Intervjuad av Nana Håkansson för Sveriges Radio

Igår blev jag intervjuad för Sveriges Radio P4 i Göteborg av Nana Håkansson som idag sände inslaget:
http://www.sr.se/goteborg/nyheter/artikel.asp?artikel=1509736

Vad jag säger i inslaget:

- Det är ju en ovisshet, man vet ju inte vad man har för diagnos. Du kan tro att du är lat och oduglig, eller så blir du väldigt frustrerad. Det kan hända att man hamnar i missbruk eller kriminalitet, säger han.
Lite skämtsamt beskriver Henrik Ragnevi ADHD som ett konstant kreativt kaos. Människor som har ADHD har problem med uppmärksamhet, impulsivitet och överaktivitet. Det finns hjälp att få, men det går inte att få vård om man inte har fått en diagnos.

Själv fick Henrik Ragnevi vänta i fem år, det var först vid 25 års ålder som han fick svaret på varför han inte var riktigt som alla andra. Även om det var ett jobbigt besked har diagnosen gjort hans liv lättare.

- Det var skönt att få en förklaring, att det inte var mitt fel att det blivit så här.

Om du fortfarande hade fått gå och vänta på en diagnos hur hade ditt liv då varit idag?

- Gud, det vill jag inte ens tänka på. Jag hade förmodligen inte suttit i den här lägenheten idag och jag hade inte tagit ut min examen. Det känns som ett skräckscenario som jag inte ens vill tänka på, säger Henrik Ragnevi.

Lyssna gärna på det längre inslaget som jag tycker är bättre.
Länk, kräver Real Player.

Landssorg utlyst efter Bergmans död!

I anledning av Ingmar Bergmans plötsliga bortgång skriver Carl-Johan Malmberg ett lysande porträtt över den store dramatikern och demonregissören i Svenska Dagbladet. Även DN har publicerat en artikel i samband med Bergmans bortgång som berättar om hur han gått bort i stillhet ute på Fårö. Det är omöjligt att som svensk och som filmvetare inte ha en åsikt om Ingmar Bergman och relation till hans verk. Det verk som har betytt mest för mig är Viskningar och Rop som jag tycker är ett lysande exempel på de kammarspel som bara Bergman kunde skapa och det är också den film som fick mig att kasta av de fördomar och föreställningar som jag hade om Bergman som konstnär.
I min recension på DVDforum, publicerad på; http://www.dvdforum.nu/?upc=3742915632 skriver jag om den missförstådda bild som jag hade och som finns kring Bergman idag:

Den här bilden började dock förändras då jag läste hans självbiografi och upptäckte att han från början revolterade emot den borgerliga och kristna miljö han ursprungligen kom från, och hans filmskapande var en uppgörelse gentemot denna. Men då Bergman med tiden och på snudd mot sin vilja nästan har blivit en institution inom den svenska filmen är det inte konstigt att han själv uppfattas som ”borgerlig” enligt dagens värderingar. Denna insikt fick dock mig att se på hans filmer ur ett annat perspektiv, och det här verket, Viskningar och rop, blev definitivt den sista spiken som drogs ur kistan, slet av mig skygglapparna och gjorde mig till en sann ”Bergmanist”.

Det är kanske oundvikligt att få ett stort genomslag som konstnär utan att bli en del av etablissemanget. Vilket märktes i många av Bergmans senare verk, och det var förmodligen en smart drag att sluta göra film efter Fanny & Alexander. Eller slutade helt gjorde han inte, han var verksam vid teatern och gjorde flera dramaproduktioner för TV. Hans sista föreställning vid Dramaten Gengångare baserad på en förlaga av Henrik Ibsen var jag på plats och såg. Hans sista dramaverk för TV Saraband recenserade jag också för DVDforum på; http://www.dvdforum.nu/?upc=391772375278. I denna film som får ses som en av regissörens svagaste är det främst skådespeleriet som utmärker:

Skådespelarna gör fantastiska rollprestationer, trots att de tampas med en svår och uppstyltad dialog, som ibland nästan tillåter sig att bli närmast parodiskt på det språk som Bergman gett uttryck för i sina tidigare verk.

Karin: Du tror antagligen att jag är väldigt överspänd. Men det är just vad jag inte är.
Marianne: Tror du att Henrik är suicidal?
Karin: Vad är suicidal?
Marianne: Att han skulle ta livet av sig?

Med sådana repliker är det svårt att lyckats framföra trovärdigt skådespel, men både Liv Ullman och inte minst Julia Dufvenius gör mycket starka prestationer.

Likt detta blev Bergmans sista film, så var det också den sista recensionen som jag skrev för DVDforum. De brister som jag främst såg i Saraband var främst i det visuella och filmen hade lika gärna kunnat göras som radioteater då mediets möjlighet till visualitet inte nyttjas nämnvärt. Fotot var ovanligt platt och intetsägande och här finns inte något av den vitalitet som fanns i till exempel den numera också avlidne Sven Nykvists foto. Nu har Bergman gjort sin trogne fotograf sällskap.
Landssorg är utlyst. Idag bär alla invånare i Sverige svart polo för att hedra Bergmans minne och ständigt aktuella filmskapande.

OLPC används för porrsurfning bland unga.

