"Arbetsnarkomanen Sanna Bråding har ett finger med i det mesta just nu."

När Björn af Kleen i Cafe nr 12/2006 skrev ovanstående tror jag inte att han visste hur rätt han träffade, eller gjorde han?
Musik och kulturjournalisten Fredrik Strage fälldes tidigare i år för narkotikabrott, så det verkar inte helt främmande bland journalister som bevakar underhållningsbranschen och enligt rykten har spekulationer kring Bråding pågått tidigare.
Fredrik Strage ville dock inte kännas vid anklagelserna i Hovrätten och han har bland annat i domstolen visat upp artiklar och utdrag ur böcker med svensk och utländsk forskning relaterad till frågan om kokainets farlighet, vilket inte imponerade på rätten som kom fram till att kokain är ett av de mest beroendeframkallande narkotiska preparaten som finns.
Det resulterade i en månads fängelse, med böter och advokatkostnader slutade notan på 50.000:- för Fredrik Strage, enligt Realtid.
Sanna Bråding riskerar dock ett hårdare straff eftersom hon också erkänt att hon langat.
På frågan om straff säger Åklagaren Marie Lind Thomsen till Realtid att för narkotikabrott är det fängelse som gäller i straffskalan, men tillägger att om det finns ett vårdbehov kan en annan påföljd vara aktuellt.

Idag spelar jag:

Castlevania - Dawn of Sorrow
Jag kunde inte hålla mig, efter att spelat genom Portrait of a Ruin så kollade jag upp Dawn of Sorrow - som är föregångaren. Den största skillnaden är att spelet utspelar sig i framtiden, vilket märks på huvudkaraktärerna som stilistiskt mer påminner om Animé än om gotik. Det var ett korrekt beslut av Konami att gå tillbaks till den gotiska stilen i uppföljaren och lämna karaktären Soma Cruz, som tidigare medverkade i Aria of Sorrow på Game Boy Advance.

Det som skiljer ut detta spelet från andra i Castlevania-serien är att Soma kan använda sig av fiendens själar efter att han har besegrat dem, vilket ger ett par nya rörelser, attacker eller förmågor. Själarna kan också användas till att uppgradera de vapen som finns i spelet.
Den främsta nackdelen är att man efter att ha besegrat varje boss måste rita ett pentagram på den nedre skärmen och väldigt ofta ansåg spelet att jag dragit strecken fel, fast jag ritat dem rätt…

Jag tycker nog att detta är sämre än Portrait of a Ruin men det kan bero på att jag har spelat dem i fel ordning. De flesta har hyllat Dawn of Sorrow medan man har varit mer ljummen i omdömmena om Portrait of a ruin. I grund och botten är det samma spel, de använder sig av samma kontroll och grafikmotor, men man har åtgärdat de största missarna från det här spelet i uppföljaren, men dessa är inte tillräckligt stora för att inte spela genom Dawn of Sorrow åtminstone en gång.

Jämfört med Josef Fritzl så verkar Anders Eklund ganska hygglig

Någonstans tror jag att det retar Englas uppmärksamhetstörstande familj något enormt att vad som skett i Österrike fått sådan uppmärksamhet, i dagens Aftonbladet kan man läsa ett till offentligt brev, denna gång från mormodern. Saknar den här familjen allt vad integritet heter, agerar de fortfarande i chocktillstånd? Inser de inte ens att det finns ett liv som ska fortsätta efter denna mediekarusell?

