Brev från Göran Hägglund

Tidigare i år så har jag vid två dillfällen försökt diskutera med Äldre- och folkhälsoministern Maria Larsson (KD) den nuvarande situationen i Göteborg angående svårigheterna att få medicinsk behandling för dem som nydiagnosticerats med ADHD. Efter senaste mötet skickade jag ett mail till henne, det var ett tag sedan, men hon bollade över min fråga till Göran Hägglund:

S2009/3938/Sr
Henrik D. Rangevi


Bäste Henrik!

Tack för Ditt brev. Du skrev ursprungligen till min kollega äldre- och folkhälsominister Maria Larsson, men eftersom den fråga Du tar upp närmast hör till mitt ansvarsområde inom regeringen är det jag som svarar. Det är en viktigt fråga Du tar upp och jag tackar för Dina synpunkter.

Vanliga receptbelagda läkemedel ingår i de läkemedelsförmåner som stadgas i lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. Detta innebär att de ingår i det högkostnadsskydd som sätter ett tak för patientens självkostnad för läkemedel och subventionerar läkemedelspriserna. Reglerna för läkemedelsförmåner gäller nationellt och innebär att staten redan idag ersätter landstingens läkemedelskostnader i denna del genom ett avtal med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Genom avtalets konstruktion ersätter staten dessutom en del av landstingens kostnader för läkemedel inom den slutna vården.

Hälso- och sjukvården i Sverige är uppbyggd enligt modellen att det är landstingen som ansvarar för att organisera och finansiera vården inom sitt område. Jag skulle av den anledningen närmast föreslå att Du vänder Dig till beslutsfattarna i Västra Götalandsregionen om Du har ytterligare tankar och synpunkter angående den fråga Du tar upp.

Om man anser att det finns brister i vården kan man, som Maria Larsson har framhållit, vända sig till Socialstyrelsen, som utövar tillsyn över hälso- och sjukvårdens personal, verksamheter och behandlingsmetoder.

Avslutningsvis vill jag än en gång tacka för att Du har tagit Dig tid att skriva, och jag önskar Er lycka till i Er fortsatta verksamhet!


Stockholm i juni 2009

Med varma hälsningar

Göran Hägglund

Vad jag inte förstår är varför man går omvägen via landstingen överhuvudtaget, även om Hälso- och sjukvårdslagen i Sverige är uppbyggd så idag, säger väl inte den att det är det bästa alternativet för all framtid? Vad jag vill är att ansvaret för läkemedelskostnaderna direkt direkt på statlig nivå och att landstingen inte blir inblandade, det skulle dessutom leda till mer lika vård i landet.