Läser i PC för Alla att OLPC används för porrsurfning bland unga. OLPC är projektet som går ut på att förse varje skolbarn i utvecklingsländer, främst i Afrika, med en egen specialbyggd dator som inte ska kosta mer än 100 dollar. Nu rapporterar de Nigerianska myndigheterna att ungdomarna har använt datorn till att besöka mer explicita webbsidor på Internet, vilket de menar lett till att undervisningen i skolan havererat. (Exakt hur det gick till framkommer inte…). Naturligtvis så ledde detta till moralpanik bland de amerikaner som ligger bakom projektet och nu ska filter installeras som förhindrar unga att besöka dessa sidor, säger en talesman till Reuters.
Så länge som kidsen inte porrsurfar på skoltid, så borde andra skita i vad ungdomarna använder datorn till på fritiden och vilka sidor som de besöker. Vad fan är det för nymoralistiskt och nykolonialistiskt tänkande om att sätta in spärrar i datorerna för att "skydda" dem från dessa sidor. Om vi tror att våra unga klarar av att ha tillgång till hela nätet, varför skulle inte unga i utvecklingsländer klara av samma sak?
Vad är det som vi ska skydda dem från? Att de upptäcker sin egen sexualitet. Tydligen finns det fortfarande människor här i väst som går omkring och tror att svarta är djuriskt översexuella som man trodde under kolonialismens glansdagar. Den ökade nymoralismen för med sig en unken doft som jag trodde hade vädrats ut för längesen…

Om att inte lämna in en DVD-recorder till service…

Tidigare i år så köpte jag en begagnad DVD-recorder med inbyggd hårddisk från LG hos Thorn. Den har inte gjort så mycket annat än krånglat. Först så saknades det en fjärrkontrroll vilket gjorde den helt obrukbar, men jag fick hjälp av Thorn att få tag på en. Sedan ville den inte spela audio CD-skivor, dessutom blev det ibland synkfel på ljudet vid inspelning och dessutom har det börjat uppstå missljud och ljudförvrängningar när jag slår på den och försöker se på TV från digitalboxen via DVD-inspelaren.
Dags att utnyttja den där sex månaders garantin som de snackade om i butiken med andra ord. Tillsaken hör att detta har förföljt mig under hela sommaren och jag vet att det är något som jag måste ta tag i men det har inte blivit av, men idag så tog jag mig i kragen och gick dit. Men när jag väl kommer fram så visar det sig att butiken har slagit igen och de hänvisar till sitt telefonnummer.
Det var bara att bära hem DVD-recordern igen, som är ganska otymplig och dessutom väldigt tung och ringa till Thorns support. De ska ringa upp mig, påstod tjejen i växeln. Förhoppningsvis tar det inte lika lång tid för dem som det gjorde för mig att ta tag i den här saken.

Ja, Gillberg föreläser på Marstrand

Fick svar från Gillberg om att han kommer att föreläsa på Marstrand, mina farhågor om att det var en bluff var därmed överdrivna. Men Gillberg har varit ovanligt tyst i mediedebatten och detta är det första framträdande som jag hör om på ett par år. Jag tänker försöka att gå.

Intressant utspel av Cecilia Wikström

Idag gör Cecilia Wikström ett intressant utspel på DN debatt. Hon konstaterar att Sverige är en liten marknad för kulturella tjänster och om kulturen utlämnas till marknadskrafterna kommer den att utarmas. Vidare slår hon fast att den offentliga finansieringen av kulturen är nödvändig för att säkerställa att nya produktioner av dramatik, poesi, litteratur, musik och operakonst inte uteblir.
Kritiken riktas mot Anders Borg som hon menar har fått alltför stor makt över områden som han inte har ansvaret över, hennes kritik bottnar i den ovilja som Borg uppvisar att ge kulturen de skattelättnader som andra områden får ta del av, däribland hunddagis som Borg tydligen prioriterar framför t ex scenkonst. Att utspelet kommer från Folkpartiet är intressant, eftersom det visar att det bland liberaler fortfarande faktiskt finns ett stöd för offentligt finansierad kultur. Och vad som är viktigast med hennes förslag är att kulturen också får behålla de pengar som de sparar på sänkta arbetsgivaravgifter och att det inte leder till minskade anslag, för då kommer inte några 2500 nya arbeten inom kultursektorn att skapas.

Jag har mailat Gillberg och frågat om hur det förhåller sig med utbildningsdagen i oktober men inte fått något svar ännu.

Gillberg föreläser på Marstrand, eller?

Enligt rykten så får den kände läkaren Christopher Gillberg 300.000:- för sitt framförande under en dag på Marstrand den 23:e oktober. Kostnaden för varje deltagare är 1300:-, vilket i sammanhanget är en spottstyver. Vilket kräver 231 besökare enbart för att bekosta hans gage. Utbildningsdagen är anordnad av Singularis, en utbildningsanordnare som är ny för mig.
Det låter spännande men det känns för bra för att vara sant, så jag måste undersöka detta närmare. Deras webbadress är: http://www.singularis.nu/. Jag lovar att återkomma i frågan.

