Studiecirkel Med starkare röst

I helgen så höll jag och Madelein Larsson Wollnik en utbildning för Attitydambassadörer i Göteborg i studiematerialet Med starkare röst. Det var verkligen jättekul, men två dagar visade sig vara för lite tid för att hinna gå genom materialet, för det blev så otroligt mycket diskussioner.
Innan hade jag och Madelein oroat oss för att vi inte skulle hinna fylla två dagar men vi kunde haft tre dagar utan svårigheter och vi fick stryka övningar som vi hade planerat in.

Igår var jag med i Debatt

Helt slut efter att ha gett två föreläsningar om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar tillsammans med Lotte Anderberg för personal inom region, kommun och kyrkan och hållit i Attentions medlemsträff på kvällen åkte jag ut till SVT för att medverka i Debatt.

Jag hade varit lite skeptisk mot att vara med, tidigare så har jag varit inbjuden som "specialgäst" i publiken, men det har inte funnits utrymme att få uttala sig, men jag tyckte det blev bra och är glad över att jag medverkade, men gisses vad trött jag har varit idag...

Jag skulle aldrig anställa en neurotyp, varför skulle jag?

Jag har ju på under ett år gått från att vara ett stackars utsatt offer (långtidssjukskriven) till att bli djävulen (arbetsgivare) och har idag arbetsgivaransvar för två personer, en tjej med Asperger som arbetar som administratör och en tjej med ADHD som är anställd som projektledare på Attention i Göteborg.
Det har fungerat jättebra och min roll som ordförande och samordnare är mycket roligare nu när jag inte behöver vara själv på kontoret, men detta inlägg ska inte handla om alla fördelar det finns med att anställa en person med NPF, utan alla nackdelar det finns med att anställa en neurotyp.

Den första men mest väsentliga är, de kostar skjortan!
Om du anställer en neurotyp så får du inga som helst ekonomiska subventioner, det blir snabbt löjligt dyrt. De kräver dessutom löner som ligger långt över vad kollektivavtalen kräver, eftersom de fullkomligt saknar ekonomiska referensramar då de aldrig behövt leva på grundnivåerna i socialförsäkringssystemen.

De prioriterar allt annat än sina arbeten. I synnerhet om de har familj, då kommer den alltid komma i första hand. Om du däremot vet med dig om att du kommer ha apsvårt att få ett nytt arbete, då prioriterar du annorlunda.

Neurotyper sjukanmäler sig, personer med ADHD och Asperger går till jobbet ändå.

Om en neurotyp inte kommer kunna slutföra en uppgift så kommer de att ljuga om det in i det längsta, medan en person med NPF säger till direkt.

Neurotyper förstår bara hur de dricker upp kaffet, inte hur de ska brygga nytt kaffe, såvida de inte ska ha det till egna möten.

Neurotyper omfattas inte av diskrimineringslagstiftningen eftersom de inte klassas som en minoritet, det är därför helt okej att exkludera dem på ovanstående grunder.
Ovanstående ska också läsas med lite ironi och glimten i ögat, eftersom neurotyper är känsliga själar som har svårt att förstå när personer med Asperger är ironiska så måste det skrivas ut tydligt…

Ska unga lämnas utan ersättning?

Nu kommer rapporterna i media, bland annat följande artikel i SvD om att alltfler unga beviljas aktivitetsersättning. Enligt den förvisso rätt mediokra statliga utredningen Brist på brådska beror det på att den psykiska ohälsan ökat bland unga, bland annat pekas unga män med ADHD och Aspergers syndrom ut som den grupp som ökat mest.

Jag är rädd för att Regeringens lösning blir att de avskaffar Aktivitetsersättningen och att de fortsätter blunda för de strukturella problem som finns på bland annat arbetsmarknaden. Det är tufft att få ett arbete om du är ung, har du dessutom en funktionsnedsättning är det förmodligen i det närmaste omöjligt.

Jag är absolut inte nöjd med att många unga inom vår grupp tvingas att leva på de små ekonomiska marginaler som det faktiskt innebär att leva på ersättningarna som ges inom socialförsäkringen. Jag är den första att skriva under på, även om Anders Milton fastslog samma sak i den statliga utredningen Ambition och ansvar, att en av de främsta orsakerna att så få personer med psykisk ohälsa återhämtar sig beror på de låga ersättningsnivåerna i socialförsäkringssystemen, i synnerhet för dem som aldrig kunnat etablera sig på arbetsmarknaden.

