Noll koll, som vanligt…

Jag var inne i gamla CD specialisten som idag heter Rock house och som inte längre säljer CD-skivor utan t-tröjor, eftersom ingen köper skivor är det förmodligen mer lönsamt att sälja tröjor istället.
De säljer väldigt få officiella tröjor, men de har en del kul, jag hittade en tröja med omslaget till The Smiths Meet is murder som jag köpte.

Jag köpte också pocketboken Broder Daniel - When we were winning av Martin Norberg och Klas Ekman (förlaget har också haft den goda smaken att sätta brödtexten i en linjär), eftersom jag länge varit ett stort fan av dem och klassar dem som Sveriges näst bästa band och deras tredje skiva Forever kan mycket väl räddat mitt liv i alltför svåra stunder.
Killen bakom disken säger att den är bra men tillägger:
- Kolla inte på nakenbilderna i början av boken, de är alltför pinsamma…
Tydligen var han bandets gamle gitarrist.

Men jag är verkligen kass på att känna igen människor, min ansiktsigenkänningsförmåga är fullkomligt usel, det är inte ett kriterium men det är vanligt vid Asperger. Det underlättar inte heller när du som jag har ett arbete där du möter väldigt mycket människor.
I bästa fall kan du alltid skratta åt det.

Men det ska bli spännande läsning under julledigheten…

Jag vet att det är över…

Jag vet att det är över,
fast det finns inget att komma över.
Men för mig var det på riktigt
och när du tilltalade mig, sa du:
"Om du är så rolig
varför är du själv ikväll?"
"Om du är är så smart
varför är du själv ikväll?"
"Om du är så underhållande
varför är du själv ikväll?"
"Om du ser så bra ut
varför sover du själv ikväll?"
Jag vet...
För ikväll är som alla andra kvällar
och det är därför du är själv ikväll.
Trots din charm och framgångar,
är de under tiden i varandras armar...
Det är så enkelt att hånskratta.
Det är så enkelt att hata.
Det kräver mod att vara vänlig och snäll.
…
Kärlek är naturligt och äkta,
men inte för dig, min älskade.
Inte ikväll, min älskade.
Kärlek är naturligt och äkta,
men inte för såna som du och jag, min älskade.

Nej, jag är inte deprimerad, jag är uttråkad och översätter Smiths-låtar och vill ha deras box i julklapp...

Ny jacka

Besökte Ralph Laurens flaggskeppsbutik under min vistelse i Chicago. Butiken som är modemärkets största är på tre våningar och innehåller betydligt mer än vad du kan hitta i butikerna i Sverige, betydligt snyggare saker också…
De hade väldigt snygga kavajer, rockar, slipsar och skotskrutiga skjortor men jag var på jakt efter en ny jacka efter en stunds letande så lyfte en ur personalen fram denna och det kändes som om det var precis vad jag letat efter. Prislappen var lite väl hög men det kändes som om jag skulle ha ångrat mig rejält om jag inte köpte den. Stoppningen består av 90 procent dun, 10 procent fjädrar och kragen är gjord av fårull.
Nej, jag vet inte om det räknas som riktig päls eller om de bara har klippt fåret, men jag äter lamm så vad gör det för skillnad?

Porsche Design släpper en Blackberry-mobil tillsammans med RIM

RIM:s Blackberry har fört en tynande tillvaro i Sverige och jag tror knappast att senaste modellen P'9981 kommer att förändra detta. Designad av F.A. Porsche, barnbarn till det legendariska bilmärkets grundare och erkänd industridesigner och tillverkad i stål och läder ger mobilen av bilderna att döma ett exklusivt intryck, men med en pislapp på 2000 dollar uteblir nog den kommersiella succén. Ja ytterligare ett problem är att mobilen är tillverkad i begränsad upplaga och bara kommer säljas i Porsche Designs butiker…

Jag är ett stort fan av pekskärm men om någon kom och gav den här mobilen till mig skulle jag inte säga nej, den kommer att väcka betydligt större uppmärksamhet än en Iphone 4S ute på stan.

Det blev en Boxee

Jag har bråkat med DNLA till min Samsung-TV under ett års tid. Det har ju som sagt fungerat sådär, i synnerhet när det kommer nya ljudformat och filformat som de inte stödjer och stödet för undertexter lämnar en del att önska, bokstaven Å klarar den inte alls utan visas alltid som ett stort I.

Detta kan ni förövrigt ta som ett tips, lägg inte ner några pengar på att skaffa en TV med internet eller att köpa till Samsungs svindyra Wifi USB-sticka för att få internet till TV:n, som jag gjorde.
Skit i att skaffa en TV med inbyggd digital TV-box, ni kommer ändå sitta med kabelbolagets egna digitalbox, eftersom den kommer ge både bättre bild och fler funktioner än vad TV:n ger. Bry er heller inte om att skaffa stöd för DNLA, eftersom det är ett väldigt uselt protokoll, Samsung klarar exempelvis inte av att spola i filer som spelas upp via DNLA.

Skaffa istället en Boxee box till din TV. Den kostar visserligen 1890:- på Mediamarkt där jag köpte min, men om jag hade köpt en TV utan alla dessa onödiga funktioner så hade mellanskillnaden blivit lägre. Nu har jag istället betalat för en massa mediokra funktioner som jag inte använder.
Boxee är däremot en mediaspelare som stödjer allt. Eftersom den uppdateras ofta så kommer den alltid klara av nya format. Det finns dessutom en uppsjö med inställningar så du alltid kan få bästa bild på det du vill se.
Det var lite trixigt för mig att få igång den innan jag fattade att jag skulle slå på fildelning i operativsystemet. Jag trodde att jag skulle tanka hem XBMC eller Boxee:s egen mjukvara och sköta utdelningen från den.

Så valet mellan Apple TV 2 och Boxee box är nu klart och Apple drog det kortaste strået. Mycket på grund av att det skulle krävas en del jailbreakande för att få allt att fungera som jag vill och inte som Apple vill.
En till sak som gjorde att valet föll på Boxee var att det nu finns inbyggt stöd för Spotify, riktigt trevligt.

Occupy på Guldheden

Lackade ur lite på alla som postade bilder i uppropet på Facebook som kallades för 99 procent. Visst, många beskrev verkliga problem, men det är inte giriga kapitalisters fel att du har drabbats av sjukdom eller att en anhörig dött. Nej, inte ens att Sverige har en helt usel bostadspolitik kan vi anklaga giriga affärsmän för.
Det är en del av livet att möta motgångar och det kommer att hända alla människor förr eller senare, då kanske du faller, men även om du gör det så kommer du att resa dig upp och fortsätta vidare.

Jag skulle mycket väl kunnat postat; "Jag var mobbad i skolan, min mamma dog när jag var 19, jag är neuropsykiatriskt funktionshindrad, jag lurades studera vidare och är skyldig CSN 350.000 och kan knappt andas i min hyresrätt på grund av mögel i badrummet som jag aldrig orkar felanmäla."

Men jag vet inte riktigt hur jag ska anklaga fifflare på Wallstreet för detta. Ja, jag har haft en del problem. Då får jag hantera dem, inte skylla dem på något annat diffust. Jag vet absolut inte hur problemen blir lösta genom att jag poserar med dem på bild.
Därför så postade jag ovanstående ilandsproblem istället på Facebook… Det var en ren impuls och jag tänkte inte efter så mycket, men jag skrattade gott medan jag gjorde det och säkert retar det någon.