I Stockholm för SACO

Jag är i Stockholm för ett möte med Jämå som jag nu är delvis ansvarig för inom SACO Studentråd, frågor som rör jämlikhet och mångfald har alltid legat mig varmt om hjärtat. Vi hade en lång diskussion om alternativa antagningsformer, och det är ett område som man kan diskutera hur mycket som helst. Själv anser jag att man måste sträva efter ett så rättvist system som möjligt, men rättvist definieras olika av olika personer.
För en del är det självklart att dagens system med antagning efter betyg är det mest rättvisa, men då blundar man för de strukturella problem som det innebär. Det kan inte t.ex. vara en slump att Handelshögskolan i Stockholm har en klubb på sin studieportal för dem som gått på Lundsbergs för att nämna ett exempel, eller att invandrare är underrepresenterade på många universitetsutbildningar. Dessutom, jag som fick min ADHD och Aspergerdiagnos då jag var 24 år, varför ska jag söka på mina gymnasiebetyg för? De är ju från perioden innan jag fick min diagnos och inte hade rätt till något stöd eller hjälp. Det är knappast rättvist.
Dessutom är könsrollerna väldigt tydliga på universiteten. Kvinnor söker i större grad humanistiska utbildningar eller utbildningar inom omvårdnad, medan män söker tekniska utbildningar. Hur ska man bemöta det? Är det ett problem att män blir civilingenjörer och att kvinnor blir läkare? Bägge yrkena besitter en hög status och är välbetalda, det är ett problem om vi vill ha jämställda arbetsplatser. Kollar man på yrken inom samma område som högskoleingenjör eller sjuksköterska så syns samma strukturella uppdelning också där.
Det finns ingen enkel lösning på detta problemet, men vi ska försöka publicera våra tankar i en debattartikel längre fram. Eventuellt dyker kanske ett utkast upp på min blogg.

På kvällen var jag tillsammans med några vänner på krogen Göteborg i Hammarby sjöstad. Stadsdelen är väldigt modern och påminner lite om något från Sim City eller Second Life. Servicen lämnade en del att önska, personalen vägrade att servera oss om vi inte satt i restaurangdelen, mer än det som de hade på barmenyn i så fall, som bestod av räkor, parmaskinka med ost eller bakad potatis.
Istället begav vi oss iväg mot söder där vi hamnade på restaurangen En gul och en ful som är kända för att de serverar äkta kinamat och i den försvenskade variant som vi är vana med. Jag åt en Anka med husets egen bbq-sås. Men den smakade ungefär precis som vilken yakitori-sås som helst. Till maten serverades ris. Det var gott, men jag vet inte om jag tycker att den skiljer sig så mycket från de ankrättor som jag ätit på andra ställen.

Sedan gick vi vidare till Vampire Launge där de hade exceptionellt goda glassdrinkar, mina två favoritsaker; glass och alkohol i ett. Kan det bli bättre? Inredningen var post-gothisk och kunde varit hämtad från dekoren av Buffy. Mörkt, med röda och lila ljusinslag. Det enda som bröt av var rockabillymusiken från 50-talet. Men drinken Vlad the impailer var fantastisk. Kahlua, Baileys, vaniljglass, chockladsås och mjölk mixat ihop. Väl värt ett besök.

Sedan stannade vi till vid Mossebacke innan vi åkte hem, men det var kvällens flopp. Det var kallt på teaterterassen och rödvinet de serverade smakade inget vidare. De hade inte ens rödvinsglas utan använde vanligt dricksglas.

Regioner, vem bryr sig?

Jag vet inte hur många år som Västra Götalandsregionen har funnits, men min morfar säger fortfarande att han bor i Bohuslän. På dagens DN debatt skriver representanter för Allianspartierna i Sveriges Kommuner och Landsting att ett ja till regionbildning är ett regeringslöfte och att de nu ställer sig positiva till att deras egna representanter genomför den politik som de själva är med och representerar, hm… Låter logiskt, eller kanske bara förutsägbart?
I Göteborg har frågan mest kommit att handla huruvida Halland ska delas eller inte. Eftersom det inte finns vare sig något större sjukhus eller universitet i Hallan så framstår det som ett måste, som om det plötsligt skulle bli närmare till de sjukhus och universitet som finns idag bara man inkluderar Halland i Västra Götaland och Skåne.
Det är väl lite det som är problemet, de långa avstånden. Sverige har ungefär lika många invånare som en större europeisk stad, fördelad över en enorm yta. Det hjälper föga att dela upp denna yta i flera regioner, det mest drastiska vore att schakta hela Sverige till Skåne och bygga ett nytt Sverige där.
Det som regionen Västra Götaland används till idag är främst som ursäkt för lokalpolitikerna att skylla från sig, det är inte vårt fel utan det är regionen. På regionsnivå så skyller man istället på regeringen som i sin tur skyller på EU eller på det kommunala självbestämmandet. Fantastiskt, ingen är ytterst ansvarig!
Har kommunalt självbestämmande någonsin haft en positiv effekt? Kolla bara på grundskolan, jag skulle vilja se en jämförelse av hur studieresultaten var då den var statlig jämfört med hur det blev när den kommunaliserades. Min gissning är att den blev till det sämre… Men så tycker jag inte heller att stora politiska system är skrämmande och räds inte hot som att EU skulle leda till överstatlighet eller ett nytt Europas förenta stater. Tvärtom. Om det innebär att det finns en ansvarig som jag kan ställa mot väggen så skulle jag välkomna det.

