock här, detta kan vara den bästa innovationen sedan torkrum infördes i den gemensamma tvättstugan.

Attention strävar efter jämn fördelning

mellan personer med eget funktionshinder, föräldrar och yrkesverksamma. Så för att öka mina chanser att bli invald i riks styrelse nästa år borde jag alltså skaffa barn och börja arbeta på dagis framför att prioritera det intressepolitiska arbetet, var en tanke som slog mig idag…

Kan inte vinna varje gång…

Tyvärr blev jag inte invald i Attention Riks styrelse som vare sig suppleant eller styrelseledamot. Jag försökte göra mitt bästa att övertyga ombudsmännen på årsmötet men nådde inte riktigt fram. Detta förändrar dock inte det arbete som jag kommer fortsätta att driva i Göteborg, möjligen kommer det slå tillbaks mot Riksförbundet Attention då jag vid förfrågningar om vad Attention tycker i diverse sakfrågor bara kommer kunna svara vad Attention Göteborg tycker, då jag inte kommer att veta hur Attention Riks resonerar i många frågor.
Förhoppningsvis är inte diskrepansen i våra åsikter alltför stor, men det hade ändå varit bättre att sitta med i riks styrelse och ha i maggropen hur Attention ställer sig i olika frågor. Detta kommer göra det intressepolitiska arbetet svårare, men har jag klarat det i ett år så kommer jag att göra det under detta året också.
Däremot fick vi genom att förslaget om att en arbetsgrupp ska göra en konsekvensanalys av vad de nya stadgarna innebär, för det var något som jag tycktes kändes osäkert när jag diskuterade med styrelsen. Vad innebär det för motioner, omval av styrelseledamöter och liknande?
Däremot måste verkligen Attention utveckla formen på sina styrelsemöten och använda sig av påverkanstorg, för idag finns inte tillräckligt med tid för att diskutera sådana frågor.