Mail försvinner i mailfloran i nya Mail

Jag och Apple har tydligen lite olika definition av vad smartare sökning innebär. Att t.ex. kunna söka i bifogade filer är något som jag tycker är smart och som tidigare versioner av mailprogrammet fixat men som inte längre fungerar. Sökfunktionen känns på det stora hela betydligt sämre.
Jag tycker också det är till en nackdel att den bara visar den senaste personens mail/namn i trådade mail istället för alla som deltagit (i den mån de får plats), ofta sitter du ju och letar efter en persons namn, snarare än ämne. Sedan har Apple förvisso gjort en väldigt snygg grafisk lösning för att visa trådade mail, det är ju inte heller deras fel att e-post är en så gammal kommunikationsplattform som inte utvecklats nämnvärt, mer än att de klarar av HTML.
Ett nytt format som mer fungerar som konversationstrådar tycker åtminstone jag hade varit att föredra, men det hade krävt en gemensam standard.

Har inte riktigt kunnat

… släppa detta med Steve Jobs död. En person skrev till mig och sa att det påminner om att hur rik du än är så undkommer du inte döden.
Det är sant.

Men samtidigt illustrerar hans död hur farligt det är att bara umgås med ja-sägare. Om någon bara vågat slå honom i huvudet och sagt:
"Skärp dig nu, Steve. Du ska genomgå den här operationen och inte tramsa med alternativmedicin…"
Då hade han förmodligen levt idag. Karin Bojs på DN beklagar i en krönika den tvivelaktiga behandling som Jobs genomgick och jämför den med behandlingen som nobelpristagaren Ralph Steinman genomgick, de bägge dog av en liknande cancertyp samma vecka.

Den sistnämnde dog tre dagar innan priset tillkännagavs, men eftersom kommittén inte kände till detta fick han "behålla" utmärkelsen, som inte får utdelas till personer som inte längre är i livet. Så på en punkt lurade Steinman döden, åtminstone i tre dagar…

Ingen vågade säga mot VD:n på USA:s på börsen högst värderade IT-bolag. Steve Jobs hade en stark känsla för innovationer när det kom till teknik, men när det kom till medicin var det inte riktigt hans grej.
Någon borde sagt att "tänk annorlunda" (Think different) inte alltid betyder att du har tänkt rätt.

Steve Jobs är död

Vila… ⌥⌘⏏

Läste i en artikel Aftonbladet att Steve Jobs gått bort. Det känns lite märkligt. De produkter som Jobs legat bakom har mer eller mindre nästan inneburit en ny epok i mitt liv. Jag har haft ett antal olika macar genom åren, jag har använt mac sedan version 7, men jag ska samtidigt säga att jag inte var direkt imponerad av systemet då. Först med Mac Os X så fick Apple ett överlägset operativsystem som Windows aldrig kunde mäta sig med.
Jag har haft två ipods, först den tredje generationen och sedan den fjärde, bägge med rött klickhjul i U2-varianten.
Jag skaffade förra året en iphone 4 och lite senare samma år fick jag bland de första i Sverige en ipad, den första generationen.

Aftonbladen frågar vilken av Apples produkter som har betytt mest för dig. De flesta har hittills svarat iphone om man bortser från att de flesta förtappade själar inte ens använder en Apple-produkt, men jag kryssade i det första alternativet. Det var förvisso inte datorerna som förde Apple till dagens högst värderade aktiebolag, men den dagen jag gick från mac till pc kommer jag alltid minnas som en av de viktigaste i mitt liv.
Vilken Applepryl har förändrat din vardag mest?
Min dator Min ipod Min ipad
Jag använder inga Appleprylar

Många säger att om man vill spela spel så är macken värdelös och dessutom är den för dyr, jag brukar svara att om du har en mac så har du förmodligen råd att köpa ett playstation också.

Tara död?

Jag ligger lite efter, hade inte hunnit se finalen på True Blood då jag varit borta i två veckor. Jag tycker att finalen har varit svag, men slutet innebar en mindre chock för min del då en av huvudkaraktärerna förmodligen är död.

Debbie bryter sig in med ett gevär hos Soakie eftersom hon är arg för att Alcide lämnat henne och hon anser att detta är Soakies fel och Debbie riktar vapnet mot henne, Tara ser vad som ska hända och kastar sig över Soakie samtidigt som Debbie avlossar skottet och Tara blir träffad i bakhuvudet.
Soakie slänger sig över Debbie och får omkull henne och riktar vapnet mot henne och efter ett par sekunders betänketid avlossar hon skottet och Debbie är utskriven ur serien. Men hur gick det för Tara? I slutscenen håller Soakie om henne och gråter efter hjälp, det ser ganska kört ut för henne, men man kan aldrig riktigt veta i True Blood.

Tara har varit en av huvudkaraktärerna genom hela serien och en av de personkaraktärer som manusförfattarna har arbetat mest med. Samtidigt så har hon också varit på gränsen till enerverande gnällig ibland. Tara har förvisso blivit misshandlad, våldtagen, hennes pojkvän blev skjuten av Soakies bror, förhållandet med den nya flickvännen fungerade inte och de mesta av problemen beror egentligen på Soakie - som mer eller mindre mestadels ignorerar Tara.
Är det konstigt att Tara gnäller? Okej, Soakie försökte rädda henne när hon var inlåst hos Marnie, men det var Lafayette och Jesus som räddade dagen och Soakie var egentligen mest ivägen. Nu haglar dock kritiken på nätet mot seriens slut som påstås vara rasistiskt. De som tycker det är bra att Tara är död anklagas för att vara rasister, medan de försvarar sig med att det inte alls har med hudfärg att göra utan att de bara tyckte att Tara var en påfrestande karaktär.

Att Jesus skulle dö kändes däremot inte förvånande alls. Bögar brukade inte bli långlivade på film eller i TV-serier och ett tag var det mer eller mindre kutym att alla homosexuella karaktärer skulle dö i antingen Aids eller ta livet av sig, men det har blivit bättre. I True Blood blir Jesus dödad av pojkvännen Lafayette då denne blivit besatt av häxan Marnie som är ute efter Jesus magiska krafter, den varianten var åtminstone lite ny...
Men i en väldigt fin slutscen så kommer Jesus ande på besök till Lafayette på kvällen och när han säger att han måste gå vidare och Lafayette inte vill att Jesus ska lämna honom, svarar han:
- Grabben, jag är död och du är ett medium. Jag kommer alltid att finnas med dig.

Personligen så tror jag inte att Jesus karaktär kommer att göra några gästspel i framtiden, han har alltid varit en biroll till Lafayette och karaktären har inte varit speciellt genomarbetad. Men hur ska det gå för Tara, är hon bortom all räddning?
Jag har inte läst böckerna, som dessutom skiljer sig väldigt mycket från serien och där verkar denna scen inte förekomma alls om jag ska tro diskussionerna på nätet, så jag vet inte alls. Något svar kommer förmodligen inte förrän nästa år då femte säsongen börjar.

Björklund och Carlsson löser problem som de själva skapat…

Sedan den första juli måste studenter utanför EU betala terminsavgifter, vilket lett till att 65 procent färre valt att studera i Sverige.

Det är inte så konstigt. Rent kvalitetsmässigt hamnar svenska lärosäten långt ner på listan i internationella rankningar. Undervisningstimmarna per vecka på många utbildningar går lätt att räkna på handens ena fingrar i många fall. Många svenska föreläsare överskattar också sin förmåga att hålla föreläsningar på engelska, vilket gör att nivån på undervisningen sjunker.
Sverige har också väldigt höga levnadskostnader och boende ingår inte i terminsavgifterna, vilket de ofta gör i exempelvis USA. Sedan har inte Sverige ett speciellt attraktivt klimat, så medan andra länder kan locka med surfning, bad och strandfester så kan vi på sin höjd lova att du under flera mörka månader får pulsa fram i slask. Det enda som vi kunde erbjuda var faktiskt fria terminsavgifter, men det triumfkortet såg den nuvarande regeringen till att eliminera.

