Längre väntan för vård på psykakuten

Idag var jag med för NSPHiG:s räkning i Västnytt och uttalade mig om att kötiderna till psykakuten ökade, lite kul sammanträffande var att Amanda Duregård som intervjuade mig också är från Uddevalla och jag har haft hennes pappa som lärare i svenska och samhällskunskap.

Gratis spel från Apple

Klagade igår över att det enda du fick, efter att ha matats med reklam över Apples försenade julkalenderöppning och som börjar efter jul, var en låt med Håkan Hellström. Idag fick du istället ett spel Crystal Portal.
Det är kanske inte en stor spelupplevelse, utan det är ett ganska enkelt äventyrsspel där du klickar på diverse föremål och drar dem till ett av spelens förbestämda inventory. Simpelt, men det passar formatet perfekt.
Den största skillnaden på iPad- och iphone-versionerna är att du i den senare måste zooma in i miljöerna som utgörs av stillbilder, vilket du slipper på iPad.

Dagens "present" från Apple var en besvikelse

Dagens "present" från AppStore, en sång med Håkan Helltröm, vilket antiklimax, här trodde jag att jag skulle få något spännande program eller roligt spel och så detta. Håkan var bra för tio år sedan, skärpning Apple...

Testar BlogPress, en bloggapp på iPad

Jag var inte alltför imponerad av den här applikationen till iphone, men det var den minst dåliga. Har du dessutom köpt den för 22:- så får du versionen för iPad på köpet, där har den fått lite fler funktioner och du kan bland annat ändra typsnitt genom att lägga till HTML-koder.

Det är väl kanske inte den mest spännande applikationen som du kan hitta, men om du har en iPad och ett konto hos Googles Blogger är den förmodligen det bästa alternativet. Vad jag saknar mest är möjligheten att redigera kommentarer innifrån appen, samt att det blir en radbrytning innan bilden som inte går att ta bort. Även förhandsvisningen lämnar ganska mycket att önska, men fram tills Google gör en egen eller jag migrerar till Wordpress får denna duga...

Idiotiska begränsningar i iPad

IPad är en ganska trevlig bekantskap, i synnerhet den större skärmen som får iphones motsvarighet att kännas som en miniatyr efter ett tag, även om den inte är större än vad skärmen är hos en netbook så känns inte utrymmet alls lika begränsas.
Men det finns ett par irriterande begränsningar som inte alls känns motiverade. Varför har Apple lagt in en spärr så du inte kan tanka hem filer som är större än 20 gigabyte om du surfar med 3G-modemet?
Det gör att du inte kan tanka hem filer från exempelvis AppStore om du är bortrest och inte har tillgång till wifi, att samma begränsning finns i iphone kan ju delvis vara för att mobilabonnemangen ofta har ett lägre tak för data, men de mobila bredbanden har sällan ett lika lågt tak.
Om du bara använder den hemma och som komplement till datorn är det förmodligen inget problem och det är precis som på iphone möjligt att jailbreaka iPad och ta bort spärren, men jag har lite svårt att förstå varför Apple har lagt in den från första början.

Ipad, en julklapp från Arbetsförmedlingen?

Jag har nog skällt på Arbetsförmedlingen en eller ett par gånger tidigare på bloggen, men nu tänkte jag faktiskt ta upp något positivt. Tidigare i höst ansökte jag om arbetstekniska hjälpmedel och har nu fått en stor whiteboard till kontoret och en ipad. Ipad är, för de som sovit under en sten senaste året, Apples hypade läsplatta och ser ut som en jättestor iphone.
Dessa fick jag beviljade som arbetstekniska hjälpmedel, reglerna kan du läsa om i denna PDF-fil.

Jag sökte egentligen hjälp för att komma ihåg att ta med alla handlingar inför möten, men det företag som Arbetsförmedlingen anlitade, iCap hade en annan lösning där jag skulle använda mig av en läsplatta och Dropbox och lägga alla handlingar där och det verkade vara en väldigt bra idé...

Hur är detta möjligt, hjälpmedel får ju inte finnas ute på den öppna marknaden och ska dessutom vara godkända och finnas på landstinget lista. Ja, det gäller om du får hjälpmedel från Habiliteringen eller Hjälpmedelscentralen, men Arbetsförmedlingen har andra regler.

Betydligt fler hade säkert kunnat få denna hjälp om de kände till den. Under det första året som anställd så kan du via Arbetsförmedlingen få arbetstekniska hjälpmedel för upp till 100.000:-. Staten har avsatt pengar, men de används inte i den omfattning det var tänkt. En orsak är säkert att många med funktionsnedsättning står utanför arbetsmarknaden men också att de som skulle behöva hjälp inte känner till regeln.

