Idag var jag med i Göteborgs Fria Tidning

Tyvärr ligger artikeln inte på nätet, men det är en stor artikel som handlar om problematiken om psykiatrin i Göteborg. Jag säger inte så mycket, det mesta som jag sa under intervjun har kortats ner:

"Henrik Ragnevi är ordförande i Attention (jag sa att jag var ordförande för Attention i Göteborg), en förening för människor med neuropsykiatriska funktionshinder. Henrik har själv ADHD, och även om han (inte missbrukat, tror jag det skulle ha stått men orden verkar fallit bort i redigeringen) träffat många andra med ADHD som har gjort det.
- Jag har varit ute på behandlingshem och hälsat på, och typ hälften av dem som är där har ADHD.
Henrik säger att missbruket är en slags självmedicinering - drogerna innehåller ofta ungefär samma ämnen som medicinerna gör, och kroppen reagerar alltså bra på drogerna. Problemet är bara att doserna är alltför höga och helt okontrollerade.
- Flera inom Attentions styrelse har en bakgrund som missbrukare men är i dag helt fria. Men de hade inte kunnat vara det om de inte hade fått en utredning och rätt medicinsk behandling.
En solig dag i Göteborg kan det vara svårt att förstå sambandet, problematiken och effekterna av kombinationen ADHD och droger."

Tyvärr kom inte allt som jag sa om hur svårt det är att få en utredning och rätt medicinsk behandling i Göteborg med, men det framgår av de exempel som finns i övriga artikeln som löper över två helsidor i tidningen, nr 23 2008 (7 - 13 juni).

Richard Sahlin om svårigheterna på arbetsmarknaden för funktionshindrade

En bekant till mig, Richard Sahlin medverkade i dagens SvD, min oro över att han skulle kritisera Juridiska fackulteten alltför hårt och att han skulle bli av med jobbet var överdriven, utan Richard visade upp sin mest diplomatiska sida samtidigt som han visar på hur han har kämpat genom grundskolan, gymnasiet, sin juridiska utbildning och doktorandstudier.
Juristutbildningen är känd som en av landets tuffaste utbildningar, med extrema krav, hård konkurrens mellan studenterna och därmed en tuff social miljö.
Men Richard genomförde utbildningen och påbörjade sedan doktorandstudierna, jag lärde känna honom när han var i slutfasen av denna utbildning och medverkade på hans disputation.
I artikeln beskriver journalisten hur Richard dunkar en knuten näve i handflatan, ett tecken som betyder kämpa. Han berättar också via sin tolk att han måste få meningsfulla arbetsuppgifter och fler undervisningstimmar för att kunna meritera sig. Nu sitter han mest ensam på sitt arbetsrum med sin forskning.
Det är egentligen förjävligt att tolkkostnader ska bekostas av arbetsgivaren, det är egentligen förvånande att en så stor andel döva har arbete överhuvudtaget, med tanke på hur uselt systemet med dagens lönebidrag är.
Och varken LO, TCO eller Saco gör något för att påverka i den frågan, för de tre stora fackliga organisationerna är det som om funktionshindrade inte ens ska finnas på arbetsmarknaden, förvisso är det lika uselt bland näringslivets organisationer… Sedan har vi en regering som förvisso lyfter frågan, men som inte har någon som helst förståelse för problembilden.

Tyvärr Richard, det är nog rätt kört för dig, och för oss andra med funktionshinder, i det här landet…