Resultatet lät inte vänta på sig, 65 procent färre utlandsstudenter sökte till en svensk utbildning och många program som hade en internationell inriktning har fått läggas ned.

Satte kaffet i halsen när jag i Expressen läste att Jan Björklund och Gunilla Carlsson ville använda 50 miljoner av biståndspengarna för att införa stipendier riktade mot studenter som kom utanför EU och som skulle användas för att betala de avgifter som de själva infört.

Ja så kan man ju lösa ett problem som man själv varit med att skapat, men istället för att använda biståndspengar hade det varit betydligt vettigare att bara ta bort de avgifter de införde. Biståndspengar ska inte användas för att finansiera utbildning på de svenska lärosätena…

Jag är hemma igen...

Jag är hemma igen, men har inte haft den bästa veckan. Jag har haft en irriterande hosta, magen har varit helt ur funktion och jag har haft feber. Idag besökte jag infektionsmottagningen på Östra. Madelein var betydligt duktigare än mig på att blogga om vad som hände under veckan i Sri Lanka, så jag rekommenderar ett besök på hennes blogg.

Jag tror ju däremot aldrig att jag ska bli sjuk, jag pratar om det hela tiden men jag tror alltid att det är ett släng av hypokondri så när jag väl blir sjuk så blir jag nästan lite förvånad.

Annars började jag veckan med att resa runt med Mårten Jansson som arbetar på NSPH nationellt i Västra Götaland för att föreläsa om hur vi arbetat med det lokala NSPH i Göteborg, något vi gjorde tillsammans med Studieförbundet Vuxenskolan i Västra Götaland.
Fast jag fick avbryta igår efter Vänersborg, för jag var för dålig och blev inte bättre.

Jag har nu gjort ett Salmonella-test. Om det inte var något så kommer Östra Infektionsmottagningen inte att höra av sig. Jag frågade naturligtvis hur länge jag ska vänta på att de inte ska höra av sig innan det är lugnt, den unga kvinnliga läkaren skrattade och sa att om jag inte hört något på en vecka så är det lugnt.

Så nu hoppas jag inte få höra något av Östra på en vecka.

En annan rolig sak angående dryckvaccinet Dukoral mot Kollera, det var enligt läkaren helt värdelöst, men de privata vaccinationsmottagningarna brukar ge det i alla fall.
- De tog i alla fall ganska bra betalt för det, sa jag.
- Ja det brukar de göra också, svarade hon.

Inför resan till Sri Lanka

Nu är det bara två nätter kvar innan jag och Madde ger oss av till Sri Lanka, vi ska mötas upp på Arlanda på lördag. Jag är redan i Stockholm på internat med NSPH och är just nu på Lidingö Folkhögskola.

Det har varit fruktansvärt mycket förberedelser inför resan, jag har behövt skaffa ett nytt pass, vaccinera mig i två omgångar (andra sprutan tog tre försök eftersom mottagningen hade stängt), skaffat malaria-medicinen Malarone som inte ska ge några psykiska biverkningar, börjat äta Trombyl en vecka innan, samt köpt inte alltför sexiga stödstrumpor på Apoteket.
Därtill kommer raketforskningsämnet packa... Jag tycker inte att jag är dålig på att packa, jag tar ju med allting. Men flygplatsens personal har en annan åsikt, min väska väger redan nu 21 kg...

Location:Väpnarstigen,Lidingö,Sverige

Västnytt granskar psykiatrin

Västnytt har under de senaste dagarna granskat psykiatrin och de intervjuade mig och de har använt klippen under dagens inslag. Här ovan är ett av dem… Jag föreslår tydligen patientpeng, det var kanske inte riktigt så förankrat inom NSPH men å andra sidan så verkar inte de där beställarnämnderna fungera något vidare heller…

Mediernas medicinkritiska hållning skapar fördomar om ADHD

I dagens Aftonbladet har Marie Enbäck med en tankvärd debattartikel om ADHD som lyfter fram hur mediernas skräckrubriker riskerar att öka stigmatiseringen av ADHD och efterfrågar mer sans från de debattörer som uttalar sig i media.
Hon lyfter också fram att diagnosen faktiskt har varit till hjälp för dem som har fått den.
Frågan är för vems skull som exempelvis Aftonbladet men också andra medier har haft sina artiklar under de senaste veckorna. För oss som lever med diagnosen eller för dem som inte ens tror att den existerar?

Höj ersättningen för unga med funktionsnedsättning

Jag hittade av en slump följande artikel som jag skrev för drygt ett år sedan, trodde aldrig att HSO publicerade den i rapporten, men det hade lagt ut den på sin webbsida:

Hela 240 miljarder, så mycket kostar utanförskapet under en livstid för varje ny årskull, enligt nationalekonomen Ingvar Nilsson. Han har räknat på den samhällsekonomiska kostnaden för personer som hamnat utanför på grund av missbruk, psykisk ohälsa eller arbetslöshet.

Det är svårt att ta sig in på arbetsmarknaden om du är ung, har du dessutom en funktionsnedsättning blir det i det närmaste omöjligt. Med riktade insatser så skulle enorma summor kunna sparas, trots det stannar de satsningar som genomförts under senaste mandatperioden vid halvmesyrer som haft små resultat när det kommer till att hjälpa gruppen ut på arbetsmarknaden.

Det har talats om resursjobb för utförsäkrade, en åtgärd som bara försvann, mycket om sociala kooperativ och organisationer som skapar sysselsättning har fått extra medel för ändamålet. Det har lanserats insatser som Särskilt nystartsjobb, Utvecklingsanställning och Trygghetsanställning men ändå ser arbetsmarknaden för unga med funktionsnedsättning lika luguber ut som en Norén-uppsättning.

Istället borde kanske Sverige ha tittat på den danska modellen med flexjobb (fleksjob), som innebär att arbetsgivaren betalar för den tid var och en kan och orkar arbeta, medan staten betalar resterande och det utan krångel med sjukintyg från läkare. Företag i Danmark utannonserar också flexjobb på den danska motsvarigheten till platsbanken.

Har du inte haft ett arbete tidigare och därmed saknar sjukgrundad inkomst tvingas du leva på den lägsta nivån som socialförsäkringen utgör och du hamnar i ett permanent ekonomiskt utanförskap.
Jag fick en gång frågan från Socialhögskolan om jag ansåg att Operahuset i Göteborg var tillgängligt för våra medlemmar, jag svarade:
– Det är inget problem för vår grupp, de har nämligen inte råd att gå dit.

Tyvärr är det så att många som jag möter lever långt under fattigdomsstrecket och har inte ens pengar till mat hela månaden. Att ständigt tvingas leva på marginalen gör inte någon mer arbetsför, tvärtom visar alla undersökningar på att en bidragande orsak till att den psykiska hälsan försämras bland människor med psykiska funktionsnedsättningar är de låga ersättningarna inom socialförsäkringssystemet.
Därför borde det vara rimligt att unga med en funktionsnedsättning garanteras en inkomst i linje med Konsumentverkets beräknade kostnader för ett ensamhushåll. Naturligtvis utan restrektioner som hindrar personen från att få en aktiv del i samhället genom studier eller ideellt arbete inom föreningslivet.

Dyrt? Förmodligen, och en del anser troligtvis att vi inte har råd att satsa pengar på unga med funktionsnedsättning, speciellt inte i sviterna efter en finanskris. Men med Ingvar Nilssons rapport i handen så borde frågeställningen vara den omvända – hur har vi råd att inte satsa mer pengar på att hjälpa denna grupp?

Kvällsjournalister borde kanske sluta skriva om medicin helt?

I dagens Aftonbladet så skriver de om läkaren Ola Lundin i en artikel och pekar ut honom som en amfetamin-kran. Det känns som om journalisterna går scientologernas ärenden.

