Ungdomspartier hotar lämna LSU

På DN Debatt går fem av ungdomspartierna ut i en debattartikel och hotar med att lämna LSU om inte organisationen slutar att driva politiska frågor, eftersom de olika organisationerna omöjligt kan tycka samma sak.
Jag undrar om Magnus Andersson (Centerpartiets ungdomsförbund), Maria Ferm (Grön ungdom), Jytte Guteland (SSU), Frida Johansson Metso (Liberala ungdomsförbundet) och Charlie Weimer (KDU) som är ordförande i respektive ungdomsförbund är insatta i hur representativ demokrati fungerar inom paraplyorganisationer.
Varje organisation har möjlighet att nominera personer till styrelsen, där de i sin tur under diskussion också har möjlighet att påverka utgången. Om man förlorar i den debatten och ens eget förslag röstas ned, ja då håller man god min utåt och för fram den åsikten när man representerar den organisation, i det här fallet LSU.
Om man sedan inom ens egen organisation har en annan åsikt har mindre betydelse, den får du föra fram när du representerar din egen organisation. Det är inte heller alltid som din privata åsikt överensstämmer med ditt parti eller din organisations, men i demokratisk ordning så är det din organisations åsikt som du för fram om det är vad som inom styrelsen har beslutats.
Naturligtvis kan det vara svårt att hålla isär de här olika rollerna, men politiskt påverkansarbete handlar väldigt lite om att föra fram sina egna åsikter mot att föra fram medlemmarnas åsikter.
Och självklart tycker inte medlemmarna exakt likadant i alla frågor. Det borde dessa ordföranden känna till - inte minst från sina egna organisationer.
Det är dessutom pinsamt att man inte förstått vad skillnaden mellan politiskt obundet och opolitiskt innebär, förmodligen är det tänkt som en retorisk glidning i artikeln men den faller platt och istället så framstår de som helt okunniga.
Jag har förövrigt träffat flera av dessa debattörer och vet att så inte är fallet.
Men visst, vill man ha ett LSU som inte för fram ungas frågor och lyfter upp dem på dagordningen så är det så här barnsligt som man ska bete sig.
Vad dessa samlade ordföranden borde göra istället är att nominera fler ledamöter till LSU:s styrelse, samt försöka påverka dem som redan sitter där att fatta beslut som överensstämmer med den egna organisationens. Fast det är väl roligare att bli publicerad i DN…
Ett tyst LSU är verkningslöst och då har organisationen inget existensberättigande.