Idag läste jag i en krönika i GP signerad av Kenth Andreasson att Mediaspråkgruppen som fungerar som rikslikare för språket i svenska medier går mot Socialstyrelsens rekommendation om att inte använda begreppet funktionshindrad. Socialstyrelsen har velat att man ska skriva "person med funktionsnedsättning".
Problemet med "person med funktionsnedsättning" är att det inte går att hitta en rimlig adjektivform. Man kan inte säga att en person är funktionsnedsatt då det är en förmåga som är nedsatt, resonerar språkgruppen och deras rekommendation är att medierna kan fortsätta använda ordet funktionshindrad.
Själv tyckte jag detta var mycket bra, vi behöver inte färre neutrala ord att beskriva människor med olika former av problematik. Det finns plats för både funktionshinder och funktionsnedsättning och de kan fungera synonymt.
Dessutom bör inte myndigheter gå ut med språkkrav, det sänder helt ut felaktiga signaler om myndighetsutövande samt underminerar trovärdigheten för deras verksamhet.
Jag skrattar fortfarande åt Socialstyrelsens rekommendationer på cigarettpaketen om att du skulle lämna långa fimpar, som om det kunde ha en reellt mildrande effekt på rökning.
Skönt att det finns någon mer än jag som har reagerat mot Socialstyrelsens tramsande om begrepp som funktionsnedsättning och funktionshinder. Inte för någon annan grupp har socialstyrelsen gått ut och lämnat rekommendationer för vad denna grupp ska kallas. Det känns lite som om de klappar oss funktionshindrade på huvudet och säger att vi inte förstår vårt eget bästa och att vi inte förstår att vi blir kränkta.
Förövrigt så använder ju flera handikapporganisationer ordet handikapp i sina namn, har de kanske undantagstillstånd från Socialstyrelsen?
Vad Socialstyrelsen inte heller verkar ha tänkt på i rekommendationen är att man ska tala om "personer med funktionsnedsättningar", så blir det också uppenbart att de inte förväntar sig att vi ska kunna tala om oss själva som grupp. Bara att deras rekommendation är beskrivet i tredje person. “Funktionshindrade” är mer inkluderande än att säga “Vi med funktionsnedsättningar” som dessutom blir en tillkrånglad och omständig omskrivning.
Och kanske det mest relevanta, varför ska socialstyrelsen sitta och hitta på definitioner över vad jag ska kalla mig?
Nu ser jag fram mot Socialstyrelsens kommande rekommendationer, kanske föreslår de att ingen ska få använda begreppet bög, utan istället ska du skriva "man med homosexuella tendenser". Eller är det bara över funktionshindrades huvuden som Socialstyrelsen vill fatta beslut?
2008-11-10
Mediespråkgruppen kastade Socialstyrelsens förslag i papperskorgen
Upplagd av
Henrik D. Ragnevi
kl.
20:22
0
kommentarer
Etiketter: neuropsykiatriskt funktionshindrade
IPRED, ett hot mot min fritid för något som jag redan betalar dubbelt för.

Jag har ganska små nöjen som avkoppling, ett av dem är att följa några amerikanska TV-serier. Eftersom jag har svårt att passa tider och dessutom är jag väldigt ofta uppbokad på kvällarna och därför så har jag de senaste åren tankat hem det som jag har velat se.
Det är svårt att säga vem som förlorar på detta?
Jag tillhör inte en av de utvalda hushåll som har en box som mäter tittarsiffror, så några uppmätta tittare förlorar inte TV. Jag måste fortfarande enligt lag betala TV-licens. Jag betalar fortfarande en avgift för de kommersiella kanalerna till Comhem varje månad som är inkluderad i hyran, och jag har dessutom en digitalbox som jag har ett abonnemang på men som jag sällan brukar eftersom det tar en kvart att byta TV-kanal, jag betalar med andra ord dubbelt för flera kanaler.
Och jag konsumerar fortfarande olika varor och tjänster, så även om jag inte ser reklamen på TV så får jag ändå del av den genom tidningar och internet. Jag kan inte heller köpa TV-serier för ett par dollar styck som det går att göra via itunes i USA och det kommer förmodligen aldrig att gå, så försök inte hävda att jag kan betala för programmen för fjärde eller femte gången i ordningen.
Det händer dessutom att jag köper serien på DVD om den kommer ut i en snygg box, det gjorde jag med exempelvis både Buffy och Angel, serier som jag följde direkt via nätet.
En helt annan sak är att TV-bolagen dessutom verkar göra sitt bästa för att göra sig av med så många tittare som de kan genom att de byter sändningstider eller slutar att köpa in en serie, ett bra exempel är hur TV4 behandlade redan nämnda serien Buffy. Fanns det ens någon som skulle ha klarat av att följa den?