Jag har rekommenderat ett flertal människor att söka hjälp hos Ola Lundin när Västra Götaland har vägrat. Han hade då ett avtal med VG-regionen så besöken ingick då i högkostnadsskyddet, det var då heller inte möjligt att få reseersättning från regionen så besöken kunde trots det bli dyra för den enskilde.
Jag har själv sökt hjälp hos honom, men min dåvarande läkare backade och ansökte om licens på Metamina efter att jag gått omedicinerad i ett och ett halvt år. Vi hade ett timmes långt samtal där vi diskuterade medicinen, jag förklarade att min läkare nu planerade att göra en ansökan men att jag ändå kom för att vi hade bokat en tid. Vi träffades på hans dåvarande mottagning på Östermalm i Stockholm. Han var saklig, väldigt trevlig och jag gick därifrån med ett 20-tal sidor om Metamina som beskrev behandlingen och eventuella biverkningar, detta eftersom det inte finns någon bipacksedel eftersom preparatet inte är godkänt i Sverige och måste skrivas ut på licens. Jag uppskattade att han var så saklig och fler läkare borde förse sina patienter med ett lika digert underlag med material när de påbörjar en ny medicinering.

Jag har hört både ris och ros om Lundin som läkare, min egen uppfattning är att han har varit överbelastad med patienter, något som beror på att ett flertal landsting under perioder har vägrat att hjälpa denna grupp, men det verkar inte Aftonbladet vara så intresserad av att upplysa om. Ja, de har hittat ett par stycken fall där det gått snett och det går att diskutera om det är rätt att skriva ut läkemedel till personer med ett pågående missbruk, men det måste bedömas från fall till fall. Jag tycker inte det är rätt att kräva att personer som självmedicinerar ska vara drogfria i sex månader innan de kan få medicin för sin ADHD.

Sedan förstår jag inte varför denna hysteri om medicinering pågår. Enligt Aftonbladets egna siffror så är det 49.963 personer som äter centralstimulerande läkemedel och bara 1210 av dem äter just Metamina, det är inte speciellt många. Om 4-5 procent av befolkningen har ADHD så innebär det att det är under 14 procent som äter läkemedel för sin ADHD.
Det pågår alltså en kraftig undermedicinering snarare än en överförskrivning, men det är förmodligen inte speciellt intressant att skriva om.

Den enda slutsats jag kan dra av denna artikel är att journalister som använder Flashback som kunskapskälla inte borde ägna sig åt medicinjournalistik.

Sedan kanske det inte är så smart att placera pengarna i ett skatteparadis som Cypern om du är medveten om att du utsätts för granskningar. Att scientologernas frontorganisation KMR begär ut underlag från Läkemedelsverket om vem som ansökt om licenser för dessa preparat med stöd av offentlighetsprincipen och anmäler dessa läkare till Socialstyrelsen är ingen nyhet. De skickar även underlag till tidningar som ibland nappar, som Aftonbladet verkar ha gjort i det här fallet. Eftersom de alltid kan hänvisa till källskydd är det inte något som går att bevisa. Men varför vill Aftonbladet gå Scientologikyrkans ärenden?

Maria Larsson talar om Hjärnkoll

Maria Larsson berömmer kampanjen (H)järnkoll, det är bara att gratulera Rickard Bracken och övriga på Handisam och NSPH för att det arbete som lagts ned, det har varit kul att få varit med på ett hörn under den här resan. Att Maria Larsson talar positivt om kampanjen får vi hoppas borgar för att den får en förlängning under kommande år.

Guldmedlem i Eurobonus

De som känner mig vet att jag reser mycket och de flesta har säkert hört mig skälla på SJ och vet om att jag för snart ett år sedan tröttnade på dem och började flyga mellan Göteborg och Stockholm. Det var inte helt enkelt att ställa om och lära sig nya rutiner, men det gick. Okej, att jag sedan mobbade SJ och räknade ut hur mycket deras förlorade intäkter uppgick till på deras facebook-sida var kanske barnsligt…
Eller, kanske inte… Såg ikväll att jag nu har blivit guldmedlem i SAS eurobonusprogram, hur mycket förlorade intäkter innebär inte det för er SJ, det skulle ni kanske tänkt på för snart ett år sedan… Guldmedlemskap innebär att du får tillträde till laungen på Arlanda, vilket är skönt om du ofta behöver vänta på flygplatsen. Inte för att det sker, tror att jag har varit med om tre förseningar under detta året. Det hände ju varje månad med SJ…

Jag hade förresten en riktigt otrevlig upplevelse häromdagen när jag åkte med Öresundståget tillsammans med min kollega Elisabet Lundberg. AC:n i första klass-vagnen fungerade inte och det var varmt som i en bastu inne i tåget. På frågan om man möjligtvis kunde få något att dricka svarade deras personal att kaffe och te alltid ingår när man åker första klass. Ja, för varma drycker är ju något du vill ha när du dör av värmeslag... (Vi drack snordyr kyld öl istället…)

En av tågvärdarna tyckte vi skulle reklamera vårt förstaklasstillägg. Vi tycker att en mer lämplig kompensation är att Öresundstågets VD i full klädsel får sitta i en bastu i 90 min och får dricka varmt kaffe eller te under tiden. Därefter kan vi ha en diskussion med en journalist från Aftonbladet eller Expressen om det verkligen är en lämplig dryck att bjuda på i den värmen.

ADHD-anpassad försäkring

Jag tappade bort min klocka från Calvin Klein under min vistelse i Stockholm, det var andra gången sedan 1994 som jag blev av med min klocka. Lyckligtvis har Stjärnurmakarna en väldigt bra allriskförsäkring som jag varit noga med att betala varje år.
Den har hjälpt mig när urverket raserat, när glaset blivit krossat och nu när klockan försvunnit spårlöst.
Jag har inget negativt att säga om Stjärnurmakarna, de kanske ligger lite högre i prisklass på sina ur, men de har alltid varit väldigt serviceinriktade.

Butiken i Nordstan sålde inte Calvin Klein, de hade inte så stort utbud på klockor heller, utan det var mer smycken tyckte jag. Det finns ett Stjärnurmakarna på Östra Hamngatan, men de är väldigt nischade på dyrare urverk som Bvlgari, Rolex eller Longines som ligger en bit utanför min prisklass så de besökte jag inte.

Bland de klockor som de hade så fastnade jag för en Certina DS Action, i rött, svart och vitt med stållänk. Den kostade 4500:- så det blev en saftig utgift i mellanskillnad, men det tyckte jag att den var värd. Jag intellektualiserade detta med att om jag jämför hur mycket pengar jag lagt på min iphone som håller i max två år, borde jag kunna lägga detta på en klocka som jag förmodligen kommer att ha i tio år minst.
Uret känns gediget, ADHD-anpassad och som om det inte kommer att gå sönder i första taget. Men jag kommer att betala försäkringen plikttroget varje år för säkerhetsskull…

Nya ID-handlingar uthämtade

Var hos polisen och hämtade ut nya ID-handlingar idag. De var riktigt snabba, de sa att det skulle ta fem arbetsdagar, men passet kom på två och ID-kortet på tre dagar.
Däremot tyckte jag det var dyrt, 800:- för pass och ID-kort. Men de gäller i fem år, jag tycker det är skönt att ha något sådant gjort så jag slipper att tänka på det under de kommande fem åren.

Mitt ID-kort går ut i september och eftersom det har införts så många nya restriktioner för passen, så kändes det lika bra att skaffa ett nytt inför Sri-Lanka resan nästa månad. Sedan ska jag dessutom till Orlando och till Chicago i november.