Gratis tågbiljett från Stockholm till Göteborg!

Vill du ha en tågbiljett gratis mellan Stockholm och Göteborg? Avgång 18:10 på Söndag 22 juli, ankomst Göteborg 21.17. Vagn 5, platsnr 49. Hämta ut biljetten på VCG9720W20002. Besök en av SJ:s uthämtningsautomater. Först till kvarn gäller. Jag kan inte påverka utgången, ett krav är att du är under 26 år eller student annars tillkommer säkert någon avgift till SJ.
Lycka till!

Metro censurerar bloggare!

Man kan ju fråga sig hur de tänker där på Metro. Först stänga ned en sida som vill samla in pengar till röda korset och sedan ytterligare en sida som samlar in pengar för ett demokratiskt Kina inför kommande OS.
Någon på Metro verkar ha fått en skruv lös, kanske något att blogga om? Jag är glad över att jag inte gick över från Blogspot till Metros blogg.

”Du måste skaffa Facebook”

– Du måste skaffa Facebook!
Det är inte första gången som jag får uppmaningen om att gå med på denna site som just nu gör sitt segertåg över världen. Jag får ytterligare ett inbjudningsmail från en väns vän som jag inte träffat på mycket länge, men som jag tycker väldigt mycket om och jag kapitulerar.
Efter att jag registrerat mig så drabbas jag av technostress. När senast uppdaterade jag min Myspace-sida, sidan med ett gränssnitt från helvetet men som man måste ha för att de är så frikostiga med medieutrymmet. Räcker det inte med den tid som jag lägger på mitt konto på QX Qruiser? Eller den tid som jag lägger ner på att försöka skriva inlägg här på Blogspot. Samtidigt så försöker jag följa med i samhällsdebatten genom att läsa DN, SvD, Aftonbladet och GP. För att jag alltid ska bli nådd så har jag MSN påslaget dygnet runt, om det inte skulle räcka så har jag två mobiltelefoner och inte mindre än sju e-postadresser, men vill man få tag på mig så mailar man inte. Vem använder mail idag? Det skulle ju vara direkt oartigt att skicka e-post till någon, nästan som att man inte vill ha någon direktkontakt med personen.
Men e-post är ett jättebra arbetsverktyg, jag vet inte hur vi i SACO eller Attention skulle klara oss utan e-post. Sedan så finns det ett par forum som jag alltid bevakar och som tar sin tid att skriva inlägg på och debattera.
Sedan finns det säkert ett dussin forum, communities, e-postadresser och kommunikationsverktyg som jag övergett. Jag minns inte ens mitt ICQ-nummer längre och mailadressen till mitt MSN är förmodligen inaktiverad på grund av att jag inte kollat av den för länge sedan.
Så nu är jag medlem i ett till forum, jag vet inte hur mycket jag kommer sitta och redigera mitt facebook-konto, men jag är där nu och jag fanns tydligen med där tidigare på inte mindre än tre bilder som blivit upplagda av andra användare. Men nu är jag där, sök på Henrik Ragnevi och så hittar ni mig. Eller lämna kommentarer här, skicka e-post, ring mig, både talsamtal och videosamtal fungerar, sms:a eller mms:a, hör av er på något av de communities jag är med på, skicka ett mess på MSN eller grip tag i mig inne i något debattforum. Jag lovar att svara så fort jag hinner…

Skolidrotten bröt ned denna vackra kropp…

Vad skulle jag varit utan idrotten i skolan. Jag hade förmodligen aldrig börjat röka om det inte var för den, vad skulle man annars göra när man gömde sig bakom gymnastikhuset för att slippa delta i den förnedring som gymnastiken innebar. Tydligen går nu också forskaren Michael Sjöström ut och bemöter den verklighetsfrämmande debattartikel som publicerades häromdagen.
En av mina största nojjor under skolgymnastiken var att jag skulle råka få ofrivilligt stånd i duschen, det ryktades om att det hade hänt en annan kille i en parallellklass. Vi vet inte riktigt vem, för han försvann sedan från orten och syntes inte till mer…
Hur man nu kan bli det minsta upphetsad i ett duschrum med enbart kallt vatten där mögel är ett mer frekvent inslag än schampo går idag över mitt förstånd.
Dessutom var jag ganska usel på alla "riktiga" sporter, har man ADHD och befinner sig i puberteten har man inte riktigt koll på kroppen, var man dessutom ganska otränad och hade lite koll på sina muskler var den träningsvärk och kramp som uppstod allt annat än behaglig. Idag vet jag att man kan stretcha, men det var ingen som då berättade hur man skulle göra.
Jag kan dock tacka min bror som ofta tvingade mig att spela handboll och innebandy mot honom hemma att jag tog mig levande genom de lektioner där dessa sporter utövades, men statusen för dessa idrotter är ungefär lika hög som för bordtennis. Och betyg sattes främst på friidrottsreslutat och fotboll, idrottsutövningar där mina resultat lämnade mycket att önska.
I högstadiet när vi orienterade övervägde skolan att göra en polisanmälan på mig som försvunnen.
En annan sak som jag såg som förnedrande var tanken på att råka ut för en olycka när jag var på väg hem och att man skulle hitta mina använda gymnastikkläder i min väska. Alltså såg jag till att glömma mina kläder väldigt ofta.
Och istället hängde jag med de andra "coola" grabbarna och tjejerna som inte var med på idrotten, vilket skedde på nåder, och de lärde mig bland annat att röka.
Det är förmodligen de som behöver idrotten mest som deltar på den minst. Detta tar inte några av artiklarna upp. Om man inte gör om skolidrotten helt från grunden spelar det ingen roll hur många timmar man lägger in på schemat. De som skulle behövt vara med på idrotten kommer fortfarande bara lära sig röka bakom gymnastikhallen.