Omnämndes i Journalisten

Idag omnämndes jag i en debattartikel av Tommy Engman i journalisternas fackförbunds tidning Journalisten, med anledning av den debattartikel som jag hade publicerad i Aftonbladet tidigare i höstas.

Dags för ett tillägg i de pressetiska reglerna?

För en tid sedan blev jag kontaktad av en bekant vars son fått diagnosen Aspbergers syndrom, en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Skälet var att Aftonbladet samma dag (10 november) på nyhetsplats påstod att en av tre saker som kunde fälla den för mordet och mordförsöken misstänkte 38-åringen i Malmö var hans personlighet, alltså Aspergers syndrom som han enligt Aftonbladet hade. Min bekant kände naturligtvis att detta också berörde hennes son.

I en mediestudie som Örebro universitet gjorde i samband med mordet på Anna Lindh konstaterades att medier i stor utsträckning såg människors psykiska sjukdom som orsak till våldsdåd. Detta trots att vetenskapliga studier såväl före som efter mordet på Anna Lindh inte kunnat påvisa något sådant samband. Följden blev att medier spred uppfattningen att psykisk sjukdom är lika med farlighet.

Medier har efter våldsdåden 2003 och 2004 speglat den psykiska ohälsan i samhället på ett bra sätt. Även om det ofta är samma experter som kommer till tals har människor med psykisk ohälsa blivit mer synliga, politiker uttalar sig oftare om psykiatrin och det finns faktiskt tecken som tyder på att det råder ett något öppnare klimat i samhället gentemot människor med psykisk ohälsa.

Även Aftonbladet har gjort många bra reportage om den psykiska ohälsan. Så sent som dagen före publiceringen av påståendet att en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning kan leda till fällande dom fanns en stort uppslagen debattartikel i Aftonbladet som handlade om mediers sätt att vinkla den psykiska ohälsan mot våld, skriven av Henrik D. Ragnevi, Attentions* ordförande i Göteborg.

Vilket råd ska jag då ge min bekant? Eftersom Aftonbladet redan haft en debattartikel i frågan hjälper det föga att säga till henne att hon kan skriva till redaktionen och hänvisa till artikel 8 i FN-konventionen för mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning och som bland annat Sverige skrivit på, och som förpliktigar att man vidtar åtgärder för att främja respekten för gruppens rättigheter och värdighet och bekämpa stereotypa uppfattningar, fördomar etcetera.

Inte heller kan jag hänvisa henne till JK (Justitiekanslern) eller DO (Diskrimineringsombudsmannen) eftersom där inte finns något lagrum för att vidta några åtgärder i frågor likt denna. Och till PO (Pressens opinionsnämnd) går det inte heller att vända sig eftersom påståendet inte riktas direkt mot hennes son. Inte heller kan Journalistförbundets etiska nämnd driva detta, enligt dess ordförande Rino Rotevatn.

Kvarstår gör, precis som Henrik D. Ragnevi föreslår i sin debattartikel, att se över de etiska reglerna för oss journalister. Enligt paragraf 10 ska inte etnisk ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning framhävas om det saknar betydelse. Är det dags att lägga till fysisk och psykisk funktionsnedsättning? Vad säger Pressens samarbetsnämnd?

Tommy Engman
journalist

Det ska bli intressant att se om exempelvis Presens samarbetsnämnd svarar på artikeln.

Riksdagens webbsida ligger nere

Riksdagens webbsida fungerar inte, exakt varför den ligger nere är oklart. Misstänker att överbelastning inte kan vara orsaken...

Vad Microsoft faktiskt klarar av att göra...

Jag har bara haft bra erfarenhet av Microsofts möss, förutom deras värdelösa Bluetooth-varianter som äter batterier och har haft usel precision, men de påstår att dessa blivit bättre men jag vågar inte slänga bort flera hundra på att pröva.
Därför så föll valet på en Microsoft Wireless Laser Mouse 6000, version 2, då den har klassisk anslutning via radio. Det gör att en USB-plats i datorn förbrukas, vilket kan vara en nackdel.

Musen ligger bekvämt i handen vilket jag tycker är viktigt, drivrutinerna fungerar bra på mac och det är möjligt att programmera musens extra knappar. En del blir förvånad över att jag som Mac-användare använder möss från Microsoft framför Apple. Men det är inte så märkligt, Microsoft gör i regel bra möss - vad jag inte förstår är varför de fortsätter att envisas med att producera värdelösa operativsystem till sina datormöss? Någon borde säga till dem att satsa på sin kärnverksamhet och syssla med det som de är bra på istället...