Neurotypisk utekväll…

Om du någon gång undrat vad neurotyper gör när de går ut, så ser det ut så här som i klippet ovan. Hade en trevlig kväll tillsammans med vänner på Port Du Soleil, (en temporär sommarklubb som öppnat nere i hamnet, väldigt häftig) efter att ha varit på Magnus & Magnus på Magasinsgatan, på Linnéterassen där jag käkade ryggbiff och på Konstcaféet vid Röda sten. Missa inte Lejonet & björnens glass...

Attention i Almedalen

Attention i Almedalen
Bortsett från att vi blev Blocket-blåsta på huset vi trodde att vi hade hyrt. Men familjen som vi hyrde av kände till problemet, då andra hade letat upp deras telefonnummer då de reagerat över att personen som annonserade inte var skriven på adressen. Vi svarade på kanske 20 annonser så vi orkade aldrig kolla upp varje enskild annons. Men nu kommer jag aldrig använda blocket. Vi blev blåsta på 3000:-, men värst av allt, var skulle vi bo? Som tur är erbjöd sig familjen att hyra ut sin källare till oss och vi kunde bo där under veckan.

Det gick väldigt bra att spela Psykopol och många som gick förbi var nyfikna på spelet och flera spelade. Bland annat fick vi besök av de mystiska marsgubbarna med texten Ohyra på. Det handlade dock inte om bekämpningsmedel utan det var Fastighetsskötarnas kampanj för att väcka debatt i frågan om att det byggs för lite hyresrätter i Sverige.

Den paneldebatt jag deltog i tillsammans med bland annat Gunnar Axén (M) och Gunvor G Ericson tyckte jag själv gick väldigt bra. Det var också kul att det var så många andra aktörer som uppmärksammade svårigheterna för personer med funktionsnedsättning att etablera sig på arbetsmarknaden. Under veckan fick vi kontakt med Arbetsmarknadsministern Hillevi Engström, Folkhälsoministern Maria Larsson och Socialförsäkringsministern Göran Hägglund.
Förhoppningsvis så kommer det leda vidare till något under hösten.

Idag spelar jag:

Chaos Rings Omega
Kan inte riktigt kalla detta för en uppföljare utan det är snarare en ny version på första spelet, om du redan har spelat det så känner du till handlingen och spelets överraskningsmoment. I denna versionen är det en ny grupp utvalda som ska tävla om att få evigt liv. Till skillnad från förra versionen kan du bara spela med en uppsättning av karaktärerna, krigaren Vieg med sin fru Vahti, men då hon är gravid kommer du spela tillsammans med Olgar som gör dig sällskap största delen av spelet.
Det är nya banor, men grafik och upplägg är sig likt. Jag hade hellre sett att de gjort en uppföljare om vad som händer efter "arken", men detta duger så länge...

Trodde jag köpt mina sista Converse

Jag trodde jag köpt mina sista par converse eftersom kvaliteten är minst sagt tvivelaktig, men ett par vinröda från OBS för 279:- säger jag ju inte nej till.
Hoppas det är piratkopior (OBS har ju torskat på det förr), för de brukar hålla längre än originalen. Dess usla kvalitet är nämligen svår att kopiera...

Attention deltog i Marschen

För tredje året i rad så deltog Attention i Göteborg i Marschen för tillgänglighet för att belysa att tillgänglighet i samhället inte bara handlar om fysiska hinder utan också om attityder, bemötande och fördomar.

Inte speciellt oroad alls…

Jag är inte det minsta oroad över World Values Surveys underssökning, som DN skriver om i följande artikel:

"Var femte kunde tänka sig att rösta på den politiker som erbjöd en mindre summa pengar och 28 procent av ungdomarna var redo att sälja sin röst till den politiker som lovade dem ett jobb."

Men på vilket sätt skiljer sig egentligen ungdomarnas svar från hur betydligt äldre har röstat i senaste val eller hur den politiska debatten har förts?
Problemet är ju att inga partier för en politik som vänder sig till ungdomar, vare sig när det kommer till deras ekonomi, boende eller arbete. De ungdomar som nu sjunger om hur fan bra de är på studentflaken kommer till hösten förmodligen inte att kunna få ett arbete, än mindre en lägenhet i en sunkig förort och i bästa fall kan de bo kvar hemma och slippa bidra till hyran.
Till andra grupper kan guld och gröna skogar utlovas, men ungdomar är inte en attraktiv väljargrupp. Lika bra att ta stålarna när de erbjuds, alla andra gör ju det, även om det bara var ett fiktivt scenario i undersökningen…

Så nej, demokratin är inte hotad…

Var på ADHD Congress 2011

När vi skulle ned så drabbades vi naturligtvis av askmolnet men Elisabet bokade om sitt flyg från Landvetter och mitt flyg från Arlanda så vi fick åka X2000 ned till Malmö och mötas där, sedan åkte vi gemensamt med nattåg till Berlin, det var en upplevelse i sig som satt en ny lägsta standard i min värld.
Inte det att det var så obekvämt, men det slog så mycket i tåget att det kändes som att någon satt med en hammare och slog på taket. Tappade en natts sömn, som vi försökte ta igen på hotellet.

Konferensen började klockan ett på torsdag, vi gick på ett föredrag som hette "Long term effects of medication and psychoterapy with ADHD" och "Networking the adult networks". Första passet var relativt intressant och det fanns möjlighet att ställa frågor till D. Eich-Höchli och G.-E. Trott. Jag frågade lite om hur arbetsmarknaden såg ut i Tyskland för personer med ADHD, men fick svaret att väldigt många har sådana problem att de har svårt att klara sig på arbetsmarknaden eftersom det blir för mycket stimulans från omgivningen. Möjligen kunde de köra lastbil, men de råkar ut för mer olyckor.
Det andra passet var mest en presentation över de nätverk som bildats för yrkesverksamma som arbetar med vuxna med ADHD. Det kändes inte speciellt välplanerat heller, Margaret Weiss som var väldigt bra under övriga konferensen visste inte ens att hon skulle delta och improviserade sin presentation. Det var väldigt synd att inga brukarorganisationer eller ens ADHD-europe fick vara med och presentera sig.
På kvällen var en trevlig öppningsceremoni där det bjöds på plockmat för den som kunde roffa åt sig, men desto mer frikostigt med öl och vin.

På torsdagen så började seminarierna redan klockan 07:45. Jag gick på ett pass som kallades för "Meet the expert" med L. Greenhill. Han föreläste om vilka mediciner som brukar användas i USA och redovisade statistik över detta. Men något speciellt nytt fick jag inte med mig, möjligen att den rekommenderade dosen för Strattera är 1.2 mg per kg och att det kommer en ny medicin som är baserad på lysamfetamin och som inte går att missbruka, det verkar till och med som om den kommer till Europa. Men jag förstår inte varför de ville ha 30 euro utöver de 350 euro som jag redan hade betalt.
Sedan lyssnade vi på passet: "Update on diagnosis, classfication and aetiology of ADHD in childhood, adolescence and adulthood". Bland annat togs det upp hur de vill att kriterierna ska se ut i DSM-V för vuxna, kanske inte det mest spännande passet vilket mycket berodde på att de som presenterade sin forskning gjorde det på ett väldigt torrt sätt där alla verkade använda sig av samma mall.
Sedan var vi på passet "Update on neurobiology of ADHD" och jag vet inte hur många hjärnscanningar, bilder på gener och dna-strängar som jag suttit och tittat på. Det går ju ändå inte att ändra en människas gener efter att den är född, så jag vet inte riktigt var de har tänkt att använda denna kunskap. Såvida de inte hade tänkt att alla barn ska odlas i glasburkar som i Du sköna nya värld, då skulle de säkert kunna kontrollera om föräldrarnas gener var kompatibla, men jag lever hellre i en värld där människor har ADHD...
Dagens höjdpunkt var däremot passet Next steps towarsd empirically supported psychosocial treatments for adult ADHD. Där presenterades fyra olika studier som gjorts på beteendeterapi. Det mesta handlade om KBT, men jag fastnade för en studie som gjorts där de hade hade anpassat en modell som är baserad till DBT för behandling av ADHD.

