SVT:s dokumentär Fördärvet visades ikväll, det är en dokumentär som, igen, belyser konflikten mellan Gillberg och Kärfve samt Elinder, men där enbart de två sistnämnda får komma till tals.
I dokumentären framkommer inget nytt som inte hörts tidigare och den känns fem år gammalt.
De enda nya inslagen är en mamma med en son där skolan misstänkte ADHD och jag undrar varför det fick så stort utrymme. Det gick ju till på ett helt korrekt sätt, skolan uppmärksammade att det fanns problem och han fick göra en utredning som visade att han INTE hade ADHD.
Det skulle man ju kunna visa upp som exempel på att det inte sker någon överdiagnostisering och att utredning inte per default leder till en diagnos.
Men inte, då känner sig den "stackars" kvinnan kränkt över att lärare har misstänkt att hennes son har haft en diagnos.
Om man tycker det är kränkande att tillskrivas ett funktionshinder så speglar det den egna uppfattningen och synen som man har om funktionshinder, men trots sin människosyn möts hon inte av en enda kritisk fråga.
Och om nu hennes son nu inte hade några problem, varför sattes detta batteri av stödinsatser in för att hjälpa honom?
För att samhället har enorma resurser som de frikostigt sölar med på personer som inte behöver stöd och hjälp?
Knappast…
Förutom detta förekom också en vag antydan om att allt material kanske inte har förstörts då SVT:s personal tydligen försökt att göra om förstörelsen av dokumenten, de har till och med varit så utförliga att de intervjuat en "expert" på dokumentförstörare om hur pappersförstöring går till. Eller expert är kanske att ta i, det stod att han var säljare av dokumentförstörare. Kanske säljer han också kopiatorer och skrivare?
Det enda upplyftande med programmet var att höra att Kärfve säger att hon inte får några nya forskningsanslag. Skönt, då finns det åtminstone lite rättvisa i den här världen…
Anpassad sökning
2008-04-14
Inget nytt under solen
Upplagd av
Henrik D. Ragnevi
kl.
20:22
3
kommentarer
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)