Vad saknar Ulf Kristersson?

Lönebidrag, SIUS-konsulenter, Utvecklingsanställning, trygghetsanställning, OSA, Nystartsjobb, Personligt biträde, Särskilt anställningsstöd, satsning på bidrag till sociala kooperativ är exempel på insatser som finns idag från Arbetsförmedlingen. Det finns två avdelningar inom samma verksamhet, Arbetsförmedlingen Rehabilitering och Arbetsförmedlingen Samverkan. Utöver detta så finns ett dussin privata aktörer som Bräcke Diakoni, Connexi, Frösunda, Sophiahemmet, Misa, Iris och säkert ett dussin till som har projekt som ska hjälpa unga med funktionsnedsättning ut på arbetsmarknaden. Sedan finns det säkert ett hundratal dagliga verksamheter som påstår sig ha samma syfte, sedan i Göteborg så finns projekt som Entré, Columbus, Enter, Upp, Mellanrum och ja, det finns säkert fler. Det verkar finnas hur mycket ESF-pengar som helst till dessa projekt.

Vad exakt är det som Ulf Kristersson saknar?

Ja, bortsett från arbetsgivare som vill anställa denna grupp…

Ministerns förslag är en verklig katastrof

Läste i en artikel Aftonbladet att Ulf Kristersson nu vill slopa Aktivitetsersättningen för ungdomar.
Det är helt horribelt, om det inte hade varit för Aktivitetsersättningen och en period på 17 månader med tidsbegränsad sjukersättning så hade jag förmodligen inte varit yrkesverksam idag, för mig innebar det en möjlighet att återhämta mig efter att jag hade kraschat psykiskt och mina studier havererat. Denna möjlighet måste få finnas, reglerna för sjukersättning är för hårda och jag är osäker på om jag skulle ha klassats som tillräckligt sjuk med dagens regelverk.
Under en längre period bodde jag hemma hos min morfar för jag fixade inte min dagliga livsföring, men eftersom jag har dysmorfofobi så dolde jag detta väl för min läkare, men det kunde ta mig flera timmar innan jag kunde lämna hemmet som mer kändes som ett fängelse.
Jag skulle kunna räkna upp minst 20 olika former av läkemedel som används inom psykiatrin och som jag ätit genom åren. Men det finns en sak som jag ofta återkommer till och det är att ersättningarna inom socialförsäkringen, speciellt för de som varit studenter, är pinsamt låga och det gör att återhämtningen tar längre tid.

Därför är det skrämmande att läsa hur Kristersson tycker att lösningen på att så många unga beviljas aktivitetsersättning är att helt enkelt ta bort ersättningen.
Istället vill Kristersson satsa på bättre stöd för att matcha unga med funktionsnedsättning till arbete.

Vad jag inte förstår är ordet "istället". Varför inte under tiden?

Det finns nämligen inget motsatsförhållande mellan aktivitetsersättning och hjälpa unga få och behålla ett arbete. Tvärt om, om personen åtminstone har sin försörjning garanterad så kan denne lägga all energi på att exempelvis arbetsträna, det är synnerligen viktigt om du har någon form av psykisk ohälsa.

Om syftet är att stärka unga funktionshindrades möjligheter på arbetsmarknaden, vore det väl betydligt mer rimligt att sätta in mer insatser på just detta området? Problemet är inte aktivitetsersättningen i sig utan strukturer som finns i samhället och på arbetsmarknaden.
Att ta bort aktivitetsersättningen är att blunda för hur verkligheten ser ut, det är att försöka lindra symtomen istället för att bota åkomman. Problemet är att vi har en arbetsmarknad som är sjuk, rehabilitera arbetsmarknaden istället.
Kristerssons förslag kommer inte leda till att fler unga kommer ut på arbetsmarknaden, det kommer bara skicka ut dem på gatan.