På kvällen passade vi på att åka till Alexanderplatz och äta, sedan åkte vi ned till en bar med filminredning som låg i samma byggnad som Film haus och Sony center vid Potsdamer platz.

På lördagen hade vi inga morgonseminarier inbokade, utan vi började först halv nio med ett pass om komorbiditet där ett handlade om ADHD och Borderline, ett om ADHD och Autism, ett om ADHD och ADHD och dålig känslokontroll och ett om ADHD och antisocialt beteende. Precis som vi redan känner till så finns det en hög samsjuklighet med andra psykiatriska tillstånd. Detta hade kunnat gjorts så intressant om inte presentationerna varit så usla, tyvärr.
Nästa pass lät spännande, en debatt på temat: "The psychostimulant is not dangerous for the patients" där en skulle vara för och den andra mot påståendet. Men inte ens en debatt kunde de ordna, utan var och en höll ett anförande på femton minuter och svarade på frågor från publiken.
Besvikna gick vi på "The diversity of ADHD" som var ett av de få läkemedelssponsrade programpunkterna, men detta var faktiskt en riktigt bra samtalsdebatt uppbyggt som ett TV-program. Tänk om alla punkterna på programmet ens hade varit hälften så genomarbetade.
Efter detta tog vi taxi till Patient's day, som inte hölls inne på området utan i en annan del av Berlin, närmare bestämt på ett sjukhus. Men det var riktigt trevligt, tyvärr var seminarierna på engelska men Margaret Weiss var där och ledde ett samtal med oss andra, får tacka Johannes Streif, Felix Schenk, och Adel Al Helou som höll mig och Elisabet sällskap men det blev en riktigt trevlig eftermiddag.

På morgonen 07:45 gick jag på ett pass om DBT för behandla ADHD och det visade sig att materialet fanns översatt till svenska, jag frågade om jag kunde använda materialet och omvandla det till en självhjälpsgrupp eftersom det inte finns något liknande i Göteborg, men fick som svar att Alexandra Philipsen helst ville göra detta själv i framtiden. Men eftersom ADHD betyder att du inte kan vänta så har jag redan beställt det svenska materialet...
Nästa pass var Update on treatment of ADHD in childhood, adolescene and adults och berörde olika studier som gjorts på läkemedel. Innehöll väl egentligen inget som jag inte hade hört tidigare, men här märktes att flera av presentatörerna var vana att tala inför publik.
Det sista passet för dagen "Persistence of ADHD: Brain imaging, genetics amd treatment" var faktiskt förvånandsvärt intressant. Bland annat så hade studier visat att människor med ADHD har hjärnor som utvecklas långsammare, vilket gör att de förmodligen längre upp i åldrarna är känsligare för intryck.

Efter konferensen kunde jag och Elisabeth hämta ut ett diplom och ett intyg över att vårt deltagande i konferensen gett oss 16 CME credits points som vi kan använda i vår vidare medicinska utbildning.

Slutsats:
Trend på ADHD Congress i Berlin, genetik och komorbiditet, på utelistan ligger brukarinflytande. Den tyska motsvarigheten till Attention, ADHS har fått ett blygsamt bord utanför utställningshallen. Inga brukare finns med i någon programpunkt. Det känns som om de ligger väldigt långt efter oss på denna punkt...

Torr men med utslag?

Jag prövade efter tipps deoderanten Absolut torr, den var verkligen jätteeffektiv för att minska svett, något som behövs då många mediciner har ökade svettningar som biverkningar. Men tyvärr verkar jag ha för känslig hy för den. Visst svetten försvinner men den orsakar stora röda utslag som kliar och då har jag verkligen följt bibacksedeln som följer med.
En deoderant att använda vid nödfall när du verkligen inte vill ha svettfläckar stora som Afrika, som när du föreläser. Men om du vet med dig att du har en hud av titan som tål vad som helst, då rekommenderas den verkligen.
Ingen som vet var man kan få tag i botox? Det ska ju vara effektivt mot svett har jag hört.

Lönebidraget kommer att höjas

Idag fick jag från en handläggare höra att regeringen överväger att under nästa år höja lönebidraget från dagens nivå på 16.700:- till förmodade 19.500:-.
Nivån har legat fast på 16.700:- sedan början av 2000-talet, då den baserades på en genomsnittlig ingångslön men under den tiden har de genomsnittliga ingångslönerna ökat.
Tyvärr har lönebidraget ofta inneburit ett tak för vad funktionshindrade kunnat få i lön på flera arbetsplatser, så en höjning var verkligen välkommet.

Skotsk mat ingen höjdare

Nej, maten i Skottland är ingen höjdare. Vi åt på ett par bra lite dyrare restauranger där det smakade helt okej. Men just de traditionella skotska rätterna, i synnerhet Haggis var ingen höjdare, hur fint den än serverades…


Däremot fanns det mycket god mörk öl, eller ale som sorten heter. Bland annat Caledonian 80 som hade smak av choklad och nötter.

Min tolkning av informell klädsel…

Det var väldigt mycket diskussioner innan vad alla skulle ha på sig på galamiddagen, eftersom det inte fanns någon dresscode. Tillslut fick vi veta att det var dresscode informal, som på svenska motsvarar mörk kostym.
Nej, jag slog inte upp det innan, utan jag antog att svart kavaj med vit skjorta och slips alltid går hem…

Skotskrutigt…

Jag gillar ju verkligen skotskrutiga mönster så jag besökte två butiker som bara sålde skotskrutiga produkter… Men jag tror att de flesta betraktade detta som typiska turistbutiker.
Fast en av dem hade en bottenvåning som sålde riktiga kiltar, fast de är snordyra och fullkomligt oanvändbara om du inte är skotte även om jag tycker att mönstren är snygga. De hade billigare turistvarianter, men jag vet inte riktigt vad jag skulle haft en sådan till…
Men jag köpte i alla fall två halsdukar och två nya slipsar, samt en form av tygscarf som jag först trodde var en näsduk, men jag får sy om den så den passar i bröstfickan.
Jag hittade också en svagt skotskrutig mörkgrå filtjacka i ett varuhus som är lite deras motsvarighet till Åhlens, det var kedjans eget märke så jag kommer nog vara ganska ensam om att ha den i Sverige.

Hotellrummet

Väldigt trevligt hotellrum. Dessutom så passade Glasvegas på att förhanssläppa sin andra skiva Heartbreak Euphoric på Spotify Premium, det kändes passande att ligga och lyssna på den med Glasgow utanför fönstret.

Intryck kring Glasgow

Vi bodde på Hotell Radison, det var naturligtvis väldigt fint och inte speciellt typiskt för Glasgow.
Värd för konferensen var bl.a. Christopher Gillberg, så det var otroligt många svenskar där, det har nog aldrig pratats så mycket svenska på en och samma gång i Glasgow.
Glasgow som stad ser ut lite som Polen, så det var inte så spännande dock. Det fanns på deras paradgata där alla flaggskeppsbutiker låg hus som var igenbommade och såg ut som rivningsobjekt snarare än renoveringsprojekt. Det var ungefär som om det skulle stå liknande hus på Birger Jarlsgatan i Stockholm eller på Avenyn i Göteborg och en bit utanför centrum fanns det kvarter som såg ut som om de skulle rivas.