Privata arbetsförmedlare får chans att pröva ny modell

I Dagens Nyheter kan man läsa att i veckan drog AMS i gång en halvårslång försöksverksamhet med privat förmedling i Skåne, Västernorrland och Östergötland. Australien är förebilden som får stå som mall, där har privata förmedlingar och ideella organisationer helt ersatt de statliga.
Enligt artikeln i DN tar Ams ut 1000 långtidsarbetslösa — ungdomar, utrikes födda och funktionshindrade och erbjuder dem att välja mellan privat eller vanlig statlig förmedling.
För min egen del hoppas jag att det finns ett par med neuropsykiatriska funktionshinder som ADHD och Asperger med i undersökningen.
Ersättningen som utgår ifall de lyckats förmedla ett arbete hamnar mellan 25.000 - 40.000:- per förmedlat arbete. En person som bedöms som svårare ger mer i intäkt och dessutom får förmedlingen mer om personen stannar kvar på arbetsplatsen en viss tid.
Ams lägger ner runt 35 miljarder kronor på insatser för arbetsförmedling. Till denna jättemarknad lockas inte bara privata företag utan även fackförbund. I början av juni startade den första fackliga arbetsförmedlingen som finns i Göteborg och heter Sveriges akademikerförmedling, startad av flera förbund inom SACO.

Tillbaka till samtiden - Kent släpper ny skiva

Idag presenterade Kent via ett pressmeddelande att de släpper en ny skiva, skriver bland annat SvD och Aftonbladet. De ger sig också ut på en turné i samband med skivsläppet och besöker bland annat Annexet i Stockholm den 16-17 november, Lisebergshallen i Göteborg den 23 november och på Olympen i Lund den 6 december men fler datum och orter är på gång.
Pressmeddelandet i sin helhet lyder:

"Inspelningen av det sjunde albumet påbörjades i november 2006 i Allaire studios, Shokan, New York. I början av 2007 återupptogs arbetet i Psykbunkern/Park studio. I juni återvände vi till Allaire och mixade albumet. Producerade gjorde Jon "Joshua" Schumann tillsammans med oss. Titeln är "Tillbaka till samtiden". Det är naturligtvis det bästa vi gjort. Vi ses på turnén.

Tack & förlåt" - Kent juli 2007."

Varför så lågt stöd för regeringen?

Jag förstår faktiskt inte riktigt varför den nuvarande regeringen har så lågt stöd nu efter valet. Okej, det kanske verkar konstigt att jag säger det, jag gör inget annat än att klaga över alla idiotiska förslag som regeringen genomför och ännu mer över vad de inte gör.
Men jag röstade inte på dem och är därför inte ansvarig för den politik som förs.
Den politik som de genomför var ju saker som de hade sagt att de skulle genomföra innan valet. De gick till val på att de skulle sälja ut statliga företag, försämra A-kassan, höja avgifterna, dra ned antalet högskoleplatser, sälja ut allmännyttan, höja hyrorna i det lilla bestånd av hyreslägenheter som blir kvar, öka klyftorna mellan fattiga och välbeställda, avskaffa nuvarande arbetsmarknadsåtgärder, sänka ersättningen för dem som är förtidspensionerade, slopa subventioner för att bygga billiga hyresrätter och studentlägenheter, införandet av nystartsjobb, införande av skatteavdrag för hushållsnära tjänster…
Allt fanns i deras valprogram innan valet. Hur kan man som väljare klaga över att de genomför saker som de själva var för när de röstade? Inom politiken finns inga ångerveckor, är man missnöjd med den politik som förs nu och själv röstade på alliansen, så är det för att man förmodligen inte var tillräckligt insatt när man gick till vallokalen.

Jag tror nog att mycket av kritiken också handlar om att nu är alliansen inte i opposition och helt plötsligt så ställs krav på dem att de måste vara ansvariga för de beslut som de fattar. Och när man är ytterst ansvarig så får man vara beredd på att dömas hårdare och mer negativa omdömen. Det tror jag kan förklara de låga oppositionssiffrorna.

Lobbyisterna anfaller…

Jag besökte Gotlands första Queerklubb förra veckan mitt under Almedalsveckan, klubben hade samlat stans 20-tal bi eller homosexuella som trängdes med en uppsjö av unga människor med politiskt korrekthetskomplex från samtliga ungdomspartier och organisationer. Okej, en del av dessa tillhör säkert HBT-skaran, men långt från alla. (Vilket i och för sig inte gjorde något, stället hade nog varit ganska tomt annars.)
Och vad jag kunde förstå av snacket på stan så laddar de flesta av dessa inför pride. Så problemet är löst för dem som drabbas av lätt moralpanik så här års, man kommer inte se några lättklädda bögar i prideparaden som sprider fördomar om homosexuella som sexuella varelser, för de kommer att försvinna bland tusentals lobbyister. Och dessa har alltid kläderna på, för var ska man annars trycka budskapet när politik har förvandlats till en slogan på bröstet på en t-shirt.

