På DN Debatt går fem av ungdomspartierna ut i en debattartikel och hotar med att lämna LSU om inte organisationen slutar att driva politiska frågor, eftersom de olika organisationerna omöjligt kan tycka samma sak.
Jag undrar om Magnus Andersson (Centerpartiets ungdomsförbund), Maria Ferm (Grön ungdom), Jytte Guteland (SSU), Frida Johansson Metso (Liberala ungdomsförbundet) och Charlie Weimer (KDU) som är ordförande i respektive ungdomsförbund är insatta i hur representativ demokrati fungerar inom paraplyorganisationer.
Varje organisation har möjlighet att nominera personer till styrelsen, där de i sin tur under diskussion också har möjlighet att påverka utgången. Om man förlorar i den debatten och ens eget förslag röstas ned, ja då håller man god min utåt och för fram den åsikten när man representerar den organisation, i det här fallet LSU.
Om man sedan inom ens egen organisation har en annan åsikt har mindre betydelse, den får du föra fram när du representerar din egen organisation. Det är inte heller alltid som din privata åsikt överensstämmer med ditt parti eller din organisations, men i demokratisk ordning så är det din organisations åsikt som du för fram om det är vad som inom styrelsen har beslutats.
Naturligtvis kan det vara svårt att hålla isär de här olika rollerna, men politiskt påverkansarbete handlar väldigt lite om att föra fram sina egna åsikter mot att föra fram medlemmarnas åsikter.
Och självklart tycker inte medlemmarna exakt likadant i alla frågor. Det borde dessa ordföranden känna till - inte minst från sina egna organisationer.
Det är dessutom pinsamt att man inte förstått vad skillnaden mellan politiskt obundet och opolitiskt innebär, förmodligen är det tänkt som en retorisk glidning i artikeln men den faller platt och istället så framstår de som helt okunniga.
Jag har förövrigt träffat flera av dessa debattörer och vet att så inte är fallet.
Men visst, vill man ha ett LSU som inte för fram ungas frågor och lyfter upp dem på dagordningen så är det så här barnsligt som man ska bete sig.
Vad dessa samlade ordföranden borde göra istället är att nominera fler ledamöter till LSU:s styrelse, samt försöka påverka dem som redan sitter där att fatta beslut som överensstämmer med den egna organisationens. Fast det är väl roligare att bli publicerad i DN…
Ett tyst LSU är verkningslöst och då har organisationen inget existensberättigande.
2009-03-03
Ungdomspartier hotar lämna LSU
Upplagd av
Henrik D. Ragnevi
kl.
13:46
1 kommentarer
Etiketter: Centern, folkpartiet, KD, LSU, Miljöpartiet, Socialdemokraterna
Fågelinfluensan i repris…
Hotet från fågelinfluensan är inte över, ni vet denna farsot som skulle sopa ut en tredjedel av världens befolkning. Hur många har dött i denna influensa? Enligt Wikipedia rör det sig om 391 fall totalt och 247 döda. I Jämförelse så dör det 30.000 varje dag på grund av sjukdomar relaterade till rökning.
Nu rapporteras det att Tamiflu som är läkemedlet mot fågelinfluensa, har blivit verkningslöst i stora delar av världen.
Redan under den förra influensaperioden för ett år sedan visade analyser i flera länder att ett vanligt influensavirus, H1N1, blivit motståndskraftigt mot Tamiflu, skriver TT.
Sverige har köpt upp stora lager av Tamiflu, och läkemedlet spelar en viktig roll i arbetet med att bygga upp ett skydd för en eventuell epidemi av fågelinfluensa.
Eftersom denna influensa aldrig dyker upp så föreslår jag att vi istället använder pillren som fågelmat i diverse parker och inbillar oss att det ger ett fiktivt skydd mot denna fiktiva epedemi.
Upplagd av
Henrik D. Ragnevi
kl.
11:49
0
kommentarer
Etiketter: läkemedel
Solidariskt: IF Metall inför "undantagstillstånd"
Tidigare har IF Metall ställt sig kritiska mot att arbetsgivare justerar löner och arbetstid utifrån konjunkturen, likt den modell som finns i Tyskland och som i debatten kallats för tyska klausuler. En modell som bespottats i den svenska debatten, men som dammats av när Sverige står inför den värsta lågkonjunkturen sedan 30-talet.
- 90-talskrisen har redan överträffats. 34 000 IF-metallare har redan förlorat jobbet. Till sommaren kan var fjärde medlem vara arbetslös, sa Stefan Löfven i en artikel i DN.
En metallansluten som idag tjänar 23.500:- före skatt, kommer under nästa månad att tjäna 19.000:- och arbeta fyra dagar i veckan. Det är klart att denna lönesänkning inte kommer uppskattas, men det är egentligen betydligt mer solidariskt att dela på smällen än att låta den grupp som varslas få ta hela smällen själva.
Oftast unga människor som nyligen anställts och som också har osäkrast position på både bostadsmarknaden och arbetsmarknaden. Av naturliga skäl är det också den grupp som är mest positiv till lönesänkningar likt det förslag som IF Metall nu presenterat, enligt en artikel i Metro så var 73 procent bland unga positiva till sänkt lön för att rädda jobben.
Mig veterligen har inte IF Metall någon inkomstförsäkring, något som många andra fackförbund har, så en IF Metallansluten får ut vad den högsta A-kasseersättningen utgör idag, som är 14.960:- före skatt.
Det lokala avtalen kan sänka lönen med upp till 20 procent, det återstår att se om fler fackföreningar är beredda att följa efter. Unionen är det inte, efter att deras lokala förhandlare på SAS gått med på frysta löner, gick topparna i Unionen ut och sa att de inte tänker acceptera frysta löner, de ser hellre att medlemmar förlorar jobbet.
Ibland är jag väldigt oförstående till hur fackföreningarna tolkar begreppet solidaritet…
Upplagd av
Henrik D. Ragnevi
kl.
10:46
2
kommentarer
Etiketter: arbetsmarknad, fackförening, Tyskland