För 20 år sedan: Grundskolan

Jag blev utmanad av Trollhare att skriva om de senaste 20 åren av mitt liv i min blogg, och självklart antar jag utmaningen och börjar med hur mitt liv såg ut för 20 år sedan:

Jag minns inte så mycket från denna perioden, men jag gick under detta året sista terminen av ettan och första terminen av tvåan på
Hovhultsskolan i Uddevalla. Eftersom jag inte fungerade så bra på lektionerna hade jag fått en egen elevassistent Yvonne, trots att jag saknade en formell diagnos. Jag fick till en början gå på specialundervisning i mindre grupper, men så fort jag var där så hade jag inga problem att koncentrera mig och var mycket bättre än de andra barnen. Tillbaks till det vanliga klassrummet där jag inte fungerade alls. Därför såg mina föräldrar till att jag fick en elevassistent.
Detta var grymt, för ibland hämtade hon mig med bil så jag slapp gå och de andra eleverna verkade avundsjuk på att jag fick det.
Det var ingen i klassen som tyckte det var konstigt eller gjorde att jag kände mig mer utmärkt. När jag inte fungerade så gick vi iväg till ett eget mindre grupprum och jag fick sitta där, jag tyckte Yvonne var grym och jag gillade henne jättemycket. Hon följde mig genom olika skolor fram till sjätte klass då vi flyttade till skredsvik och då fick jag inte ha kvar henne.

För femton år sedan: Högstadieångest

Vi upplevde världens fulaste mode:
Stora t-tröjor med batiktryck eller bandtryck, fleecetröjor med psykadeliska mönster, ljusa smala Levis 501:or som korvade sig ovanpå skorna eller bootsen, för cowboyboots eller nasseboots var inne. Om man hade joggingskor (man sa inte sneakers) så såg de ut som rymdskepp och var uppumpningsbara. Detta kunde man toppa med en seglarjacka från Henry Lloyd eller en billigare kopia om man inte hade råd med en sådan.
Detta år förlorade jag också oskulden till tonerna av Street Fighter II.
Mitt favoritprogram på TV var Beverly Hills 90210.
Jag hatade annars mitt liv under den här perioden, jag avskydde att bo i Skredsvik som jag tyckte var världens sista utpost. Jag försökte att bo så mycket tid jag kunde hos min mormor eller morfar inne i Uddevalla.
Tyvärr blev min mormor sjuk året därpå och gick bort.

För tio år sedan: Tragedi

Jag upplever det förmodligen värsta som hänt mig efter att min mamma gick bort den tredje februari, 1998. Den sorg och saknad som jag kände efter hennes bortgång var så stor att jag trodde inte att jag skulle kunna leva vidare utan henne. Men det blev lättare, har man väl gått genom det första året och högtider dyker upp på nytt igen så vet du att detta har du redan klarat av en gång, då kan du göra det en gång till. Men det visste jag inte då…
Egentligen var det ganska otroligt att jag fixade att ta mig genom det tredje året på gymnasiet, men jag trivdes väldigt bra i min klass och det var skönt att komma till ett ställe där allt inte handlade om min mammas död som det gjorde hemma.
Under sommaren läste jag en kurs i Statistik på Högskolan i Uddevalla, sedan var jag avskräckt från högre studier under flera år.
Jag bodde kvar i Uddevalla och det var praktiskt taget omöjligt att få tag på ett arbete efter gymnasiet, till hösten påbörjade jag en Webbdesignutbildning på Nyttodata som Arbetsförmedlingen betalade. Men det var rena bluffutbildningen som bara handlade om att dra in pengar från Arbetsförmedlingen. Trots att jag anmälde till min handläggare hur det fungerade så hände inget. Det var viktigare att vi hade en sysselsättning (läs Vuxendagis) att gå till, än att det höll en tillräckligt bra kvalitet. När jag kom in på en utbildning i Medieteknik i Göteborg under våren 1999 tvekade jag inte en sekund att sluta.

För fem år sedan: Diagnos

Jag fick min diagnos för fem år sedan på BNK i Göteborg, efter att ha väntat alltför länge på den. Jag pluggade filmvetenskap B på universitetet i Göteborg, jag trivdes inte något vidare med skolan utan tyckte att utbildningen kändes oengagerat genomförd. Jag arbetade också som ledsagare åt en pojke med en störning inom Autismspektrumstörning. Därför blev jag ganska förvånad när jag själv fick diagnosen Asperger, att jag hade ADHD hade jag förstått innan.
Inför valet om Euron så deltog jag i valkampanjen för ja-sidan, och detta väckte också mitt politiska intresse. Det var fantastiskt kul att få läsa in sig på ett ämne och sedan få diskutera det dagligen med människor ute på stan. Men det var också en ovanligt tuff kampanj, långa dagar med hot och trakasserier, men det fanns en sammanhållning bland oss i kampanjen som var fantastisk. Tyvärr också en enorm besvikelse på valkvällen.
Jag drog lott om jag skulle flytta till Berlin och läsa Tyska eller om jag skulle åka till Stockholm och läsa klart Filmvetenskap C och D där. Det blev Stockholm och jag hamnade i ett studentrum i Solna i Bergshamra som såg ut som en förort till Moskva.

Vad hände sedan?
Tja, det mesta om mitt liv och leverna de senaste året finns på den här bloggen. Trots att jag haft väldigt många tuffa perioder i mitt liv är jag väldigt nöjd med mitt liv och tycker mig ha hittat en inre harmoni. Om det beror på livserfarenhet eller på piller låter jag vara osagt…