Det finns inget som helst ansvar från TV-bolagen gentemot den som faktiskt har försökt att se programmet, utan det är så många som möjligt i den stora massan som räknas annars så skickas programmet runt i tablån till tider då det är näst intill omöjligt att se programmet.
Det som jag brukar se på TV idag är mest nyheter, debattprogram och sändningar från riksdagen. Det är ofta program som är direktsända och där känns dagens TV-format berättigat. Men för alla andra former av program så har TV som medium fullkonligt spelat ut sin roll. Det är inte på något sätt försvarbart att slösa så mycket utrymme i etern för något som de flesta ändå inte tar del av, och detta enorma slöseri hade kunnat användas till betydligt bättre saker som exempelvis snabbare mobilt bredband, så vi kan fildela ännu fortare.
Finns det förresten någon som vet hur många nya TV-kanaler som TV4 har sedan TV-sändningarna blev digitala? Nio stycken, de skulle kunna fylla de första nio knapparna på fjärrkontrollen. Är det på något sätt försvarbart att en koncern har nio kanaler som tar upp utrymme?
Det finns också ett demokratiskt perspektiv i fildelning. Genom att allt idag finns tillgängligt via internet så har också makten flyttats från TV och radio till den enskilda privatpersonen, som nu själv kan välja vad denne vill ta del av. Och du kan också göra det direkt, ingen behöver sitta och vänta i flera år på att ta del av en serie eller hoppas på att någon ska köpa in den.
Men denna kulturtillgång vill nu ett flertal politiker försöka stoppa, läser jag i en artikel i Aftonbladet, IPRED käns som en betydligt viktigare lag att protestera mot än vad FRA någonsin gjorde.
Det senaste månaderna har Volvo varslat tusentals, SAAB har gått ut med att en tredjedel kommer få gå, ett tiotal flygbolag över världen har gått omkull. Detta sedan färre människor köper nya bilar och flyger mindre, så varför ska underhållningsindustrin få juridiska fördelar. Tekniken har utvecklats och ingen är intresserad av att köpa CD-skivor längre, unga människor är inte ens intresserade av att tanka hem musik utan nöjer sig med streamad musik från sidor som youtube.
Varför ska politiker tvinga människor att köpa någon som de inte längre vill ha?
Extremt paradoxalt är att jag redan betalar för att se programmen, förmodligen flera gånger om, men att man inte har lyckats med att paketera det på det sätt som jag vill kunna ta del av det, vilket tvingar mig till att jag får göra det jobbet åt dem, och att jag dessutom betalar för de extra kostnader som det innebär (bredband, dator, ström, kablar), och slutligen också ska riskeras att bli utpressad från difusa branschorganisationer.
Det känns helt galet.
Upplagd av
Henrik D. Ragnevi
kl.
17:55
2
kommentarer
Etiketter: fildelning, TV-serier, TV4
Krusells väska för Xperia
Krusell har släppt en väska för Sony Ericssons Xperia, Krusell har specialiserat sig på att ta fram väskor som är unika för varje mobil så just den modellen bara passar den telefonen. Väskan för Xperia har ett plastskydd för tangentbordet, det är också så telefonen hålls fast, och du får dit den genom att du trär på väskan när mobilen är i utfällt läge.
Det är inga problem att använda kameran, då den är anpassad för det, så varken lampan eller linsen skyms medan du har den i väskan. Du kan också ha i hörlurar utan problem, även när den är stängd och det finns en väldigt elegant lösning med ett hål i den flik som låser väskan.
Det är inga problem att nå alla knappar, då det mesta av sidorna inte täcker mobilen, det gör också att den inte kommer skydda mot repor på sidorna ens när den är stängd.
En annan sak som jag aldrig riktigt greppat är den låsanordning som Krusell har på alla sina väskor. Varför sitter piggen kvar när jag tar bort mobilen från bälteshållaren? Det gör mobiltelefonen ett par millimeter bredare. Fast såvida du inte är grovarbetare så ska du inte bära telefonen i bältet i vilket fall, så jag brukar aldrig sätta dit den.
På det stora hela är det en välgjord väska i läder som skyddar mobilens front och är betydligt bättre än de allroundväskor som säljs. Krusells väskor är betydligt bättre än de som tillverkarna själva gör som ska passa ett flertal modeller.
Jag har upptäckt ett fel på denna modell. När du använder mobilen så blir plasten som håller fast tangentbordet väldigt varmt. Vilket gör det klibbigt och du kan inte fälla upp skärmen för att nå tangentbordet.
Upplagd av
Henrik D. Ragnevi
kl.
16:55
0
kommentarer
Etiketter: Mobil, Sonyericsson