The New School

Vi besökte en skola som låg ute på den skotska landsbygden som vände sig till barn med särskilda behov. De flesta av de här barnen hade någon form av neuropsykiatrisk inriktning. Det var en internatskola och eleverna bodde där under veckorna, just det fick jag lite dubbla känslor inför. Men samtidigt så verkade barnen väldigt harmoniska och de två killarna som visade oss runt var entusiastiska och det märktes att de trivdes på skolan och det kändes som om det var en trevlig miljö. En av killarna hade gjort väldigt avancerade tågmodeller av modellera som han stolt visade upp.
Skolan var finansierad till stor del av donationer, något som de var beroende av då staten inte går in och täcker kostnaderna.

Jag borde inte ens vara vid liv…

Jag var på en otroligt spännande konferens i Skottland under förra veckan. Men en sak som slog mig var att det presenterades så mycket negativt hela tiden.
För personerna i de olika testgrupperna hade det gått mycket sämre än för kontrollgrupperna, ju fler diagnoser du hade ju sämre gick det. Om du hade ADHD kunde du klara dig bra, om du bara hade Asperger så kunde du få ett bra men "annorlunda" liv.
Hade du däremot ADHD och Asperger eller ADHD+DCD och Asperger då var det nästan kört. Eftersom undertecknad har den sista själv så ska jag kanske ens vara glad att jag är vid liv. Många var nämligen inte det...
Och detta var personer som hade upptäckts tidigt, det kändes lite nedslåtende.

Var ska min jobbcoach sova?

Jag har sett det enormt kritiserade programmet Jobbjägaren på Kanal 5 Play. Den enda anledningen till att jag såg programmet var just för att det fått så mycket protester innan, annars skulle jag förmodligen helt missat att programmet ens gick på TV. Detta måste förmodligen vara den mest kontraproduktiva protest som genomförts.

Så vad tyckte jag om programmet?

Jag tycker ingenting, däremot så väcktes en massa frågor?

Varför ska jobbcoachen bo hemma hos familjen?
Har Kanal 5 så risig budget att de inte hade råd med hotell? Finns det någon evidens för denna "metod"? Förekommer det i verkligheten?
Själv tycker jag det verkar rätt scary att ha en jobbcoach boende hemma hos sig.

Och det där med städningen, det måste väl vara en myt att arbetslösa inte städar?
Inte fan städar jag nu när jag arbetar i alla fall, det orkar jag inte. Okej, nu var det väl inte så att jag städade så flitigt innan heller, men jag städade mer och det var aldrig ett problem att jag saknade rena kläder, det är det nu kan jag säga…

Varför får Susanne inte prata om sin psykiska ohälsa?
Hur kommer hon må under längre sikt om hon inte kan vara öppen med sina problem på arbetsplatsen, själv hade jag tyckt det var kul om någon hade pratat om vilka läkemedel de äter. Då hade jag kanske kunnat kallprata med personen ifråga och tycka att det var lite intressant, men jag misstänker att det förmodligen bara är jag…

Varför åker Julia och Susanne med flygbuss till Arlanda?
Dessa bussar är ju lite speciella och är inte alls som vanlig kollektivtrafik. Men hennes svårigheter med att åka kollektivt visar ganska uppenbart att Susanne hade lite mer problem än genomsnittet (möjligen en mildare form av social fobi är en okvalificerad gissning från min sida), jag tror nog att de flesta arbetslösa i större städer åker med kollektivtrafiken för något annat har de inte råd med.

Hur förklarades det för potentiell arbetsgivare att ett kamerateam filmade intervjun?
Tycker inte de att det är rätt märkligt, jag hade tyckt det. Det mesta i programmet kändes väldigt riggat och som om de följde en mall.

Men inga av de här sakerna gjorde jag med min coach. Hon var jättetrevlig, men vi drack mest kaffe och så pratade hon ibland med min chef och och handläggaren på AF. Men jag var ganska självgående och fixade allt på egen hand.

Henrik Ragnevi, föreläsare och arbetsledare

Jag tillsammans med Christina Ahl, också Attitydambassadör inom (H)järnkoll.

Har diagnoserna ADHD och Aspergers syndrom:
Som barn var jag okoncentrerad och rastlös, men fick aldrig någon diagnos. Senare läste jag it på Chalmers, mediateknik och filmvetenskap, jag hade svårt att få ihop helhet i det jag läst - Man blir väldigt koncentrerad på detaljer när man har Aspergers.
När jag var 24 år rekommenderades jag en utredning för ADHD. Läkaren sa direkt att jag också hade Aspergers.
Det gjorde mig förvånad, för jag hade jobbat som ledsagare åt en kille med just det och han hade mycket större problem. Senare har jag lärt mig att det finns ett stort spann av symptom inom sjukdomen. Själv märker jag mest att jag blir tröttare än andra av socialt umgänge.
Några oöverstigliga studieproblem hade jag inte. Det blev värre att söka arbete. Jag hade svårt att göra bra intryck på anställningsintervjuer, hur mycket jag än tränade i förväg. Arbetsgivarna kände av att jag är annorlunda.
De gånger jag berättade om mina diagnoser i ansökningsbrevet, blev jag inte ens kallad till intervju.
Jag hade sjukersättning i fem år och skulle få rehabilitering via Arbetsförmedlingen, jag förstod aldrig att det var meningen att jag själv skulle skaffa arbetsträningsplats, så jag stämplades som omotiverad och ovillig till samarbete.
Sedan skaffade jag själv ett jobb och då fick jag, exempelvis, en massa hjälpmedel av dem.
Brukarföreningen Attention anställde mig som arbetande ordförande och jag jobbar också åt Nätverket för brukarföreningar inom det psykiatriska området, i Göteborg NSPHiG. Jag föreläser om psykiska problem och är arbetsledare för mina två med arbetare som har ADHD, respektive Aspergers.
Mina sjukdomar gör att jag kan få stunder av utmattning under dagen, men det kan jag planera efter.
Ibland ser jag på facebook att gamla studiekamrater ska jobba i Asien eller liknande. Då händer det att jag saknar att få arbeta så. Men det skulle aldrig ha fungerat. Jag har svårt nog med Stockholmsresorna. Dagen efter har jag socialbaksmälla. Jag är helt utslagen.

Berättat för Ingalill Löfgren

Skaffa ADHD-märket på din FB-profil

Fixade så det är möjligt att få en ADHD-pin på din Facebook-profil, fattar inte att det inte redan fanns…

Ytterligare ett årsmöte avklarat

Detta var mitt femte årsmöte med Attention i Göteborg och det fortlöpte väldigt lugnt. Vi har valt en ny verksamhetsplan som följer den som riksförbundet använder, detta för att vi ska kunna använda oss av Attentions intressepolitiska program på ett bättre sätt i vår verksamhet.

Det har varit väldigt mycket arbete inför årsmötet. Som vanligt så måste en verksamhetsberättelse skrivas, jag brukar kalla detta för ett straffarbete som drabbar föreningsaktiva varje år och varje gång tänker jag att jag måste bli bättre på att föra dagbok över vad jag gör. Men ändå så blir det inte av och jag får sitta och leta i mail, protokoll och i kalendern för att se vilka föreläsningar vi gjort, vilka evenemang vi varit med på och i vilka arbetsgrupper som vi deltagit i…

Och hur många läser detta dokument sedan? Förmodligen inte särskilt många, men skulle det finnas något intresse så finns den att läsa här.

Det valdes in tre nya ledamöter, välkommen Anders, Calle och Helen.

Madelein fortsätter som vice ordförande, Rose-Marie som kassör och Raili som sekreterare.

Hur styrs regionen nu?

Regionvalet ska göras om, läser jag i följande artikel i GP.

Exakt hur regionen ska styras fram tills dess framkommer inte av artikeln, eller hur de ska fatta beslut.

Dessutom ser deras webbsida väldigt lustig ut då nyheterna denna dag är att Västra Götaland går i rätt riktning, samtidigt som de påannonserar att det ska bli omval. Ska det tolkas som att regionen klarar sig bättre utan politiskt styre?