I Österrike verkar myndigheterna ändå väldigt noga med att bevara de inblandades integritet, okej, bortsett från Fritzl själv då… Inga bilder får publiceras och familjen bevakas av landets insatsstyrka.
Nu när ondskan fått ett nytt ansikte och intresset kring fallet med Engla avtagit så kände förmodligen föräldrarna inget annat val än att kräva att SVT sände deras dotters begravning.
Jag vet inte vilken medierådgivare dessa kändiskåta föräldrar har, för det slog helt fel. Den sympati som fanns för föräldrarna tycks ha omvandlats till en aversion mot dem. Sedan blir det inte bättre att de startat en insamling där pengarna ska gå till att driva den kursgård som mamman har. Hur många fötter kan man skjuta sig i…

Undrar hur många veckor det tar innan det kommer en bok. Kanske kan de publicera alla offentliga brev de skrivit och ge ut på nytt, Engla-breven. Går det kanske att släppa en skiva - Englas mamma tolkar änglapsalmer. Hur mycket kan de profitera på sin dotters död?
Jag är övertygade om att Englas föräldrar sitter och är förbannade över vad som skett i Österrike och att det har tagit så mycket uppmärksamhet från dem. Och om ingen förstått det, jag kommer inte titta på Englas begravning i morgon…

Kvällens pyssel…

Efter att ha legat i sängen i två dagar i rad och firat vårens ankomst med min allergi, men idag är jag på benen igen. Det är tydligen något träd jag är allergisk mot, det blommar dock väldigt snabbt och jag är sällan dålig mer än ett par dagar varje år. Men under denna tid hann jag bekanta mig med min Nintendo DS desto bättre, även om vi redan känner varandra väldigt bra.

Till min nyvunna sängkamrat, livspartner och bäste vän har jag som present köpt vita knappar, för att matcha de i övrigt vita tillbehören som jag införskaffat. Knapparna kostade 3 dollar på Ebay, men den snikne amerikanen ville ha 23 dollar för att skicka dem! Det slutade med att jag fick ned frakten till 10 dollar, vilket är ett överpris. Jag har fått böcker skickade till mig för hälften och de här knapparna väger i stort sett ingenting.

Sen kom nästa projekt, att öppna konsolen. Detta krävde en specialskruvmejsel, samt att jag införskaffade ett nytt skruvsett med riktiga finlir mejslar för att kunna få upp alla miniatyrskruvar. Otroligt nog fick jag upp den, ännu mer mirakulöst fick jag ihop den efter att jag bytt ut knapparna. Det var väldigt pilligt, i synnerhet att få dit L- och R-knapparna på plats.

Nåväl, nu har jag en hyffsat unik Nintendo DS - Crimson, Black & White…

Pensionärsbågar?

Jag var efter dagens möte hos Synoptik, jag har haft huvudvärk länge och tänkte att det var dags att göra ett nytt syntest hos optiker. När jag gjorde mitt syntest förra gången för mer än två år sedan så hade jag på höger öga Sf -0.75, Cyl -0.75, Ax 95 och på vänster öga Sf -1,0, Cyl -0.50, Ax 85.

Idag var resultatet på höger öga Sf -1.0, Cyl 0.50, Ax 95 och på vänster öga Sf -1.0, Cyl -0.50, Ax 90. Vilket tydligen inte var tillräckligt stor skillnad för att motivera nya glasögon just nu. Jag hittade ett par i stålgrått med oranga detaljer annars som jag tyckte var schyssta, men med tanke på hur dyra glasögon är så känns det som att man kör på väldigt säkra kort. Hur kul är färgen orange efter ett par månader?

(Och nej, jag har inte skrivit ned detta för att jag tror någon är intresserad av att veta mina styrkor, utan för att jag med all sannolikhet kommer tappa bort lappen från optikern och jag måste lämna dessa siffror till min läkare.)

Däremot har jag övervägt att köpa ett par solglasögon med styrka. Jag har instinktivt skrikt; NEJ, nej, nej, till allt vad clipp-on heter till glasögon och hellre gått och kisat ute. Det sista jag behöver i mitt liv är något mer som signalerar premeturapensionär, det räcker redan med kläderna…
Döm därför om min förvåning då Polaroid faktiskt tagit fram en modell som ser riktigt bra ut och som man klämmer fast ovanpå glasögonen och där det knappt ens märktes överhuvudtaget. De hade flera olika modeller, storlekar och färger att välja bland och 400 spänn kändes som dagens fynd…