In the long run, we're all dead…

Vad är det för låtsaslöner som Anders Borg pratade om i sitt tal under Almedalen, som förövrigt bara var en kort resumé över det seminarium som han var med och anordnade tidigare under dagen. Där presenterade tre forskare sin syn på ungdomsarbetslöshet, arbetsmarknaden för äldre och situationen för invandrare.
Forskningen gick i stort sett ut på att visa att Moderaternas politik är korrekt och bara man söker fler jobb så löser sig all form och någon reell diskriminering på arbetsmarknaden för invandrare gick det inte att tala om, 75 procent av företagen menade de på diskriminerar inte invandrare.
Maria Larsson som deltog i debatten efter de tre forskarnas redovisningar ska i alla fall ha heder för att hon vågade ta upp funktionshindrades situation på arbetsmarknaden, men denna grupp var annars helt bortglömd under Moderaternas dag i Almedalen och jag fick också möjlighet att tala med henne efteråt där jag delgav mina synpunkter på hennes svar som bara berört daglig verksamhet för personer med ADHD och Asperger.
Men åter till inledningen, vad är det för låtsaslöner och subventioner som Borg vill se försvinna? Är det lönebidrag för funktionshindrade som han vill minska, varför inte tala klarspråk om det i så fall? Om han nu vänder sig så starkt mot subventioner, vad kallar han då det stöd som ges till hushållsnära tjänster eller nystartsjobb?
Andra frågor som hans tal väcker är varför vi i Sverige ska arbeta mer, Sverige har redan bland Europas längsta arbetstider och många klarar inte eller orkar ej att arbeta längre tider. Statistik är dock kanske inte Borgs främsta sida, han tror fortfarande att 1.5 miljoner människor står utanför arbetsmarknaden. Är det inte då ganska pinsamt att skryta om att nystartsjobb gett 10 000 personer jobb, borde det inte ses som en fet flopp i så fall? Förövrigt är det bara tre personer med funktionshinder som fått arbete med nystartsjobb.
Det låter naturligtvis bra att påstå att alla som vill och alla som kan ska bidra till sin egen försörjning, men vad ska staten göra med dem som inte får lov att vara med och leka på arbetsmarknaden?
Väldigt många neuropsykiatriskt funktionshindrade, och även andra grupper med funktionshinder, hade en ganska hygglig situation förr innan kraven ökade kraftigt på arbetsmarknaden. Det är här problemet finns Borg, vill du få ut fler i arbete så måste du förändra arbetsmarknaden.
Trots att det påstås att vi lever i ett mer individualiserat samhälle idag så är den kollektiva normen för hur man ska vara mycket smalare idag och sociala avvikelser accepteras i mindre grad. Du får vara precis hur du vill, bara du är som oss andra. Detta gör att många människor som kan uppfattas som lite udda slås ut och det drabbar i högsta grad neuropsykiatriskt funktionshindrade. Moderaternas politik har lett till att utanförskapet bland dessa har cementerats. Många människor sitter idag bara hemma och har inget att göra och det är varken bra för individen eller samhället.
Dessutom Borg verkar du inte ha läst skollagen. Grundskolans främsta uppgift är att eleverna ska lämna den med en insikt om alla människors lika värde, det står inte ett ord om att du ska kunna räkna, läsa eller skriva. Men denna insikt har grundskolan misslyckats att förse eleverna med och mobbning är ett stort problem. Jag tror att många elever skulle kunna prestera mycket bättre om du och skolministern gjorde något mot mobbning istället för att införa nationella standardprov och betyg från tidiga åldrar.
När du talar om frihet, vems frihet är det du talar om då? Din egen, eller dina välavlönade kollegors? Inte är det den funktionshindrade som lever på grundpension, socialbidrag eller låg A-kasseersättning med små för att inte tala om obefintliga möjligheter att ta sig in på den hårda arbetsmarknaden. Bestämmer inte försäkringskassan, AMS eller Socialkontoret vad denne får och inte får lov att göra?
Anders Borg vill pröva varje åtgärd för att få ut fler människor i arbete, så varför görs inget för att hjälpa funktionshindrade att kunna komma ut på arbetsmarknaden? 2003 var 49 procent av dem med psykiska funktionshinder utan arbete, 2005 hade siffran stigit till 51 procent. I år är den rekordhög och på hela 70 procent. Snart finns det inga med våra diagnoser kvar på arbetsplatserna runt omkring i landet och då kommer diskrimineringen att öka något enormt då den enda kunskap som människor kommer att få är från "dokumentärer" från TV3 och Kanal 5.
Men varför hyckla om att ni i regeringen vill se fler i arbete, Anders Borg? Det är ju ganska uppenbart att så inte är fallet, ni vill bara inte vara med och betala för vårat uppehälle. Diskriminering ska tydligen vara gratis tycker du, men du tror kanske inte ens att den finns?