En ny form av rehabiliteringskedja?

"Man blir inte friskare för att man blir fattigare", brukade Veronica Palm säga i debatten - i det har hon förmodligen rätt. Däremot kan du bli sjukare, riktigt mycket sjukare.
Läste följande hemska debattinlägg i Läkartidningen som beskriver en riktigt tragisk historia om hur en ung man i 30-års åldern med Asperger kraftigt försämrats sedan han fick beskedet om att han skulle utförsäkrats och hamnat i det ovanliga tillståndet stupor, nej det är inte Mona Sahlins stupstock det syftar på, utan är ett medicinskt begrepp som innebär att patienten befinner sig i ett katatoniskt tillstånd, i detta fall fick mannen läggas in och genomgå ECT-behandling.

För ett par veckor sedan var jag på en konferens där Arbetsförmedlingen medverkade och en man berättade att de som blivit utförsäkrade fick genomgå KBT-behandling för att lära sig att hantera den ångest det innebar för dem att stå utan försörjning. Jag tyckte det var oerhört cyniskt och för en sekund verkade till och med Arbetsförmedlingens representant skämmas över att de betalade dyra psykologer, istället för att ge de pengarna till dem som gick genomgå terapin, något som förmodligen hjälpt bättre.

Hela hanteringen av sjukförsäkringsfrågan är ytterst märklig, vilken lekman som helst kan ju se att det måste finnas ett mellanting mellan sjukpenning och sjukersättning, det som i folkmun kallas för förtidspension. Det finns heller inget som hindrar en person som är långtidssjukskriven från att begära hjälp från Försäkringskassan, utan personen kan när som helst begära en samordnad handlingsplan, något som de flesta förmodligen inte ens känner till.

Jag har tidigare berättat på bloggen om hur jag genomgick min andra rehabilitering och hur jag idag arbetar för NSPHiG och Attention i Göteborg. Men vad jag inte brukar tala lika ofta om är vilken ångest jag hade under den här perioden över att jag skulle bli utförsäkrad om jag inte fixade rehabiliteringen. I ett år så levde jag med ständiga katastroftänkscenarion där jag föreställde mig att jag skulle bli hemlös. Jag utvecklade också något som påminner om generaliserat ångestsyndrom där jag började oroa mig för allt i vardagen, vilket till slut gav fysiska symptom som kraftiga smärtor i bröstet. Vissa dagar var det som att ha en kniv i bröstet.

Jag bet ihop, förvisso åt jag en mängd olika ångestdämpande mediciner med föga lyckat resultat. Buspiron hade ingen effekt, Lyrica verkar vara en placebo-medicin med bra varunamn och Abilify gjorde att min ADHD blev 300 procent värre. Det enda som fungerade på mig var Zyprexa, en ganska kraftig atypisk neuroleptika som används för behandling av psykos, nu åt jag förvisso en väldigt låg dos men biverkningar som viktuppgång kom som ett brev på posten.

Jag slutade med medicinen i februari, men det har hänt att jag ätit den vid behov efter det för trycket över bröstet vill inte riktigt släppa.
För mig påminner mig trycket över bröstet om att jag är en av dem som överlevde fyra år med Christina Husmark Pehrsson som Socialförsäkringsminister. Det finns vad jag känner till ett tiotal som inte gjorde det, kanske fler då media sällan skriver om suicid. Betydligt fler har blivit sjukare av den här "rehabiliteringskedjan"?

Var det kanske syftet med utförsäkringarna?
Att människor skulle bli så sjuka att de uppfyllde de nya tuffare kraven för att beviljas sjukersättning, d.v.s. förtidspension men på kuppen blev så dåliga att de inte ens längre kan klara av att medverka i en daglig verksamhet, som mannen i debattartikel. Det är ungefär som att säga:
"Ja, vi kan acceptera att du som är så värdelös blir försörjd av samhället, men det sker på nåder, du får inte ha det för bra, utan helst ska du sitta hemma i ett katatoniskt tillstånd och inte gå utanför dörren. Och glöm allt trams om värdigt liv och god levnadsnivå, du ska vara så sjuk att du helst av allt inte vill leva... Och om du väljer det senare, ja det är ju ditt val, men det blir samhällsekonomiskt mer lönsamt så."

Men när jag läste debattartikeln i läkartidningen, eller när jag läst de hundratals andra artiklar som skrivits, kan jag inte låta bli att känna att jag kom lindrigt undan. Det kunde ha varit betydligt värre, det kunde lika gärna ha varit mig som artikeln handlade om.