Men alternativet är inte att denna grupp kommer att få ett arbete. Enligt SCB:s tämligen usla statistik där de lagt in dyslexi i gruppen ADHD och Asperger, vilket gör att siffrorna är helt oanvändbara, står 43 procent utanför arbetsmarknaden.
Bland dem med psykiska funktionsnedsättningar står 62 procent utanför arbetsmarknaden, om du då har i åtanke att komorbiditeten med andra tillstånd bland dem med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är väldigt hög, framstår SCB:s siffror som alltför optimistiska.
Problemet är alltså inte aktivitetsersättningen i sig, utan att arbetsmarknaden inte fungerar. Det är arbetsmarknaden som är i behov av en rehabilitering.

Sedan är det dags att göra upp med myten om att unga med aktivitetsersättning inte arbetar. Det finns en uppsjö av olika projekt där företag och kommuner bedriver olika former av daglig verksamhet, ibland med ersättningar på mellan 17.000 - 37.000:- per plats/deltagare varje månad. Dessa pengar går ju inte till deltagarna, som sällan får mer än ett par kronor i timmen, utan pengarna går till verksamheten. Ibland handlar den dagliga verksamheten om att deltagaren praktiserar ute på ett företag, exempelvis har IKEA tagit mot deltagare, men det har sällan resulterat i att personen gått vidare till ett arbete. Och varför skulle de? Alla tjänar på systemet, den som driver den dagliga verksamheten får betalt och företaget får gratis arbetskraft.
Alla vinner på det, utom den funktionshindrade själv och möjligen kommunen och staten som står för notan för insatsen.

Det skulle vara ett intressant experiment om man gav dessa pengar till de unga deltagarna direkt för att se hur de skulle sysselsätta sig själva om de fick bestämma helt fritt. Jag gissar på att flera skulle resa jorden runt, men då skulle ju flera "tanter" som tycker om att klappa unga funktionshindrade på huvudet så att de själva kan känna sig duktiga bli arbetslösa - och det får ju inte hända...
Som sagt, alla ska tjäna pengar på våra funktionsnedsättningar, alla utom vi själva…

Och nej, jag är absolut inte någon motståndare till praktik eller arbetsträning och jag har själv haft personer som arbetstränat på Attention i Göteborg, men det ska finnas ett tydligt mål, syfte och avslutning. Det finns det sällan med Daglig verksamhet, deltagarna fortsätter att gå där år efter år och bara en procent går vidare ut i arbetslivet.
Om aktivitetsersättningen försvinner så riskerar de snarare sitta i samma fälla med ännu sämre ekonomiska förutsättningar att någonsin kunna ta sig ur sin situation.

Gitarrfiasko i Singstar?

Såg till min förvåning om att det har lagts till både ett dans och gitarrläge i Singstar när jag laddade mitt PS3 med Kent Singstar. Dansläget använder sig av Playstation Move och det är osäkert om jag kommer bry mig om att skaffa sådana, men gitarrläget använder Rock Band/Guitar Hero-gitarrerna.
Att spela Kents VinterNoll2 på Guitar Hero World Tour var en höjdare och även om det var kul att de släppte en Singstar-utgåva så hade nog Kent Rock Band varit roligare...

Men det visade sig vara ett fiasko, efter att ha tankat hem uppdateringen så visade det sig att inga av Kents låtar var förberedda för gitarr. Det verkade vad jag såg inte heller vara möjligt att uppdatera spåren, Singstore erbjöd förövrigt bara strax över 30 låtar med stöd för gitarr.

En av dessa var Pulps Common People, ren riktigt bra låt som jag inte har i Rock Band eller i någon utgåva av Guitar Hero. Jag tankade hem den för att pröva gitarrläget, men det kändes rätt fattigt och det beror inte bara på att det är en ganska enformig låt att spela på gitarr. Grafiken var minst sagt avskalad och poängsystemet får inte mig att bli mer motiverad att spela.

Ett spår i Singstar kostar 13:-, vilket kan jämföras med Rock Band som tar 15:- medan Guitar Hero tar ut 20:-. Men sedan kostar gitarrversionen i Singstar fem kronor extra, så det totala priset blir snarare 18:-. Du kan inte enbart köpa gitarrversionen.

Naturligtvis finns det ett spel med titeln Singstar Guitar som innehåller 30 spår, dessa går inte att köpa separat utan är exklusiva för spelet, men det hade i vilket fall kostat mer att köpa dem var för sig. (Ett av spåren är Pulps Disco 2000.)
Men nej, jag skipar nog Singstar helt och hållet och ser fram mot Rock Band 3 som jag ska införskaffa ihop med Keyboarden. Precis vad mitt vardagsrum behöver, fler plastinstrument, men några låtar med Kent att lira verkar det inte bli, mycket synd...

Henrik på återfall…

Ja, jag har egentligen slutat att röka, men va-fan, ibland så trillar man dit igen. Denna gång gjorde jag det iklädd min nya fjällräven-vinterjacka. Den får mig att se ut som Marshmallowsmannen eftersom den är så stor, men den är varm…