Som att sitta i fängelse

Ibland blir man trött, efter att ha besökt inte mindre än tre olika seminarium om diskriminering, jämlikhet och mångfald utan att aktivitetesersättningnågon av dem berört funktionshindrades möjligheter och rättigheter mer än svepande.
Alla sitter och dunkar varandra i ryggen för de är så insiktsfulla och duktiga på jämställdhetsarbete och jämlikhetsarbete och hur utvecklingen går framåt.
Jag vet inte hur man kan ha missat situationen för neuropsykiatriskt funktionshindrade, och kan sitta och påstå att diskrimineringen har minskat när den för denna grupp har ökat.
För tre år sedan var arbetslösheten 49 procent, för två år sedan var den 51 procent och den senaste undersökningen gjord av attention visar att hela 70 procent inte har något arbete att gå till på morgonen.
Så snart har man lyckats med att få bort oss helt från arbetsmarknaden. Genom de sänkta ersättningsnivåerna för aktivitetsersättning och sjukersättning med 6,25 procent har regeringen också lyckats med att cementera utanförskapet för dem med NPF då många bara sitter hemma för att de helt enkelt inte har råd att följa med ut och göra det som deras vänner kan göra. Det egna hemmet blir ett fängelse och att vara funktionshindrad blir ett straff där du saknar mycket små möjligheter att utforma ditt eget liv. Räckte inte nio års tortyr i form av mobbning i grundskolan utan att straffet ska fortsätta även ut i vuxenlivet. Vad är det som vi straffas för?

Reflektioner king FSA:s rapport

Efter att ha läst rapporten A-människor och B-laget så vill jag delge lite mer av mina reflektioner kring den. I undersökningen som FSA har gjort har 172 arbetssökanden svarat, 87 män och 85 kvinnor, 20 stycken verksamhetschefer med ansvar för rekrytering inom kommunal och privat sektor har också deltagit.
Bland de arbetssökande så är det 28 personer som uppger att de är sjuka eller har något funktionshinder, vad specificeras inte. Men rent statistiskt så borde en person med neuropsykiatriska funktionshinder finnas med i undersökningen. Av dessa deltagare är det 32 personer som aldrig tror att de ska få ett arbete.
Bland verksamhetschferna anger 17 av 20 att det idag är ett hårdare klimat på arbetsmarknaden, rapporten ger dock inte något svar på varför det är så. Men ändå anser elva att man kan arbeta hos dem även om man bara klarar av att prestera 80 - 90 procent, sex har svarat att det inte är möjligt och tre lämnade inget svar på frågan.
I en tid då det hörs allt högre röster om att människor ska ut på arbetsmarknaden oavsett vad är denna undersökning intressant, för den visar att en stor andel av företagen är inte intresserade av att anställa människor som är det minsta avvikande från normen. Ändå så ska denna grupp straffas och de redan låga ersättningsnivåerna i socialförsäkringssystemet ska bli ännu lägre.
Ingen vill anställa dem, men ingen vill vara med och betala för deras uppehälle via skattesedeln. Ansvaret är hela tiden någon annans.
Och vi lever i ett samhälle där vi påstår att alla människor är lika mycket värda…
Hyckleri kallas sådant.

Förövrigt så anordnar FSA en konferens den 20-21 november på temat Vem får vara med. Jag ska försöka att gå på den. http://extra.ivf.se/utbildning/fsa_konf_nalen_071120.htm

Arbetsgivaren vill ha A-människor

I en debattartikel i Göteborgs-Posten skriver Eva Skog Stocks och Peter Germer från FSA, Företagens samhällsansvar om att det är svårt för människor som är lite blyga eller som har svårt med sociala koder ratas av 35 procent av arbetsgivarna. Kraven i arbetslivet har hårdnat betydligt, menar de och hänvisar till rapporten A-människan och B-laget.
Som Neuropsykiatriskt funktionshindrad är det lätt att känna igen sig i vad de beskriver, även om deras artikel handlar om personer utan denna problematik. I undersökningen som FSA gjort framkommer det att bland de arbetslösa anser 36 procent att de har en känsla av att de inte duger på arbetsmarknaden. Dubbelt så många tror att andra människor upplever att de inte duger, trots att det inte är något särskilt "fel" på dem.
Läsningen är skrämmande; så många som 75 procent av arbetsgivarna svarar att de vid anställningssituationer möter personer som de anser inte duger på deras arbetsplats. De faktorer som arbetsgivarna då uppger är exempelvis: "känslan", "hur personerna för sig", "hur de ser ut", "att det inte stämmer socialt", "själva uppenbarelsen", "personliga egenskaper" och att "toleransen är mindre i dag".
Här är ju förklaringen till varför arbetslösheten är 70 procent enligt Attentions undersökning bland dem med ADHD.
Nästan lika många av de intervjuade cheferna medger att man inte kan jobba hos dem om man inte förmår prestera mer än cirka 90 procent av normal arbetstakt och 35 procent anger att man inte alls kan få jobb hos dem om man inte är "perfekt", till exempel lite blyg, lite ängslig, lite "udda" eller har svårt med de sociala koderna.
Med bakgrund av detta så kan jag inte tänka mig att siffrorna för personer med Asperger ser så annorlunda ut.
Men vem bär ansvaret, enligt debattartikeln är det oss allihop och artikeln uppmanar till att vi måste diskutera attityder och värderingar, se över regler, lagar och rekryteringsrutiner och fråga oss själva hur vi är i vår profession eller som privatperson, beredd att bidra till att detta allvarliga problem får en lösning? Artikeln slutar med en uppmaning om att vända den rådande trenden.

