Riktigt osmakligt

Regeringen har hittills bara blundat mot den kritik som de fått på de ändrade sjukskrivningsreglerna, eller raljerat över deras egna berättelser och idiotförklarat de största kritikerna som försökte förklara för dem förstå hur fel det kunde gå. Det gick fel, riktigt fel, det blev värre än vad de flesta kunde tänka sig för många.
Alexandra berättade modigt sin historia i Aftonbladet om den hopplöshet hon känner under rubriken: "Vill du ha mitt utförsäkrade liv?".
Idag får hon svar från Moderaterna Helena Rivière och Gunnar Axén som trycker till henne, inte bara en gång utan åtskilliga gånger i sin motartikel i en mycket nedsättande och raljerande ton. Det är smaklöst.
Det är Goliat mot David, men David ligger redan redan ner och kan inte resa sig, men det bryr sig inte jätten Helena och jätten Gunnar om, de höjer bägge sina klubbor och slår till.
David hade inte en chans…

Men detta är ingen saga, i verkligheten får man en ny chans, men inte den chans som Husmark Pehrsson "lovar", utan i Sverige är det valår och i september kan "David" vara med och rösta bort "jättarna".

Och trots allt nedsättande och förlöjligande snömos svarade inte Helena Rivière och Gunnar Axén på Alexandras fråga, vill de byta situation med henne?

Och dagens fynd

Jag var i Majorna tillsammans med Tim som just nu arbetar med mig på Attention, vi var på jakt efter en ny förstärkare till kontoret. Vi gick förbi Stadsmissionens second hand-butik och jag hittade denna helt fabriksnya skjorta från Brothers eget märke Relay för 200:- och en vintage-slips från Burberry i siden för en femtiolapp. På den nedre delen av slipsen är deras emblem med riddaren broderat (så nej, det är inte en fläck) och på baksidan är emblemet broderat. Det står Burberrys så den är från tiden innan de fimpade S:et i namnet.

Den lägsta kasten

Det är skillnad mellan studenter och studenter, det upplevde jag inte minst själv då jag gick från att studera Filmvetenskap till att börja på Chalmers. Från att ha betraktas som en kuf som i det närmaste parasiterade på samhället ute på Filmhuset i Gärdet där jag studerade gick jag till att ses som en blivande betydelsefull medborgare bara genom att nämna att jag studerade på det kända lärosätet här i Göteborg.
Att det jag studerade var minst lika abstrakt, obegripligt och osamhällsnyttigt var för de flesta helt ovidkommande, men Chalmers lät i alla fall bra. Vi hade också kanske Sverigest vackraste kårhus med en egen bar och restaurang, ett vilorum som kallades för kyrkan och som var som hämtat ur Harry Potter och en pool med bastu. Att ingen använde den där poolen hade mindre betydelse, den imponerade på besökare.

Jag trodde att humanister befann sig längst ned på skalan, men jag hade fel. Absolut längst ned befinner sig komvux-studenter. De är inte ens studenter utan elever och i en lågkonjunktur kan de behandlas bara snäppet bättre än en papperslös illegal invandrare. Denna upptäckt gjorde jag sedan jag ansökte om att börja en kurs i grundläggande tyska på kvällstid, för ungefär en månad sedan fick jag beskedet om att jag var antagen och att jag idag skulle på första lektionen idag, eller det var lite otydligt, det stod nämligen drop-in mellan 18:00-20:00 under rubriken "Första lektionen".

I Göteborg har Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet privatiserat Komvux så det ligger ute på olika privata kursanordnare. Jag hade valt Folkuniversitetet. Om jag gjorde det för att det inte fanns några andra alternativ eller om jag levde i en vanföreställning att jag skulle få plugga i deras fina lokaler på Allégatan minns jag inte.
Nu befann jag mig i ett industriområde bortanför Lindholmen. Det fanns inget i detta på kvällen öde område som skvallrade om att det fanns en utbildningslokal här, utan det var med hjälp av GPS som jag fick fram var exakt Polstjärnegatan 4 låg. Väl där så får jag i bästa Sovjetunionen-stil stå och köa i 20 minuter i en trappuppgång för att komma in till vad som är en registrering.
Jag uppger mitt personnummer och får ett par papper om folkuniversitetet, ett för mig i det närmaste obegripligt schema och en lista med kurslitteratur. Jag får också en möjlighet att träffa läraren, som ger mig information om den kursportal som Folkuniversitetet använder sig av. Men denna information hade de mycket väl kunnat skicka via post.
Jag frågar om hur många det är som har anmält sig till kursen och jag får en mindre chock när jag hört att det är 36 elever totalt, det märks att det är en lågkonjunktur i landet för jag kan knappast tänka mig att intresset för Tyskland, dess språk eller tysk kultur har ökat lavinartat sedan jag studerade tyska sist.

Så varför ger jag mig in i det här igen? Jag vet inte, jag inbillade mig att det kunde vara bra för mig att plocka upp ett gammalt intresse som dessutom inte hade något med mitt arbete att göra, dära jag får träffa nytt folk och studera på komvux kostar inte något.
Väl hemma beställer jag kursboken och CD-skivan för strax över 400:- på Adlibris och börjar fundera på om det här inte är ett misstag, vill jag verkligen åka till ett industriområde varje måndagskväll. Jag har heller aldrig passat bra in i den lägsta kasten...

Överför dina bluray-filmer till VHS

Är du trött på att dina vänner inte kan se på dina dyrt inköpta Bluray-filmer. Överför dem till ett idag nästan lika ovanligt format - VHS.

Med VHS slipper du strömkrävande BD-spelare* och du får alla alla nackdelarna med Bluray men inga av fördelarna:

• Ett format som få använder, precis som med Bluray.
• Du får lågupplöst bild.
• Du får ingen anamorfisk widescreen.
• Stereoljud utan störande surround i bakgrunden.
• Du kan spola tillbaks filmen.
• Du kan "tracka" bandet för bättre bild.
• Analogt bild och ljud.

Byt från bluray till VHS redan idag.

* Om en VHS-spelare drar mindre i ström är oklart.