Vad saknar Ulf Kristersson?

Lönebidrag, SIUS-konsulenter, Utvecklingsanställning, trygghetsanställning, OSA, Nystartsjobb, Personligt biträde, Särskilt anställningsstöd, satsning på bidrag till sociala kooperativ är exempel på insatser som finns idag från Arbetsförmedlingen. Det finns två avdelningar inom samma verksamhet, Arbetsförmedlingen Rehabilitering och Arbetsförmedlingen Samverkan. Utöver detta så finns ett dussin privata aktörer som Bräcke Diakoni, Connexi, Frösunda, Sophiahemmet, Misa, Iris och säkert ett dussin till som har projekt som ska hjälpa unga med funktionsnedsättning ut på arbetsmarknaden. Sedan finns det säkert ett hundratal dagliga verksamheter som påstår sig ha samma syfte, sedan i Göteborg så finns projekt som Entré, Columbus, Enter, Upp, Mellanrum och ja, det finns säkert fler. Det verkar finnas hur mycket ESF-pengar som helst till dessa projekt.

Vad exakt är det som Ulf Kristersson saknar?

Ja, bortsett från arbetsgivare som vill anställa denna grupp…

Ministerns förslag är en verklig katastrof

Läste i en artikel Aftonbladet att Ulf Kristersson nu vill slopa Aktivitetsersättningen för ungdomar.
Det är helt horribelt, om det inte hade varit för Aktivitetsersättningen och en period på 17 månader med tidsbegränsad sjukersättning så hade jag förmodligen inte varit yrkesverksam idag, för mig innebar det en möjlighet att återhämta mig efter att jag hade kraschat psykiskt och mina studier havererat. Denna möjlighet måste få finnas, reglerna för sjukersättning är för hårda och jag är osäker på om jag skulle ha klassats som tillräckligt sjuk med dagens regelverk.
Under en längre period bodde jag hemma hos min morfar för jag fixade inte min dagliga livsföring, men eftersom jag har dysmorfofobi så dolde jag detta väl för min läkare, men det kunde ta mig flera timmar innan jag kunde lämna hemmet som mer kändes som ett fängelse.
Jag skulle kunna räkna upp minst 20 olika former av läkemedel som används inom psykiatrin och som jag ätit genom åren. Men det finns en sak som jag ofta återkommer till och det är att ersättningarna inom socialförsäkringen, speciellt för de som varit studenter, är pinsamt låga och det gör att återhämtningen tar längre tid.

Därför är det skrämmande att läsa hur Kristersson tycker att lösningen på att så många unga beviljas aktivitetsersättning är att helt enkelt ta bort ersättningen.
Istället vill Kristersson satsa på bättre stöd för att matcha unga med funktionsnedsättning till arbete.

Vad jag inte förstår är ordet "istället". Varför inte under tiden?

Det finns nämligen inget motsatsförhållande mellan aktivitetsersättning och hjälpa unga få och behålla ett arbete. Tvärt om, om personen åtminstone har sin försörjning garanterad så kan denne lägga all energi på att exempelvis arbetsträna, det är synnerligen viktigt om du har någon form av psykisk ohälsa.

Om syftet är att stärka unga funktionshindrades möjligheter på arbetsmarknaden, vore det väl betydligt mer rimligt att sätta in mer insatser på just detta området? Problemet är inte aktivitetsersättningen i sig utan strukturer som finns i samhället och på arbetsmarknaden.
Att ta bort aktivitetsersättningen är att blunda för hur verkligheten ser ut, det är att försöka lindra symtomen istället för att bota åkomman. Problemet är att vi har en arbetsmarknad som är sjuk, rehabilitera arbetsmarknaden istället.
Kristerssons förslag kommer inte leda till att fler unga kommer ut på arbetsmarknaden, det kommer bara skicka ut dem på gatan.

Handlade mat

Handlade mat igår med ICA: s självscanningssystem. Det var ganska enkelt och jag slipper det jobbigaste momentet, stressen när du ska betala och samtidigt plocka ned all mat i påsar.
Det gäller bara att komma ihåg att scanna alla varor i butiken innan du lägger ned dem i påsen.

En Sherlock Holmes för 2010-talet

Brittiska serier brukar mestadels handla om medelålders alkoholiserade poliser med skilsmässoproblem som för långa konversationer med sin kollega i bilar medan de mot alla odds försöker lösa osannolika mord. En del människor kallar dem för mer realistiska, jag vet inte, sannolikheten att en medelålders livskrisande alkis skulle kunna vara någon Sherlock Holmes finner ej så plausibelt.
Därför är jag alltid mer eller mindre skeptisk mot brittiska serier, för ibland får de faktiskt till det, i synnerhet när de försöker skildra livet bland unga vuxna, som i Party Animals. Även en del sci-fi som Torschwood tillhör favoriterna.
Men med nya Sherlock Holmes har de överträffat sig själva.

Detta är en Sherlock Holmes för 2010-talet, han har uppenbarligen Asperger, det tog mig inte många sekunder att räkna ut det och han är ett geni med en enorm känsla för detaljer. Jag föll direkt för den här karaktären och fyndiga serien.
Ett måste, synd att den inte ligger ute på SVT Play så länge.
http://svtplay.se/t/149518/sherlock
(Men den kan säkert hittas via andra kanaler också…)

Funktionellt skydd för ipad

Ipad är lite mer känslig än exempelvis en netbook eftersom konstruktionen inte ger skärmen samma skydd. Därför är ett fodral nästan en nödvändighet. På Macforum hittade jag Dustjacket från Speck för 399:-. Den enda erfarenhet jag haft från Speck tidigare var ett fodral för iphone 4, som gick sönder efter en månad men konstruktionen på detta fodral känns betydligt stabilare.

Materialet är i svart fejkskinn, men känns helt okej att ta i och väl på så ser ipad ut som en rejäl kalender. Kanske för rejäl, för mycket av den slimmade känslan hos ipad går förlorad med fodralet på, men den stabila konstruktionen känns stöttålig. Men det som får detta fodral att sticka ut från mängden är att det fungerar som ett utmärkt ställ, perfekt när du vill se på film.

Dags att avskaffa skolplikten

Ingen av de åtta vanligaste antimobbningsprogram som används på landets grundskolor rekommenderas av skolverket. Tvärtom innehåller de allihop inslag som kan innebära att elever kränks.
Själv har jag ingen aning om dessa program fungerar, samtidigt är att inte göra något alls något alternativ, för det vet vi redan inte fungerar.
Lärarkåren har fullkomligt misslyckats med att minska mobbningen i skolan. Det var illa när jag själv gick där och det har inte blivit bättre.
Avskaffa skolplikten är ingen lösning på mobbning, men fram tills det finns en lösning så kan vi inte tvinga barn att gå i en grundskola som faktiskt riskerar att ta livet av dem. Mobbning är i särklass den vanligaste orsaken till att barn och unga tar sina liv och att då ha en lagstiftning som tvingar dem att stå ut med denna tortyr kan inte under några omständigheter klassas som humant.
Priset för skolplikten är för högt och dess försvarare bör allvarligt fundera över hur många barns liv de vill bära på sitt samvete…

Studiecirkel Med starkare röst

I helgen så höll jag och Madelein Larsson Wollnik en utbildning för Attitydambassadörer i Göteborg i studiematerialet Med starkare röst. Det var verkligen jättekul, men två dagar visade sig vara för lite tid för att hinna gå genom materialet, för det blev så otroligt mycket diskussioner.
Innan hade jag och Madelein oroat oss för att vi inte skulle hinna fylla två dagar men vi kunde haft tre dagar utan svårigheter och vi fick stryka övningar som vi hade planerat in.