Jag har själv på min blogg presenterat flera förslag över hur man kan införa sex timmars arbetsdag, samt skrivit en del om arbetsmarknadsfrågor för funktionshindrade. Här kan man också läsa hela rapporten: A-människan och B-laget.

Den riktiga Dundermusen

I alla böcker om framgångsrik affärsverksamhet så står det att man ska renodla och satsa på sin kärnverksamhet och göra det som man är bäst på. För ett par år sedan så försökte man i domstol i USA tvinga Microsoft att dela på sin verksamhet, en del av bolaget skulle utveckla Windows och den andra delen skulle utveckla program. Eftersom Microsoft fortfarande utvecklar Word så tror jag inte att Microsoft förlorade.
Men kravet var helt fel ställd, man missade att vad Microsoft faktiskt gör bäst är datormöss (eller heter det datormusar) och enligt all företagslitteratur som säger att man ska satsa på det som man är bäst på så borde Microsoft sluta att tillverka sina operativsystem till sina möss.
Apple däremot borde sluta att tillverka möss för längesedan. Först hade de bara en musknapp i hundra år. Vem på Apple som tyckte att det var en smart idé att högerklicka genom att hålla ned Ctrl och klicka med musen vet jag inte. Att man dessutom ligger bakom den mest idiotiska datormusen i datorns historia, puck-musen som följde med de första imacarna är en historia i sig. Vem tyckte det var en bra idé med en rund mus? Även de mest hardcore-mac användarna hade svårt att försvara styggelsen, som Carola hade kallat den.

Så hur som helst, idag var jag på posten och plockade upp min splitternya Intellimouse Explorer 4.0. Den har scrollhjul som kan scrolla i höjdled och i sidled, samt fem programerbara knappar. Perfekt om man arbetar i InDesign eller i QuarkXPress då man kan programmera dessa till att utföra vissa kortkommandon, vilket verkligen effektiviserar arbetet. Den senaste versionen av IntelliPoint 6.2 var också ett smärre lyft, nu kan man programmera in Alt-knappen vilket man inte kunde tidigare, eller det gick men det funkade inte.

Så, jag vill ha ett operativsystem från Apple och en mus från Microsoft. Dags att ni renodlar er verksamhet och börjar sammarbeta istället.

Verklig fascism!

Jag försökte tanka hem David Lynch senaste film Inland Empire, och hittade en rip på en italiensk utgåva. Det tog flera dagar att tanka hem den, och det var mycket förväntansfullt som jag tog ut den ur DVD-brännaren och stoppade in den i DVD-spelaren. Besvikelsen var total! Filmen visade sig vara dubbad till Italienska och saknade engelskt ljudspår. Förlåt, men är detta ens tillåtet? Jag trodde Italien slutade vara fascistiskt på 40-talet, men tydligen lever ondskan kvar.
Trots att det inte gick att se på filmen med ljudet på, filmen var fruktansvärt illa dubbad och förde tankarna till de påska barnfilmer som Sveriges Television plågade oss med som barn. Trots detta så var ju filmen ett visuellt mästerverk, dock fullständigt obegriplig, ja jag vet att den ska vara det men avsaknaden av ett begripligt språk gjorde inte saken bättre. För att inte helt förstöra upplevelsen så stängde jag av. Det är tyvärr tveksamt om jag kommer få se den här filmen inom den närmaste tiden, Triangelfilm gick i konkurs tidigare i vår och det var dem som köpt in rättigheterna. Så det kanske blir till att ladda hem Rosetta Stones övning i italienska, eller skriva in sig på en kurs på ABF så jag kan se denna film.
Vilka onda människor behandlar film på det här sättet?

Nu hänvisar Mölndal till andra som gör neuropsykiatriska utredningar.

I min kritik mot de långa väntetiderna för att få genomgå en neuropsykiatrisk utredning i GP skrev jag bland annat att jag tyckte att det var dåligt att Psykvården i Mölndal inte hänvisade personer vidare till andra mottagningar. Nu har de lagt upp en lista med telefoner till andra som gör utredningar inom regionen. Bland annat återfinns Falköping som har bland de kortaste köerna i Sverige.
http://sahlgrenska.se/vgrtemplates/Page____56775.aspx

Sytt kuddar med dödskallar på

Jag har sytt kuddar med dödskallar på för att ha på futonen i rummet. Eller rättare sagt jag fick hjälp med att sy dem eftersom jag knappt har hanterat en symaskin på över tio år. Men jag blev mycket nöjd. Kuddarna köpte jag på IKEA och tyget hittade jag i en affär på Orust i Göksäter, kallad Arvid Eriksson. De sålde också sjukt billiga underkläder och strumpor som jag förmodligen inhandlat för hela året, dessutom var de ganska snyggt mönstrade och i bra färger. Inte mindre än sex par kalsonger och tolv par strumpor för mindre än 400:-. Det borde till och med klå Ullared.
Det står på insidan av dödskalletyget att det kommer från A.G. Pehrson och det består till 50 procent av vardera bomull och linne, om nu någon skulle vara intresserad av att leta upp ett liknande.